Mamphela Ramphele

Från Wikipedia
Mamphela Ramphele
Född28 december 1947[1][2] (76 år)
Transvaal
Medborgare iSydafrika
Utbildad vidUniversity of Cape Town
University of the Witwatersrand
University of Natal
SysselsättningPolitiker[3], författare[4]
ArbetsgivareUniversity of Cape Town
BarnHlumelo Biko (f. 1978)
Utmärkelser
Noma Award for Publishing in Africa (1990)
Hedersdoktor vid Universitetet i Miami (2005)[5]
Honorary Fellow of the African Academy of Sciences (2018)[6]
Medlem av Academy of Science of South Africa
Webbplatsmamphela-ramphele.com/
Redigera Wikidata
Mamphela Ramphele vid World Economic Forum, Schweiz 2009.

Mamphela Aletta Ramphele, född 28 december 1947 i byn Uitkyk, Transvaal, Sydafrika, är en sydafrikansk läkare och politiker. Hon var 2000- 2004 en av de fyra verkställande cheferna för Världsbanken. Ramphele grundade i februari 2013 partiet Agang, ett utmanarparti till det regerande ANC.

Ramphele har studerat folkhälsa, medicin, socialantropologi och ekonomi. Under 1970-talet var hon engagerad i BCM, Black Consciousness Movement (sv: svart medvetanderörelse). Hon var partner till anti-apartheidaktivisten Steve Biko (1946-1977) med vilken hon fick två barn. Ramphele tog sin läkarexamen i början av 70-talet och arbetade därefter på sjukhus avsedda för svarta sydafrikaner. I efterdyningarna av Sowetoupproret 1976 blev hon fängslad under fem månader och sedan förvisad under sju år till Naphunodistriktet i norra Sydafrika där hon utvecklade ett lokalt hälsocenter. Ramphele fick en forskartjänst vid University of Cape Town 1986 vilket ledde till en examen i socialantropologi. Efter ett års studier vid Harvard University i USA blev hon 1991 prorektor vid University of Cape Town. Fem år senare blev hon universitetets rektor. Ramphele utsågs 2000 till en av de fyra verkställande cheferna för Världsbanken. Hon har haft flera ideella uppdrag och styrelseposter, bland annat i Nelsons Mandelas barnfond och gruvbolaget Goldfields. Ramphele startade 2013 partiet Agang (som betyder byggaSesothospråket) som en utmanare till det regerande ANC.[7][8]

I januari 2014 meddelade partiet Democratic Alliance (DA) att DA och Agang går samman samt att Ramphele ställer upp som presidentkandidat i valet 2014.[9] Några dagar senare meddelade dock Ramphele att hon inte kandiderar för DA och att det hela är ett missförstånd. Vad som egentligen diskuterats mellan DA och Agang är oklart och turerna har skadat båda partierna och deras ledare. [10][11]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Uprooting poverty : the South African challenge (med Francis Wilson), Cape Town, David Philip, 1989. ISBN 0-86486-072-2
  • A bed called home : life in the migrant labour hostels of Cape Town, Ohio Univ. Press,1993. ISBN 0-8214-1063-6
  • Laying ghosts to rest : dilemmas of the transformation in South Africa, Cape Town, Tafelberg, 2008. ISBN 978-0-624-04579-3
  • Conversations with my sons and daughters, Johannesburg, Penguin, 2012. ISBN 9780143530411
  • A Passion for Freedom (självbiografi), Cape Town, Tafelberg, 2013

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The International Who's Who of Women 2006, Routledge, oktober 2005, ISBN 978-1-85743-325-8.[källa från Wikidata]
  2. ^ Munzinger Personen, Mamphela Ramphele, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, catalogue.bnf.fr .[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.idref.fr .[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, commencement.miami.edu .[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.aasciences.africa .[källa från Wikidata]
  7. ^ ”ANALYSIS: Mamphela Ramphele to the rescue?”. Daily Maverick. http://www.dailymaverick.co.za/article/2013-01-28-analysis-mamphela-ramphele-to-the-rescue#.UgHxm221dxA. Läst 7 augusti 2013. 
  8. ^ ”Anti-Apartheid Leader Forms New Party in South Africa.”. New York Times. 18 februari 2013. [1]
  9. ^ Ramphele announced as DA presidential candidate, Mail&Guardian 2014-01-28
  10. ^ Ramphele: DA-Agang merger a 'joint mistake', Mail&Guardian 2014-03-28
  11. ^ En turbulent tid, Sydvenskan 2014-02-04”. Arkiverad från originalet den 24 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140224095535/http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/bocker/bokrecensioner/en-turbulent-tid/. Läst 4 februari 2014.