Mandrill

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mandrill
Status i världen: Sårbar[1]
Mandril.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Primater
Primates
Familj Markattartade apor
Cercopithecidae
Släkte Mandriller
Mandrillus
Art Mandrill
M. sphinx
Vetenskapligt namn
§ Mandrillus sphinx
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med
Mandrillskalle

Mandrill (Mandrillus sphinx) är en art i familjen markattartade apor (Cercopithecidae). Den är mycket nära släkt med både drill (som tillhör samma släkte) och babianer. Tillsammans med några andra släkten bildar de tribus Papionini.[2]

Namnet mandrill kommer antagligen från ett västafrikanskt språk och förändrades troligen något av engelskspråkiga upptäcktsresande.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Hannar av arten mandrill når vanligen en kroppslängd (huvud och bål) av 61 till 76 centimeter.[4] Enskilda individer blir 90 centimeter stora eller lite större.[5][6] Honor är omkring en tredjedel mindre och når en kroppslängd av 55 till 67 centimeter.[5] För vikten är skillnaden ännu större. Medan hannar väger mellan 18 och 33 kilogram blir honor bara 11 till 13 kilogram tunga.[5] Svansen är bara en kort stump som är 5 till 10 centimeter lång.[5] Extremiteterna är ungefär lika långa och väl anpassade till djurens rörelsesätt på marken. I motsats till fötterna hos primater som klättrar i träd, är mandrillens fötter inte anpassade för att gripa.

Huvudet är liksom hos de nära besläktade babianerna relativt stort och har en lång nos. Hannarnas näsrygg är försedd med pigment som har en blå färg på varje sida, och näsans spets ser på grund av den starka blodcirkulationen nästan röd ut.[7] Pälsens färg på ovansidan är främst mörkgrå till mörk olivgrön, ibland med gulröda eller svarta skuggor. På buken är pälsen blekare till gulaktig.[8][4] Under hakan finns hos bägge kön en orangegul skägg.[7] Honor och unga hanar som ännu inte genomgått puberteten har inte alls samma färgstarka utseende.[9] Även hanar med lägre rang i gruppen har en mindre tydlig ansiktsteckning.

Hanarnas hörntänder är ungefär 4,5 cm långa (ibland upp till 6,5 cm[9]) och honor har bara 1,0 cm långa hörntänder.[7]

Stjärten är naken med en större blodcirkulation som ger den en blå till violett färg. Hos honor som är beredda för parning blir denna kroppsdel större och rödare.[4]

Levnadssätt och beteende[redigera | redigera wikitext]

Mandrillerna lever i grupper om 5 till 50 djur. Ibland förenar sig flera flockar till stora grupper med upp till 600 medlemmar.[9] De är allätare, och gruppens medlemmar söker vanligen föda tillsammans. Födan utgörs vanligen av växtdelar som frukter, frön och svampar, var olika ryggradslösa djur som insekter och maskar, samt av mindre ryggradsdjur som groddjur och ödlor.[4] Mandriller är marklevande men klättrar ibland upp i träd för att sova.[4] Djuren jagas troligen av större rovdjur som leoparder.[4] De främsta hoten mot arten idag är människans jakt samt skogsskövling. Stjärten, som i och med sitt färgstarka utseende syns mycket bra i djungeln, underlättar när gruppen skall förflytta sig tillsammans.

Honorna är dräktiga i 6 till 7 månader och per kull föds allmänt en unge.[4] Det går vanligen 18 månader mellan varje födsel.[9] Ungarna föds med öppna ögon och har svart päls. Ungen vårdas främst av modern men andra honor från flocken deltar i ungens uppfostring. I flockar med endast en hanne är även denne delaktig.[4]

Utbredning och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten mandrill förekommer i Afrika vid Guineabukten i närheten av ekvatorn och lever där i regnskogen. Utbredningsområdet sträcker sig över Kamerun, Republiken Kongo, Gabon och Ekvatorialguinea. IUCN listar hela populationen som sårbar (VU). Floden Sanaga begränsar mandrillens levnadsområde i norr.[1] I historisk tid fanns mandrillen även i norra Afrika och till och med i Europa.

Att räkna beståndet är en ganska svår uppgift på grund av att djuren lever i regnskogen. Genom avverkning av regnskogen minskar djurens utbredningsområde avsevärt. De nya vägarna i regnskogen skapar också tillfällen för jägare. På afrikanska marknader hittar man allt oftare mandrillkött (bushmeat).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Mandrillus sphinxIUCN:s rödlista, auktor: Oates, J.F. & Butynski, T.M. 2008, besökt 17 mars 2009.
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Cercopithecinae” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ Mandrill, Online Etymology Dictionary, läst 3 december 2014.
  4. ^ [a b c d e f g h] L. Ingmarsson (1999). Mandrillus sphinx (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Mandrillus_sphinx/. Läst 3 december 2014. 
  5. ^ [a b c d] ”Mammals: Mandrill”. San Diego Zoo. http://www.sandiegozoo.org/animalbytes/t-mandrill.html. Läst 4 februari 2012. 
  6. ^ ”Mandrill”. National Geographic. http://animals.nationalgeographic.com/animals/mammals/mandrill.html. Läst 4 februari 2012. 
  7. ^ [a b c] Gron & Setchell (2009). Mandrillus (på engelska). Primate Factsheets. http://pin.primate.wisc.edu/factsheets/entry/drill/taxon. Läst 25 januari 2015. 
  8. ^ Mandrill, waza.org, läst 2015-01-25.
  9. ^ [a b c d] Dr Anna Feistner (2005-02-04). ”Mandrill”. ARKive. http://www.arkive.org/mandrill/mandrillus-sphinx/. Läst 3 december 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]