Lyskväll

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lyskväll
TypHögtid
DatumSista lördagen i augusti
Geografi och firareFinland Finland
Sverige Sverige
AnledningSommarens slut
TraditionerEldar/marschaller tänds längs strandkanten
Andra namnSommarsista, Stugsista
Tidigare namnLysnatta
Villaavslutning

Lyskväll (även sommarsista eller stugsista) är en i Sverige relativt ung tradition för att ta farväl av sommaren. Den firas traditionellt den sista lördagskvällen i augusti främst i Norrland och Mälardalen genom att man tänder eldar av olika slag längs strandkanten.

Lyskvällen kom till Västerbotten redan i slutet av 1960-talet via Västerbotten-Kurirens Bertil Olsson. Men den fick ingen spridning, utan dog ut.

I mitten av 1970-talet såg Hjalmar Åker – under många år legendarisk kassör i Enångers båtsällskap (EBS) – märkliga ljus och eldar i skärgården. Men det var inte i Sverige utan Finland. En lördagskväll i slutet av augusti såg han ljusskenen från en Finlandsbåt i Åbolands skärgård. Han såg en finländsk tradition, som nu också har blivit en norrländsk och allt mer också en svensk tradition. I Finland tömmer man sommarstugorna och eldar skräp och annan bråte sista lördagen i augusti, samtidigt som man umgås med vänner, innan man lämnar sommarstället.

Namnet stugsista tillkom efter en namntävling. Stugsista kommer från Finland där det kallas veneziansk afton eller villaavslutning (i vissa finlandssvenska dialekter motsvarar ordet "villa" ofta det rikssvenska ordet "sommarstuga"). Där handlade det om att man eldade upp gammalt skräp vid stranden innan man lämnade sommarstället i slutet av sommaren och samtidigt åt man upp den mat man hade kvar.[1]

Traditionen spred sig till Hälsingland sommaren 1980 då det introducerades av Karl-Hjalmar Åker under det finländska namnet Lyskväll på Borka Brygga i Enånger. Vid lyskvällarna är ofta hela strandlinjerna smyckade med ljus kring de större samhällena och fritidsområdena i Hälsingland.[2][3][4][5]

Lyskväll firas sedan 2016 i Västerås på initiativ av Vänliga Västerås.

Ursprunget till seden är ett firande i Venedig av att den förödande pestepidemin som utbröt år 1575 var besegrad. Seden kallas därför även "Veneziansk afton".

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]