Leedsichthys
| Leedsichthys Status i världen: Fossil Stratigrafisk utbredning: mellersta jura | |
 Leedsichthys i jämförelse med en dykare. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Pachycormiformes |
| Familj | † Pachycormidae |
| Släkte | Leedsichthys |
| Vetenskapligt namn | |
| § Leedsichthys | |
| Auktor | Woodward, 1889 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Leedsichthys var en stor strålfenig fisk i den utdöda familjen Pachycormidae, som levde under Juraperioden. "Den Problematiska Leedsfisken", som det första fyndet 1886 av fossilsamlaren Alfred Nicholson Leeds döptes till, kunde enligt forskares uppskattningar växa till en längd på bortåt 10 meter efter att ha levt i ca 20 - 25 år. [1] Vissa skelettrester antyder att ännu större exemplar bortåt 16 m har existerat.[2]
I likhet med bardvalarna var de utrustade med en silmekanism, som de använde till att samla små djur och växter som svaldes och nyttiggjordes. Stjärten var stor och kraftig nog för att Leedsichtys skulle kunna fly från predatorer som Liopleurodon, även om det medförde ansenliga bitskador.
Fylogeni
Initialt tilldelade Woodward Leedsichthys Acipenseroidea, och menade att den var nära knuten till störarna, med sina stora gälrakor och fenstrålar. 1905 ändrade han detta till Pachycormidae. Pachycormidae anses ofta som mycket äkta benfiskar.[3][4] — om det är på det sättet, så torde Leedsichthys vara den största kända teleosten.
Inom Pachycormidae fann en kladistikanalys vara Leedsichthys vara Asthenocormus’ systerarter, med sin klad vara Martillichthys’systergrupp.
Fossil
Fossillämningar av Leedsichthys har hittats i England, norra Tyskland, Chile och Frankrike.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Leedsichthys.
Noter
- ^ Liston, JJ (2004). An overview of the pachycormiform Leedsichthys. I: Arratia G and Tintori A (eds) Mesozoic Fishes 3 - Systematics, Paleoenvironments and Biodiversity. Verlag Dr. Friedrich Pfeil, München, sid 379–390.
- ^ Liston, JJ (2005). Homologies amongst the fragments: searching for synapomorphies in shattered skulls. I: Poyato-Ariza FJ (ed) Fourth International Meeting on Mesozoic Fishes - Systematics, Homology and Nomenclature, Extended Abstracts. Servicio de Publicaciones de la Universidad Autónoma de Madrid/UAM Ediciones, Madrid, sid 141–145.
- ^ Arratia, G., 1999, "The monophyly of Teleostei and stem-group teleosts. Consensus and disagreements". –In: Arratia, G. & Schultze, H.-P. (eds.): Mesozoic Fishes 2 – Systematics and Fossil Record: 265-334, München, Dr. Friedrich Pfeil Verlag
- ^ M. Friedmann, 2012, "Parallel evolutionary trajectories underlie the origin of giant suspension-feeding whales and bony fish", Proceedings of the Royal Society B 279: 944-951
