Lillian Hellman

Lillian Hellman, född 20 juni 1905 i New Orleans, Louisiana, död 30 juni 1984 i Tisbury, Massachusetts, var en amerikansk dramatiker och författare.

Hellman var en av de mest betydande amerikanska dramatikerna. Hennes arbeten berör huvudsakligen samtida politiska och sociala ämnen och kännetecknas av psykologisk intensitet och liberala åsikter. Bland de mest kända märks The Children's Hour (1934), The Little Foxes (1939), Watch on the Rhine (1941) och Toys in the Attic (1960).

Under cirka 30 år levde hon tillsammans med författaren Dashiell Hammett, och hon berättar om deras förhållande i självbiografin An Unfinished Woman (1969). Scoundrel Time (1976) handlar om hennes erfarenheter som samarbetsovilligt vittne under förhören vid House Un-American Activities Committee under Joseph McCarthytidens hetsjakt på kommunister. Efter hennes bortgång har det uppstått tvivel om riktigheten i hennes memoarer, till exempel Pentimento (1973). Denna filmades under titeln Julia (1977), med Jane Fonda i rollen som Hellman.^[1]

Lillian Hellman nominerades till en Oscar för bästa manus två gånger, 1941 för filmen The Little Foxes (Kvinna utan nåd) och 1943 för The North Star.

Hellman har en krater på Venus uppkallad efter sig.

Bibliografi, böcker och pjäser översatta till svenska

Leksaker på vinden (Toys in the attic, 1960) (otryckt pjäsöversättning Göran O Eriksson, för Göteborgs stadsteater, 1965=
Och ändå ... (An unfinished woman, 1969) (översättning Ingeborg von Rosen, Stockholm, Norstedt, 1971) ISBN 91-1-715301-8
Julia och andra porträtt ( Pentimento: a book of portraits, 1973) (översättning Sonja Bergvall, Stockholm: Trevi, 1979) ISBN 91-7160-400-6
De oskyldiga (The children's hour, 1934) (otryckt pjäsöversättning Kerstin Gustafsson för Dramatiska teatern, 2013)

Referenser

noter

^ Lillian Hellman, American Masters.

Webbkällor

Denna artikel om en amerikansk författare saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att lägga till den.

[1] Lillian Hellman, American Masters.

[1]