Elisa Bonaparte

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elisa Bonaparte
Elisa Bonaparte 1811
Storhertiginna av Toscana
Regeringstid 3 mars 1809 – 1 februari 1814
Företrädare Ferdinand III av Toscana
Efterträdare Ferdinand III av Toscana
Prinsessa av Lucca och Piombino
Regeringstid 19 mars 1805 – 18 mars 1814
Gemål Felice Pasquale Bacciochi
Barn Felix Napoléon Baciocchi, Elisa Napoléone Baciocchi, Jérôme Charles Baciocchi, Frédéric Napoléon Baciocchi
Ätt Huset Bonaparte
Far Carlo Buonaparte
Mor Laetitia Ramolino
Född 3 januari 1777
Ajaccio, Korsika, Frankrike
Död 7 augusti 1820 (43 år)
Trieste, Kejsardömet Österrike

Maria Anna (Marie Anne) Elisa Bonaparte Baciocchi Levoy, prinsessan Française, hertiginna av Lucca och prinsessa av Piombino, storhertiginna av Toscana, grevinna av Compignano, född i AjaccioKorsika den 13 januari 1777, död nära Villa Vicentina den 7 augusti 1820, var en fransk regent över de italienska staterna Lucca och Piombino, Massa och Carrara och Toscana från 1805 till 1814. Hon var dotter till Carlo Buonaparte och Laetitia Ramolino; yngre syster till Napoleon Bonaparte. Hennes dopnamn var Maria-Anna, men hon kallades Elisa.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Elisa gifte sig den 1 maj 1797 med Felice Pasquale Bacciochi. År 1798 åkte Elisa till Paris, där hon umgicks i stadens intellektuella kretsar. Efter det att hennes bror antagit kejsartiteln år 1804 fick Elisa titeln kejserlig höghet, och påföljande år erhöll hon och hennes make furstendömena Lucca och Piombino. 1809 blev hon också storhertiginna av Toscana.

Elisa styrde sina länder med klokhet och kraft. Hon grundade en bank och en akademi för skulptörer, reformerade lagstiftningen enligt franskt mönster, beskattade kyrkan och stängde alla kloster utom de som fungerade som andra verksamheter, införde fri sjukvård för fattiga, en skola och kommitté för jordbrukets förbättrande (1807) grundade allmänna skolor och införde obligatorisk skolgång för flickor. Hon var även sysselsatt med stora byggprojekt, som en akvedukt hon började bygga 1811. Hon ogillades dock för sin franskvänlighet, sin fientlighet mot kyrkan och rivandet av gamla byggnader och kallades ironiskt för "La Madame".

Ryktena säger, att hon under åren som storhertiginna av Toscana hade ett kärleksförhållande med sin hovmusiker, violinvirtuosen Paganini. Relationen med Napoleon blev ansträngd under de sista åren, hon välkomnade påven som brodern var i konflikt med, och han ställde flera krav på pengar på henne som hon vägrade att betala.

Efter de hundra dagarna 1815 utvisades Elisa ur Italien och bodde därefter mestadels i trakterna av Trieste (som då tillhörde Kejsardömet Österrike), där hon finansierade arkeologiska utgrävningar.

Barn[redigera | redigera wikitext]

  1. Napoléon, född och död 1798
  2. Napoléone Elisa Bacciochi (1806-1869)
  3. Jérome-Charles Bacciochi (1810-1811)
  4. Frédéric-Napoleon Bacciochi (1813-1833; han kastades av från hästen under en ridtur i Rom och skadades till döds; när hans mormor, Laetitia Ramolino, fick veta detta var hon tyst i flera timmar, innan hon yttrade "Det ligger ett olycksbringande öde över tredje generationen Bonaparte; de dör alla en våldsam död")
  5. Ytterligare ett barn

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Elisa Bonaparte, 2 december 2009.


Företrädare:
Till Frankrike
Prinsessa av Lucca
1805–1814
Efterträdare:
Maria Luisa av Spanien
Företrädare:
Antonio I Boncompagni-Ludovisi
Prinsessa av Piombino
1805–1808
Efterträdare:
Felice Boncompagni-Ludovisi