Maoritärna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Maoritärna
Status i världen: Starkt hotad[1]
Black-fronted Tern, Greymouth, New Zealand (cropped 2).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteChlidonias
ArtMaoritärna
C. albostriatus
Vetenskapligt namn
§ Chlidonias albostriatus
Auktor(Gray, 1845)
Synonymer
  • Sterna albostriata
  • Nya Zeelandskäggtärna
  • Nyzeeländsk skäggtärna
  • Nyzeeländsk flodtärna
Hitta fler artiklar om fåglar med

Maoritärna[2] (Chlidonias albostriatus) är en starkt hotad nyzeeländsk fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Maoritärnan är med sina 29 centimeter en relativt liten tärna. Den är genomgående grå med svart hätta och vit undersida. I flykten syns den kontrastrerande vita övergumpen. Ben och näbb är starkt orange och stjärten är relativt kort och grunt kluven. Den liknar skäggtärna, men denna har grå övergump. Lätet är ett upprepat "kitt".

Utbredning och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar endast på Sydön i Nya Zeeland utmed östra flodbäddar från Marlborough till Southland samt i övre delen av floderna Motueka och Buller i södra Nelson.[4] Vintertid rör den sig ut mot kusten, mestadels från Stewart Island till södra Nordön, där den födosöker inom tio kilometer från strand.[4][5]

Maoritärnans bo.

Maoritärnan lägger två ägg och ungarna är flygga efter cirka 30 dagar. Fågeln lever av sötvattensinverterbrater och småfisk. Ibland tar den även maskar och andra smådjur i flodernas omgivningar,[4] vilket gett den det nyzeeländska smeknamnet "plogpojke".

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Maoritärnorna tillhör släktet träsktärnor, Chlidonias.[6] Den har tidvis betraktats som en underart till skäggtärna.[7] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Världspopulationen uppskattas till endast mellan 2.500 och 10.000 vuxna individer.[1] Den tros minska kraftigt till följd av predation av invasiva men också inhemska arter (katter, mårddjur, brun råtta, igelkott, pungräv, hundar och flöjtkråka) samt påverkan från utbyggnad av vattenkraft.[1][5][8] På grund av detta kategoriserar internationella naturvårdsunionen arten sedan 2000 som starkt hotad.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

På svenska har fågeln även kallats nyzeeländsk flodtärna, nyzeeländsk skäggtärna och Nya Zeelandskäggtärna.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Chlidonias albostriatus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 5 januari 2015.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b c] Heather, B. D.; Robertson, H. A. 1996. The field guide to the birds of New Zealand. Oxford University Press, Oxford, UK.
  5. ^ [a b] Taylor, G. A. 2000. Action plan for seabird conservation in New Zealand. Department of Conservation, Wellington.
  6. ^ Bridge, E.S., A.W. Jones, and A.J. Baker (2005), A phylogenetic framework for the terns (Sternini) inferred from mtDNA sequences: implications for taxonomy and plumage evolution, Mol. Phylogenet. Evol. 35, 459-469.
  7. ^ Gochfeld, M., Burger, J. & Garcia, E.F.J. (2017). Black-fronted Tern (Chlidonias albostriatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/54044 2017-03-14).
  8. ^ Keedwell, R. J.; Maloney, R. F.; Murray, D. P. 2002. Predator control for protecting kaki (Himantopus novaezelandiae) - lessons from 20 years of management. Biological Conservation 105: 369-374.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]