London Overground

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med London Underground.
För övriga pendeltåg i London, se Londons pendeltåg.
Overground London Overground
Overground_roundel.svg
Allmänt
PlatsLondon, Storbritannien
Antal linjer9
Antal hållplatser112
Turtäthet5 min
Antal passagerare189 milj / år
Organisation
Invigd2007
TrafikoperatörTransport for London
Tekniska fakta
Banlängd167 kilometer
ElektrifieradHuvudsakligen
MatningStrömskena, Luftledning
Linjekarta

London overground future.png

London Overground är varumärket för de pendeltågslinjer i London som drivs av Transport for London.

Uppbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Nätet är tunnelbaneliknande och huvudsakligen elektrifierat med omväxlande strömskena och luftledning; Gospel Oak to Barking Line är dieseldriven. Linjenätet byggs bland annat ut söderut och man har gjort om tunnelbanelinjen East London line till Overground. Detta system, under detta namn startades upp 2007, baserades på äldre system i det nationella nätet (och härstammar från det privata systemet North London Railway, senare drivet av British Rail). Systemet ägs av Greater London Authority, via bolaget Transport for London som också äger tunnelbanan. Overground inkluderas på Transport for Londons kartor över spårtrafik, vilket inte görs för övriga pendeltågen.

Linjer[redigera | redigera wikitext]

Linjer i London Overground Overground
Linje Första delen öppnad Infogad i Overground Längd (km) Stationer
West London line 1844 2007 6
North London line 1846 2007 23
Watford DC line 1922 2007 19
Gospel Oak to Barking line 1981 2007 22,1 km 12
East London line 1869 2010 23
South London line 1862 2012 13,7 km 10
Lea Valley lines 1839 2015 31
Romford–Upminster line 1893 2015 3


Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.