Lee Trevino

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Lee Buck Trevino, född 1 december 1939 i Dallas, Texas, är en professionell amerikansk golfspelare.

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Trevino upptäckte golfen när han fick några gamla golfbollar och en rostig golfklubba av sin morbror. Efter det var Trevino fast i sporten och han tillbringade det mesta av sin fritid på närliggande golfklubbar för att träna på sitt nyfunna intresse. Vid åtta års ålder började han att gå caddie och några år senare blev det en heltidssysselsättning för honom, för att tjäna pengar. Han fick sluta skolan efter åttonde klass för att jobba istället och resultatet av det blev inte så dåligt till slut. Som caddie och skoputsare tjänade han 30 dollar i veckan och dessutom fick han som caddie spela gratis på tre övningshål vid sidan av banan där han jobbade. Det var där Trevino utvecklade sitt golfspel. Under flera år, varje dag efter jobbet utvecklade han sina kunskaper genom att slå minst 300 bollar per träningstillfälle. Vid 17 års ålder tog Trevino värvning och var i marinen i fyra år. Den största delen av de sista arton månaderna inom militären tillbringade han med att spela golf med sina överordnade.

Professionell karriär[redigera | redigera wikitext]

1967 kom Trevino med på PGA-touren och 1968 på Oak Hill Country Club nådde hann ett stort mål när han vann US Open. Från den dagen fanns det ingen återvändo. Trevino vann därefter 29 gånger på PGA-touren, bland annat sex majors. Han hade sin bästa period tidigt på 1970-talet när han under en tid var Jack Nicklaus största rival. Han vann penningligan 1970, och tio segrar 1971 och 1972. Han tillhörde de bästa spelarna i ytterligare ett decennium och vann sin sista major i 1984 års PGA Championship vid 44 års ålder. När han drog sig tillbaka 1985 var han den spelare som hade tjänat tredje mest i PGA-historien.

Trevino vann också mer än 20 internationella och inofficiella proffstävlingar. I 50-årsåldern var han en av nyckelpersonerna som hjälpte till att starta PGA Senior Tour, numera Champions Tour som blev en kommersiell framgång. Precis som på PGA-touren vann han 29 tävlingar på seniortouren, bland annat fyra senior majors. Han toppade penningligan på seniortouren 1990 och 1992.

Trevino har representerat USA i Ryder Cup sex gånger och hade ett imponerande 17-7-6-vinst-förlust-delat rekord. 1971 blev han belönad med Hickok Belt som årets bäste professionelle idrottsman och han vann även tidningen Sports Illustrateds pris "Sportsman of the Year".

Under sin karriär har Trevino setts som en av de mer humoristiska och tillgängliga PGA-spelarna och han citerades ofta i media. Hans självlärda golfspel ledde till många spännande slag och skins game-segrar. Han vann Vardon Trophy fem gånger mellan 1970 och 1980.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Trevino har grundat flera stipendier och erbjuder hjälp för mexikanska invandrare i USA. Med anledning av detta uttalade han sig i The New Yorker 1980. Läs citatet på svenska Wikiquote.

Trevino ägnar sig åt banarkitektur i det egna bolaget Trevino Enterprises.

Trevino besökte Sverige i samband med Svenska PGA:s 50-årsjubileum 1982. Han spelade uppvisningstävlingar på Ullna GC och Barsebäck GCC där han bland annat vann över Jan Sonnevi och Anders Forsbrand.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Majorsegrar[redigera | redigera wikitext]

Segrar på PGA-touren[redigera | redigera wikitext]

Segrar på Champions Tour[redigera | redigera wikitext]

  • 1990 Royal Caribbean Classic, Aetna Challenge, Vintage Chrysler Invitational, Doug Sanders Kingwood Celebrity Classic, NYNEX Commemorative, U.S. Senior Open, Transamerica Senior Golf Championship
  • 1991 Aetna Challenge, Vantage At The Dominion, Charley Pride Classic
  • 1992 Vantage At The Dominion, The Tradition, PGA Seniors' Championship, Las Vegas Senior Classic, Bell Atlantic Classic
  • 1993 Cadillac NFL Golf Classic, Nationwide Championship, Vantage Championship
  • 1994 Royal Caribbean Classic, PGA Seniors' Championship, PaineWebber Invitational, Bell Atlantic Classic, BellSouth Senior Classic at Opryland, Northville Long Island Classic
  • 1995 Northville Long Island Classic, The Transamerica
  • 1996 Emerald Coast Classic
  • 1998 Southwestern Bell Dominion
  • 2000 Cadillac NFL Golf Classic

Senior majors visas i fet stil.

Övriga segrar[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]


Majorsegrare genom tiderna
200 olika spelare har vunnit i herrarnas majortävlingar. Lee Trevino var den 121:a spelaren som vann en major.
1:a 120:e 121:a 122:a 200:e
Willie Park Sr Bob Goalby Lee Trevino George Archer Louis Oosthuizen
Lista över golfens majorsegrare