Lysimachia decurrens
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2014-07) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
| Lysimachia decurrens | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Kärlväxter Tracheophyta |
| Klass | Tvåhjärtbladiga blomväxter Magnoliopsida |
| Ordning | Ljungordningen Ericales |
| Familj | Viveväxter Primulaceae |
| Släkte | Lysingar Lysimachia |
| Art | Lysimachia decurrens |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lysimachia decurrens | |
| Auktor | G. Forst. |
| Synonymer | |
|
Lysimachia sinica Miq. Lysimachia recurvata (Matsum.) Matsum. Lysimachia nudiflora Wall. ex Knuth Lysimachia multiflora Wall. Lysimachia keiskeana Miq. Lysimachia javanica Blume Lysimachia decurrens var. recurvata Matsum. Lysimachia decurrens var. eudecurrens R. Knuth Lysimachia consobrina Hance Dugezia glandulosa Montrouz. Dugezia glandulosa Montr. ex Guillaumin Cerium spicatum Lour. Bernardina parviflora Baudo | |
Lysimachia decurrens[1] är en viveväxtart som beskrevs av Johann Georg Adam Forster. Lysimachia decurrens ingår i släktet lysingar, och familjen viveväxter.[2][3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ G. Forst., 1786 In: Fl. Ins. Austr. 12
- ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (26 juni 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/16601917. Läst 26 maj 2014.
- ^ ”World Plants: Synonymic Checklists of the Vascular Plants of the World”. Arkiverad från originalet den 18 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190318221109/http://worldplants.webarchiv.kit.edu/. Läst 27 juli 2014.