Inavel

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För skadliga medicinska följder av inavel, se Inavelsdepression.
Inavel har varit vanligt inom europeiska kungahus, inte minst inom huset Habsburg. Figuren visar Karl II av Spaniens släktträd.

Inavel är fortplantning där föräldrarna är nära besläktade med varandra. Inavel kan stärka både positiva och negativa egenskaper hos avkomman till föräldrarna och används bland annat medvetet inom djuravel, och kallas då ibland 'linjeavel'.

Det vanligaste är att avkomman belastas av negativa resultat i form av exempelvis latenta sjukdomar, ärftliga missbildningar eller försämrat immunförsvar. Detta beror på att vissa genetiska mutationer är skadliga och att varje individ erhåller ett anlag för varje given egenskap från vardera föräldern. Om båda föräldrarna bär på samma anlag ökar sannolikheten att detta överförs till avkomman. Risken för hjärtfel, utvecklingsstörning och missbildningar ökar alltså markant vid inavel, vilket i sin tur ofta medför att livslängden förkortas.

Det är endast vid i flera led upprepad fortplantning mellan syskon, halvsyskon, kusiner och/eller mellan förälder och avkomma som man brukar tala om inavel.[1]

För en population med några tiotal individer finns stor risk för inavel, men den minskar kraftigt med populationens ökande antal individer, eftersom den genetiska variationen ökar med populationen. Vissa grupper av djur tycks ha ett bättre skydd mot de negativa effekterna av inavel än andra. Hit hör exempelvis årstidsfiskar bland de äggläggande tandkarparna, vilka naturligt lever i små geografiskt väl åtskilda grupper, med starkt begränsade möjligheter för grupperna att förena sig med varandra.[källa behövs] Inom vargforskningen råder skilda meningar över hur stor populationsmängden behöver vara för att motverka inavel. En sida menar att antalet vargar i svenska stammen bör vara minst 1000 vargar för en hållbar genetisk utveckling,[2] medan en annan sida anser att 210 vargar räcker i stammen med tillskott av nya genuppsättningar genom import.[3]

Bland människor förekommer inavel främst i mindre och geografiskt isolerade samhällen eller inom vissa kulturer och religioner där giftermål mellan släktingar används som ett medel att behålla egendom inom familjen. Exempel på grupper med hög grad av inavel är stammar i Mikronesien, på Grönland och i Mellanöstern. Ungefär en miljard människor beräknas leva i kulturer där kusingifte är vanligt.[4] Europeiska kungligheter har också en tradition att gifta sig med släktingar. Inte minst inom ätten Habsburg förekom giftermål mellan nära släktingar, vilket tros vara en orsak till Karl II av Spaniens fysiska och mentala handikapp.[5]

Vissa forskare/författare hänför inavel till "positiv slumpmässig parning" (engelska positive assortative mating). Genotyperna hos närbesläktade individer, till exempel kusiner, är sannolikt mer lika än hos två slumpmässigt valda individer i populationen.

Inavel i världen[redigera | redigera wikitext]

Partnerskap i släktled till och med sysslingar i världen:[6]

Global prevalence of consanguinity.svg

Mellanöstern och Nordafrika[redigera | redigera wikitext]

Många länder i Arabvärlden har bland de högsta nivåerna av kusinäktenskap i världen, med andelar som varierar mellan 20-50% av alla äktenskap och äktenskap mellan kusiner i första led är vanliga med genomsnitt på mellan 20-30%.[7]

Minst hälften av alla arabiska äktenskap i Mellanöstern är kusingiften mellan antingen kusiner eller nästkusiner. Bortom kusinäktenskap är äktenskap inom klanen vanliga i Gulfstaterna och klanmedlemmar är vanligen släktingar.[8]

Per land[redigera | redigera wikitext]

Enligt Reproductive Health[7]

Land Andel äktenskap mellan

kusiner i första led i procent

Andel äktenskap med släktingar i procent
Algeriet 11,3 22,6-34
Bahrain 24,5 39,4-45,5
Egypten 14,3-23,2 20,9-32,8
Egypten (Nubien) 39-47,2 60,5-80,4
Irak 29-33 47-60
Jordanien 19,5-39 28,5-63,7
Kuwait 16,9-31,7 22,5-64,3
Libanon 6,7-31,6 12,8-42
Libyen 48,4
Mauretanien 47,2
Marocko 8,6-10 19,9-28
Oman 24,1 56,3
Palestina 13,6-34,2 17,5-66,3
Qatar 34,8 54
Saudi Arabien 24,6-42,3 42,1-66,7
Sudan 44,2-49,5 44,2-63,3
Syrien 28,7 30-3-39,8
Tunisien 17,4-23 20,1-39,3
Förenade Arabemiraten 20,7-28,2 40-54,2
Jemen 32-34 40-44,7

Sydasien[redigera | redigera wikitext]

Afghanistan[redigera | redigera wikitext]

En studie från 2012 pekar på att i Afghanistan utgjorde äktenskap mellan kusiner i första led 27,8 procent av alla äktenskap. Äktenskap mellan dubbelkusiner utgjorde 6,9 procent och äktenskap mellan sysslingar utgjorde 5,8 procent av alla äktenskap.[9]

Pakistan[redigera | redigera wikitext]

En studie från 2014, genomförd på landsbygden i den pakistanska provinsen Punjab, visar att cirka 82,5 % av alla föräldrar var kusiner i första, andra eller tredje led.[10]

Europa och Nordamerika[redigera | redigera wikitext]

I Europa liksom i Nordamerika ledde industrialiseringen till ökad mobilitet och människor kunde därmed resa långt ifrån stället de fötts och deras släktingar levde och hitta partners som inte hade släktband, men det största inflytandet hade förändrade kulturella vanor från 1875 och framåt.

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

I delar av Storbritanniens pakistanska minoritet är andelen kusinäktenskap högre än 50%.[8] Den pakistanska minoriteten utgör 3,4% av landets befolkning. Barn till pakistanska föräldrar utgör 30 % av alla barn med genetisk avvikelse.[11]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är äktenskap och sexuellt umgänge förbjudet mellan dem som är släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller är helsyskon. Sexuellt umgänge mellan halvsyskon är dock tillåtet och halvsyskon kan få ingå äktenskap med varandra efter tillstånd av länsstyrelsen i det län där en sökande är folkbokförd. Länsstyrelsen ska först ska ha inhämtat yttrande i frågan från Socialstyrelsen enligt 2 kap. 3 § äktenskapsbalken (1987:230) jämförd med 15 kap. 1 § samma balk (1987:230).

Enligt kyrkolagen från 1686 måste alla svenska äktenskap registreras. Kusingiften var sällsynta mellan 1686 och 1820-talet, de krävde dispens från kungen och förekom mest hos adeln. År 1844 krävdes inte längre dispens och kusingiftena blev 2,5 till tre gånger fler.[12]

Även om kusingifte har varit ovanligt så visar både släktforskning och autosomala DNA-tester bland svenskar att anförlusterna är många (man är släkt flera vägar) i vissa isolerade delar av Sverige, exempelvis för personer med rötter i Skellefteå och Anundsjö. Den begränsade genpoolen har gjort att DNA-testar kan ge intryck av betydligt närmare genetiskt avstånd mellan boende i Sverige än vad som kan förväntas utifrån personernas närmaste släktskap enligt släktforskningen,[13] och har bidragit till spridning av genetiska sjukdomar som skellefteåsjukan.

Inavel och demografi[redigera | redigera wikitext]

Enstaka studier visar att det är vanligare inom vissa grupper med äktenskap mellan nära släktingar, jämfört med andra grupper i Sverige.[12][14][15]

En studie utförd i Botkyrka kommun 1998 visade att andelen barn med svår mental retardation, SMR, (IQ lägre än 50) var högre än hos jämförelsepopulationen. Prevalensen för SMR var förhöjd i hela kommunen, men för barn med icke-europeiska/icke-nordamerikanska föräldrar var prevalensen ca 59% högre än för barn med europeiska/nordamerikanska föräldrar boende i kommunen. Skillnaden skulle enligt studien kunna bero på den skilda förekomsten av giftermål mellan släktingar. Det nämns att i somliga länder förekommer släktband i 40-60 % av äktenskapen, medan andelen som gifter sig med nära släktingar är 0-2 % i Nordeuropa och Nordamerika. I studien framhölls att giftermål mellan släktingar kan vara en faktor av betydelse för prevalensen av SMR i Sverige – i regioner med stor andel invånare av icke-europeiskt/icke-nordamerikanskt ursprung. I studiens slutdiskussion poängteras särskilt att resultatet ska tolkas med försiktighet, då det statistiska urvalet inte är lika omfattande som tidigare studier i ämnet.[16]

I en studie av Statens Folkhälsoinstitut nämns några studier som kopplar kusingiften bland romer till hälsokonsekvenser i gruppen. Statistiskt stöd för förekomsten av kusingiften i gruppen saknas. Studien kopplar romernas allmänna hälsosituation till problem som belastar vissa minoritetsbefolkningar i Sverige generellt, såsom diskriminering, fördomar, känsla av utanförskap, svagare socioekonomiska position i samhället samt bristande kunskap inom hälsovård och myndigheter om gruppen.[14]

Medicinsk risk vid släktäktenskap[redigera | redigera wikitext]

Professor Alan Bittles studie av genetiska och sociala konsekvenser av kusingiften visade ett resultat av en påtagligt ökad risk för ärftliga sjukdomar som Sjögrens syndrom och neuropati. Alan är övertygad om att även sjukdomar som debuterar först i vuxen ålder i grunden är styrda av våra gener. Men för att kunna visa hur generna påverkar insjuknande i Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, hjärt-kärlsjukdom och cancer så måste befolkningen följas under väldigt lång tid. Detsamma gäller förhållandet mellan miljöfaktorer och anlag för att drabbas av infektionssjukdomar som exempelvis tbc och lepra.[12] Särskilt intresse bland forskare väcker relativt isolerade befolkningar som grundats av en ganska liten grupp, som franska Quebec, Sardinien, Island, nordöstra Finland, Färöarna, ashkenaziska judar, amishfolket i Pennsylvania och beduiner i Bekadalen. Allra mest känt är kanske antikens egyptiska kungafamiljer, som tillämpade familjegifte i extrem grad, även mellan syskon, vilket ledde till missbildningar och sjukdomar. [17] Norska Folkhälsoinstitutet (Folkehelseinstituttet i Norge) kom 2007 fram med en rapport över de medicinska riskerna vid släktäktenskap, där påvisas bland annat ökad risk för dödfödsel, plötslig spädbarnsdöd (första året), medfödda missbildningar och dödsfall från 1 år upp till vuxen ålder hos barn med besläktade föräldrar.[källa behövs]

När det gäller medfödda missbildningar har norska Folkhelseinstitutet endast uppgifter för missbildningar och sjukdomar som är synliga vid födseln och saknar uppgifter om sjukdomar som visas senare i livet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska Akademiens ordbok: Inavel
  2. ^ Visar vargens genvägar Naturskyddsföreningen
  3. ^ Är forskarna överens?
  4. ^ Incest mellan syskon - farligt och förbjudet Arkiverad 12 mars 2010 hämtat från the Wayback Machine. GT, 10 mars 2010
  5. ^ Gonzalo Alvarez, Francisco C. Ceballos, Celsa Quinteiro, Gonzalo (15 april 2009). ”The Role of Inbreeding in the Extinction of a European Royal Dynasty”. PLoS ONE (PLoS ONE) "4": ss. e5174. doi:10.1371/journal.pone.0005174. http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0005174. Läst 19 april 2009. 
  6. ^ Hamamy, Hanan. ”Consanguineous marriages”. Journal of Community Genetics 3 (3): sid. 185–192. doi:10.1007/s12687-011-0072-y. ISSN 1868-310X. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3419292/. Läst 28 april 2017. 
  7. ^ [a b] Tadmouri, Ghazi O; Nair, Pratibha; Obeid, Tasneem; Al Ali, Mahmoud T; Al Khaja, Najib; Hamamy, Hanan A (2009-10-08). ”Consanguinity and reproductive health among Arabs”. Reproductive Health 6: sid. 17. doi:10.1186/1742-4755-6-17. ISSN 1742-4755. PMID 19811666. PMC: 2765422. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2765422/. Läst 17 november 2019. 
  8. ^ [a b] ”First-cousin marriages come under scrutiny” (på en). The Independent. 8 april 2012. http://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/first-cousin-marriages-come-under-scrutiny-7626995.html. Läst 17 november 2019. 
  9. ^ Saify, Khyber; Saadat, Mostafa (2012-1). ”Consanguineous marriages in Afghanistan”. Journal of Biosocial Science 44 (1): sid. 73–81. doi:10.1017/S0021932011000253. ISSN 1469-7599. PMID 21729362. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21729362. Läst 18 november 2019. 
  10. ^ The buzz: Cousin marriages in Pakistan”. The Express Tribune, 12 maj 2014. https://tribune.com.pk/story/705835/the-buzz-cousin-marriages-in-pakistan/. Läst 18 december 2019. 
  11. ^ Gardham, Duncan (29 december 2008). ”Warning over births to first cousin marriages” (på en-GB). ISSN 0307-1235. https://www.telegraph.co.uk/women/mother-tongue/4014743/Warning-over-births-to-first-cousin-marriages.html. Läst 18 december 2019. 
  12. ^ [a b c] VR -- Kombination av genetik och demografi förklarar sjukdomar Arkiverad 29 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  13. ^ ”Frågor om autosomalt DNA | SSGG (Svenska Sällskapet för Genetisk Genealogi) - Nätverket för DNA-släktforskning”. ssgg.se. http://ssgg.se/fragor-och-svar/#autosomalt. Läst 20 juni 2018. 
  14. ^ [a b] Nyampame, Isis. "Hur mår Sveriges nationella minoriteter?" (svenska) (PDF). Statens folkhälsoinstitut. 24. Läst 2010-06-26.
  15. ^ Elisabeth Fernell, docent, överläkare, barnkliniken, Huddinge sjukhus. ”Demografiska faktorer påverkar förekomst av svår mental retardation - Är ingifte en faktor att räkna med också i Sverige?”. Läkartidningen. Arkiverad från originalet den 5 december 2017. https://web.archive.org/web/20171205051141/http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/1998/18189.pdf. Läst 18 november 2019. 
  16. ^ Läkartidningen nr 35/1998 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF ELISABETH FERNELL, docent, överläkare, barnkliniken, Huddinge sjukhus.
  17. ^ Forskning och framsteg

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]