Lucien Bonaparte

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lucien Bonaparte
Fabre - Lucien Bonaparte.jpg
Född21 maj 1775[1][2]
Ajaccio
Död29 juni 1840[1][3][2]
Viterbo
NationalitetFrankrike
SysselsättningPolitiker, diplomat, författare
BefattningParlamentsledamot i Frankrike
Peer of France
Member of the Sénat conservateur
Minister of the Interior (1799–1800)
ReligionRomersk-katolska kyrkan
Make/makaAlexandrine de Bleschamp
Christine Boyer
BarnCharlotte Bonaparte Gabrielli (f. 1795)
Princess Christine Charlotte Alexandrina Égypte Bonaparte (f. 1798)
Charles Lucien Bonaparte (f. 1803)
Letitia Christine Bonaparte (f. 1804)[4]
Joseph Lucien Bonaparte (f. 1806)
Paul Marie Bonaparte (f. 1809)
Louis Lucien Bonaparte (f. 1813)
Pierre Bonaparte (f. 1815)
Antoine Bonaparte (f. 1816)
Maria Alessandrina Bonaparte (f. 1818)
FöräldrarCarlo Buonaparte
Laetitia Ramolino
SläktingarJoseph Bonaparte (syskon)
Napoleon I (syskon)
Elisa Bonaparte (syskon)
Louis Bonaparte (syskon)
Pauline Bonaparte (syskon)
Caroline Bonaparte (syskon)
Jérôme Bonaparte (syskon)
UtmärkelserGrand Officer of the Legion of Honour
Redigera Wikidata

Lucien Bonaparte, född 21 maj 1775 i Ajaccio, död 29 juni 1840 i Viterbo, Italien.

Son till Carlo Buonaparte och Laetitia Ramolino; yngre bror till Napoleon I.

Redan i ungdomen anslöt han sig ivrigt till revolutionen och var verksam som agitator. 1795 blev han genom Napoleons inflytande utnämnd till krigskommissarie. 1798 invaldes han i de femhundrades råd där han blev talman och president. Som sådan förskaffade han åt Napoleon högsta makten i staten vid statskuppen 18 brumaire och Lucien själv blev inrikesminister. Han avgick 1800 efter ett bråk med brodern och blev sändebud i Madrid. 1801 återvände Lucien till Frankrike, blev medlem av tribunatet och senator.

1803 bröt han med Napoleon, eftersom denne inte kunde acceptera att Lucien gifte sig med sin älskarinna, den vackra men illa beryktade Alexandrine de Bleschamp, änka efter en obetydlig banktjänsteman vid namn Jouberthon.

Som straff lät Napoleon utvisa Lucien till Rom , där Lucien knöt nära förbindelser med påven och hårdnackat vägrade gå med på sin brors krav. 1810 försökte Lucien utvandra till USA, men hamnade i engelsk fångenskap och vistades där, såsom "fientlig utlänning", fram till 1814. Han återvände då till Rom och utnämndes av påven till furste av Canino.

Under de hundra dagarna försonades Lucien och Napoleon.

Efter 1815 levde Lucien i Italien förutom åren 1832–1837, då han var bosatt i England.

Lucien beskrivs som den mest begåvade av Napoleons syskon.

Gift med 1) (4 maj 1794) Anne Christine Boyer, född 6 juli 1773, död 14 maj 1801 av lungsot , dotter till en värdshusvärd.

Barn tillsammans med Anne Christine Boyer[redigera | redigera wikitext]

  1. Charlotte Marie (1795–1865)
  2. barn (född och död 1796)
  3. Victoire Gertrude (född och död 1797)
  4. Christine (1798–1847), gift med 1) Arvid Posse (1782-1826) , 2) sir Charles Wyse och 3 ) lord Dudley Stuart .

Gift med 2) (1803) Alexandrine de Bleschamp (född 18 februari 1778, död 12 juli 1855).

Barn tillsammans med Alexandrine de Bleschamp[redigera | redigera wikitext]

  1. Charles Lucien Bonaparte (1803–1857), gift med sin kusin Zénaide, dotter till Joseph Bonaparte
  2. Letizia (1804–1871)
  3. Joseph (1806–1807)
  4. Jeanne (1807–1828)
  5. Paul Marie Bonaparte (1809–1827)
  6. Louis Lucien Bonaparte (1813–1891)
  7. Pierre Bonaparte (1815–1881)
  8. Antoine Bonaparte (1816–1877)
  9. Alexandrine Marie (1818–1874)
  10. Constance (1823–1876)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] data.bnf.fr : open data platform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  2. ^ [a b] SNAC, Social Networks and Archival Context ID: w6js9xkx omnämnd som: Lucien Bonaparte, läst: 9 oktober 2017
  3. ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, omnämnd som: Lucien Bonaparte Prince De CaninoSycomore ID: 12305, läs online, läst: 9 oktober 2017
  4. ^ Källangivelsen på Wikidata använder propertys som inte känns igen av Modul:Cite