Liviska
| liviska | |
| līvõ kēļ, rāndakēļ | |
| Talas i |  Lettland |
|---|---|
| Region | Livland |
| Antal talare | 10 |
| Status | starkt hotat |
| Språkfamilj | Uraliska språk |
| latinska | |
| Officiell status | |
| Officiellt språk i | Lettland (ursprungsspråk) |
| Språkkoder | |
| ISO 639‐3 | liv |
| SIL | LIV |
Regionen där liviska talades i historiskt (ljusare) och talas i dagens läge (mörkare) | |
Liviska är ett östersjöfinskt språk som talas av liver i västra Lettland. Det är ett av de allvarligast utrotningshotade språken i världen för närvarande; det talas bara av omkring 35 personer, varav på sin höjd tio flytande (uppgift från 2009). Det rapporterades att den sista personen som hade liviska som modersmål dog i juni 2013.[1] Men Biruta Lepste, född 1932, lever fortfarande. Hon är dotter till Līna Lepste som var dotter till Mārtiņš Lepste som var lärare i liviska språket ända till sin död 1958.[2]
1925 räknades 1238 liver i Lettland och ännu i slutet av 1930-talet fanns 12 liviska byar i Kurland, men till följd av andra världskriget och kollektiviseringen under sovjettiden försvann dessa och med dem grunden för liviskan som vardagsspråk.
Några liver lär eller har lärt sig språket i ett försök att återuppliva det, men antalet liver och tillfällen att använda språket är få. Äldsta liviskspråkiga boken är 1863 års översättning av Matteusevangeliet.
Liviska har erkänts som ett ursprungsspråk i Lettland.[3] Språket är kritiskt utrotningshotat eller sovande. Antal talare är högst 18.[4]
Alfabetet[redigera | redigera wikitext]
Det liviska alfabetet består av 39 bokstäver:
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
- Kettunen, Lauri: Untersuchung über die livische Sprache. Eesti Vabariigi Tartu Ülikooli Toimetused. Bd 8,3. Tartu 1925.
- Kettunen, Lauri: Livisches Wörterbuch : mit grammatischer Einleitung. Helsinki: Suomalais-ugrilainen seura, 1938 (1999).
- Laakso, Johanna: Rückläufiges Wörterbuch des Livischen, anhand des Livischen Wörterbuches von Lauri Kettunen. Lexica Societatis Fenno-Ugricae. Bd 5,2. Suomalais-ugrilainen seura, Helsinki 1988. ISBN 951-9403-20-5
- Posti, Lauri: Grundzüge der livischen Lautgeschichte. Helsinki, 1942.
- de Sivers, Fanny: Parlons live. Editions l’Harmattan, Paris 2001. ISBN 2-7475-1337-8
- Sjögren, Johan Andreas: Livisches Wörterbuch. Livische Grammatik. Gesammelte Schriften Bd 2. Hrsg. v. F. J. Wiedemann. Imperatorskaja Akademija Nauk. Eggers, St. Petersburg 1861, 1868, Zentralantiquariat, Leipzig 1969 (Nachdr.).
- Tveite, Tor: The case of the object in Livonian : a corpus based study. Helsinki: Helsingin yliopisto, Suomalais-ugrilainen laitos, 2004.
- Wiik, Kalevi: Liivin katko. Turku: Turun yliopisto, 1989.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Death of a language: last ever speaker of Livonian passes away aged 103
- ^ Referent skriver denna text på wiki och är moder till Birutas 2 barnbarn - urfolks konna - Ditta af Östersjöväldet/Godland, se www.LoveOrder.INFO.
- ^ ”Keeping Livonian -- Latvia's Lesser Known Language -- Alive” (på engelska). dw.com. 17 juni 2007. https://www.dw.com/en/keeping-livonian-latvias-lesser-known-language-alive/a-2610591. Läst 26 mars 2021.
- ^ ”Did you know Livonian is dormant?” (på engelska). Endangered Languages. http://www.endangeredlanguages.com/lang/3388. Läst 26 mars 2021.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
 |
Wikimedia Foundation har en testupplaga av Wikipedia på Liviska. |
Wikisource har originalverk relaterade till Liviska.
