Linoleum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Linoleum uppfanns av Fred Walton.
Linoleum.

Linoleum (av lin och lat. o'leum - olja), kemisktekniskt material som uppfanns av engelsmannen Fred Walton 1860. Det framställs av sågspån eller ett mjöl av kork, kokt linolja, harts, diverse sickativ (torkmedel) samt färgpigment.

Genom att i linolja tillsätta blyoxid eller annat oxidationsbefrämjande medel under det att man inblåser luft i den till 250 °C upphettade linoljan skapas linoxyn, som fungerar som bindemedel i linoleumet. Linoxynet lagras en tid och sammansmälts därefter med ungefär 50% harts till så kallad linoleumcement.[1]

Korkmjöl erhålles ur avfall från korktillverkning genom malning i desintegratorer och kvarnar samt siktning med siktmaskiner. På ett blandvalsverk bearbetas kokt linolja med harts och torkmedel och kokas i en kokare till en massa. Den erhållna sega massan passerar från kokaren mellan två glattvalsar och fångas upp i en låda, där den stelnar till hårda kakor. Dessa jämte färgpigment och träspån eller korkmjöl bearbetas i diverse blandmaskiner, varvid i den sista - "wurstmachern" - den förut lösa och porösa massan pressas till fast, tät konsistens. Efter ytterligare valsning finfördelas massan och pressas under stark upphettning i kalendervalsar på ett underlag av grov juteväv. Efter glattvalsning går den erhållna linoleummattan till en kyltrumma och överdrages sedan på baksidan med fernissa i vilken uppslammats röd färg, vanligen järnoxid.

Linoleummassa har på grund av sina goda egenskaper fått vidsträckt användning eftersom den är hållbar, värmeisolerande och ljuddämpande. Linoleummattor limmas på trägolv med berett lim av rågmjöl och dextrin i varmt vatten, vidare för läggning av linoleummattor på betong eller stengolv måste ett cement-kitt av lämplig sammansättning användas.

[1]Linoleummattor finns idag att tillgå i ett stort antal kulörer och former. Vanligast är att linoleummattan levereras på rulle med två meters bredd, men den finns även som plattor och i andra former. Linoleum är en vanlig golvbeläggning i såväl privata bostäder som offentliga lokaler tack vare dess slitstyrka och dess enkla underhåll. En linoleummatta går att reparera och laga och därmed är det möjligt att hålla en lång livslängd på golvbeläggningen.

Läggning av linoleum[redigera | redigera wikitext]

Tekniskt sett är materialet sprött och knäcks lätt om man är oförsiktig med det vid exempelvis transport eller inläggning. Inläggningen börjar ofta med inpassning. Man lägger ut mattan ungefär där den skall ligga, och med hjälp av ett ritsverktyg som man drar längs väggen ritsas ett spår i mattan som man sedan skär igenom. Därmed har man fått perfekt passform mot väggen. Även skärning på frihand är vanligt, det är en smaksak för mattläggaren. Mattan limmas mot golvet med linoleumlim, ofta en dispersion, genom att man med tandad limspridare drar ut limmet över golvet. Efter limningen gnids mattan fast mot underlaget och eventuella luftblåsor avlägsnas. Efterskärning sker ofta efter limningen med vanlig mattkniv. Har man lagt mer än en mattbit (våd) i rummet behöver man oftast svetsa fogskarven. Detta görs med en speciell, färgmatchad svetstråd. Svetsningen utförs med varmluft. Överflödig svetstråd skärs bort med speciella verktyg, ofta en fogsläde och en månkniv.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 341-42 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]