Matteusevangeliet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Evangelisten Matteus får gudomlig inspiration av en ängel. Målning av Rembrandt.

Matteusevangeliet är det enligt kyrkan främsta av de synoptiska evangelierna.

Innehåll[redigera | redigera wikitext]

Matteusevangeliet innehåller största delen av Markusevangeliet, men Markus språk har förbättrats, och ofta kortas berättelser av så att poängen blir tydligare. Matteusevangeliet har även en del material, framförallt Jesusord, gemensamt med Lukasevangeliet; det gemensamma materialet anses härstamma från den så kallade Q-källan, se tvåkällshypotesen. Det utgör drygt en fjärdedel av innehållet.

Matteusevangeliet kännetecknas av att det innehåller fem längre block av Jesu undervisning: kapitel 5–7, Bergspredikan, kapitel 10, Missionstalet, kapitel 13, Liknelser, kapitel 18, Talet till församlingen, och kapitel 24–25, Talet om Jesu återkomst. Till Matteus särstoff, det vill säga det unika materialet för Matteusevangeliet, hör berättelserna om Jesu födelse och barndom, flera liknelser (till exempel skatten och pärlan och de tio brudtärnorna) samt en hel del Jesusord (till exempel om jordens salt och världens ljus samt vargar i fårakläder). Även Jesu uttalande om Petrus som klippan är matteiskt särstoff. Totalt utgör detta drygt en fjärdedel av evangeliet. Därutöver innehåller Matteusevangeliet många citat ur Gamla Testamentet.

Teologi[redigera | redigera wikitext]

Matteusevangeliet betonar att Jesus är Davids son, den Messias som löftena i Gamla Testamentet talar om. Men Messias blev inte mottagen av alla i Israel, dels för att han inte motsvarade deras förväntningar för hur Messias skulle vara, dels för att Jesus omdefinierar Guds folk, vilket gör att oväntade individer (sjuka, orena, invandrare med fler) tas med i Jesu lärjungekrets, till mångas upprörda förvåning. Evangelisten kritiserar judarna hårt, inte minst de lärda i landet, samtidigt som evangeliet inkluderar både många av Jesu positiva uttalanden om judarna, ord som inte nämns i de andra evangelierna, och Jesu undervisning om lagens positiva betydelse för lärjungarna (se Bergspredikan), vilket inte heller nämns i de andra evangelierna. När alla i Israel inte erkänner att Jesus är Messias, får även "hedningarna", alltså icke-judarna, erbjudandet att ta del av Guds rike. Jesus förbereder lärjungarna för detta, bland annat i missionsbefallningen, "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar" (28:19).

Trinitariska kristna anser att Matteusevangeliet lägger en viss betoning på att Jesus är "Gud själv" närvarande med sitt folk. Detta syns, enligt deras tolkning, i ängelns bud att han ska heta "Immanuel" ("Gud med oss", 1:23), i Jesu löfte "där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem" (18:20) och i Jesu sista ord i evangeliet, "jag är med er alla dagar till tidens slut" (28:20). Den så kallade missionsbefallningen (28:18-20) befaller också de kristna att gå ut och göra alla folk till lärjungar genom att undervisa dem och genom att döpa dem "i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn." Ordet "namn" är singular, Fadern, Sonen och Anden har alltså ett enda, gemensamt namn. Genom att svenskan har samma form i singular (ental) och plural (flertal) för ordet "namn" blir detta inte direkt tydligt i svenskan.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Om man accepterar tvåkällshypotesen som anger att Matteusevangeliet använder Markusevangeliet måste Matteusevangeliet vara skrivet efter Markusevangeliet. Markusevangeliet skrevs troligen i samband med Petrus död på 60-talet, och därför kan Matteusevangeliet inte dateras tidigare än till omkring år 65. Många bibelforskare anser att man kan se spår av att Jerusalems förstörelse (år 70) redan skett i evangeliet, vilket i så fall gör att det måste dateras efter denna händelse. Däremot var sådana förutsägelser om Jerusalems förstörelse inte alls ovanliga i Israel under Jesu livstid, vilket innebär att Jesus också mycket väl kan ha förväntat Jerusalems fall. Första gången Matteusevangeliet citeras är i Ignatios brev (skrivna omkring 105–110 e.Kr.). Då var alltså Matteusevangeliet känt åtminstone i den del av den tidiga kyrkan där Ignatios var verksam. Evangeliet bör alltså ha tillkommit någon gång mellan 65 och 100] e.Kr. Flera av Nya Testamentets brev, som dateras till mellan 50 och 80 e.Kr., hänvisar till Jesu undervisning som bevaras i Matteusevangeliet. Inte minst författaren till Jakobs brev (en av Nya Testamentets äldsta skrifter från sent 40-tal) verkar vara bekant med Bergspredikan. Det är oklart om dessa nytestamentliga skrifter hänvisar enbart till minnet av Jesu undervisning – förmedlat muntligt – eller till själva Matteusevangeliet.

Författaren hänvisar inte till sig själv i evangeliet, men enligt tidig kyrklig tradition författades det av aposteln Matteus. Författaren var kunnig i grekiska och därtill väl beläst på de judiska sederna. Författarens språkkunskaper gör det problematiskt att identifiera evangelisten Matteus med Jesu lärjunge, tullindrivaren Matteus (10:1).

Papias (omkring år 130) skriver att "Matteus sammanställde orden på arameiska och var och en översatte dem så gott han kunde". Detta har föranlett funderingar kring om det kan ha funnits en arameisk förlaga, eller i alla fall en arameisk samling av Jesusord, som källa till evangeliet. Något tecken på en sådan arameisk eller hebreisk förlaga går dock inte att spåra i grundtexten och Papias mening är omstridd av forskare.[1] Se vidare arameiskt företräde.

Exempel på perikop[redigera | redigera wikitext]

Kapitel 10, vers 28
  • Grekiska: καὶ μὴ φοβεῖσθε ἀπὸ τῶν ἀποκτεννόντων τὸ σῶμα, τὴν δὲ ψυχὴν μὴ δυναμένων ἀποκτεῖναι: φοβεῖσθε δὲ μᾶλλον τὸν δυνάμενον καὶ ψυχὴν καὶ σῶμα ἀπολέσαι ἐν γεέννῃ.[2]
  • Svenska: Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The New Jerome Biblical Commentary 1996, s. 630–631
  2. ^ ”Matthew 10:28”. Bible Hub. http://biblehub.com/text/matthew/10-28.htm. Läst 27 september 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Brown, Raymond E., Fitzmyer, Joseph A. & Murphy, Roland E., red (1996) (på engelska). The New Jerome Biblical Commentary. London: Chapman. Sid. 630–674. ISBN 0-225-66803-3 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]