Mårddjur

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Mårddjur
WEASEL.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningRovdjur
Carnivora
FamiljMårddjur
Mustelidae
Vetenskapligt namn
§ Mustelidae
AuktorG. Fischer, 1817
Underfamiljer
Hitta fler artiklar om djur med

Mårddjur (Mustelidae) är en familj av jämförelsevis små rovdjur med en ofta lite krökt rygg vilken ger dem en "rullande" gång. Nästan alla mårddjur har en ljusgul fläck i pälsen, den så kallade "mårdfläcken", vilken oftast sitter på magen, och många har stinkkörtlar vid analöppningen.

De har ofta en markerat slank kropp, väl anpassad för att åla sig in i hål och gångar. Där deras huvud kan ta sig in, passerar också hela kroppen. Undantag utgörs av grävlingar, järven och vissa uttrar.

Mårdhunden, som är ett hunddjur, ingår inte i familjen.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Jämfört med andra rovdjur är mårddjuren ganska små, men skillnaden mellan den minsta arten och familjens största medlemmar är betydlig. Medan de minsta individerna av arten vessla, som också är de minsta i ordningen rovdjur (Carnivora) överhuvudtaget, bara når en kroppslängd av 114 millimeter och en vikt av 25 gram, blir större exemplar av havsutter, jätteutter och järv en meter långa och 45 kilogram tunga. Hos de flesta arterna finns en utpräglad könsdimorfism, där hanar vanligen är 25 procent tyngre än honor.[1]

Pälsen har oftast en brun eller svart grundfärg. Ofta förekommer ljusare fläckar, strimmor eller andra markeringar på kroppen. Svansen är vanligen lång och extremiteterna är jämförelsevis korta.[2] Fötterna har fem tår med klor som inte kan dras in.[3] Huvudet kännetecknas av små öron.

Tandformeln är I 3/3 C 1/1 P 2-4/2-4 M 1/1-2, alltså 28 till 38 tänder.[1] Skallen består hos de flesta arterna av en långsträckt hjärnskål och ett kort ansiktsskelett.[2]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Mårddjur finns över nästan hela världen och saknas bara i Antarktis, Australien, Oceanien, på Madagaskar och på vissa avlägsna öar.[2] De förekommer i flera olika habitat men undviker områden som är alltför torra. Flera arter behöver närhet till vatten och lever längs floder, insjöar och havsstränder. Särskild utpräglat är detta drag hos underfamiljen uttrar. Arten havsutter lever i öppet hav i norra Stilla havet.[1]

I Sverige finns åtta arter av mårddjur: grävling, hermelin, iller, järv, mink, skogsmård, utter och vessla.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

De flesta arter i mårdfamiljen jagar i gryningen eller under natten,[4] men det finns undantag. Som viloplatser används ofta jordtunnlar, som djuren gräver själva eller övertar från andra djur. Flera arter är goda simmare - främst utter och mink.[3]

De flesta mårddjur lever ensamma och har ett avgränsat territorium. Områdets gräns markeras med körtelvätska, urin och avföring. Luktsinnet är mycket väl utvecklat och används för att hitta föda och för kommunikation. Även hörsel och känsel är väl utvecklade sinnen.[3]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Mårddjur är huvudsakligen köttätare men i mindre omfattning, beroende på art och årstid, äter de även växtdelar.[1] Utmärkande är att flera arter jagar bytesdjur som är betydligt större än de själva. Vissa arter i släktet Mustela jagar mer än dubbelt så stora hardjur[2] och järven angriper så stora bytesdjur, som unga renar.

Den animaliska födan består beroende på art av olika ryggradsdjur såsom däggdjur, fåglar (och fågelägg), ödlor och fiskar, men även av insekter, kräftor och maskar. Bland växtdelar äter mårddjur oftast frukter, nötter och rötter.

Medlemmar av vissa släkten (Mustela, Gulo) samlar födan i boet.[1]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Mårddjurens honor är vanligtvis dräktiga mellan 30 och 65 dagar. Hos flera arter vilar ägget en tid, och på så sätt ligger mellan befruktning och förlossning flera månader.[1] Huvudsakligen föder honan bara en gång per år. Nyfödda mårddjur är blinda och hjälplösa och stannar den första tiden i boet. Efter två månader är ungdjuren självständiga. De blir efter 8 till 24 månader könsmogna. Medellivslängden i frihet ligger mellan 5 och 20 år.[1]

Mårddjur och människor[redigera | redigera wikitext]

Mårddjuren äter å ena sidan gnagare som betraktas som skadedjur men å andra sidan förekommer det att de angriper husdjur som höns eller harar. Flera arter hålls eller har hållits för pälsens skull i stora farmer. Den Domesticerade fretten härstammar från någon av illerarterna.

Vid sidan av jakt är habitatförstöring det största hotet för mårddjuren. Till de hotade arterna räknas flodiller (Mustela lutreola) och arten svartfotad iller (Mustela nigripes) som i naturen redan var utrotad. Arten Mustela macrodon är sedan 1800-talet utdöd.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Järv, enda art i släktet Gulo.

Traditionellt delas familjen i fem underfamiljer med tillsammans cirka 20 släkten och omkring 50 arter (nyare taxonomiska avhandlingar skiljer däremot bara mellan två underfamiljer[5]). Indelningen med fem underfamiljer presenteras nedan.

Tidigare placerades minken i släktet Mustela, tillsammans med bland andra iller. Genetiska studier indikerar dock så pass stora skillnader att den numera ofta placeras i det egna släktet Neovison tillsammans med en utdöd art.[6]

Släktträd[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Bygger på översättning från tyskspråkiga Wikipedias artikel, Marder, läst 9 mars 2007

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Mustelidae på Animal Diversity Web (engelska), besökt 21 april 2010.
  2. ^ [a b c d] Vaughan, Ryan & Czaplewski, red (2011). ”Mustelidae” (på engelska). Mammalogy. Jones & Bartlett Learning. sid. 316. ISBN 978-0-7637-6299-5 
  3. ^ [a b c] Morris & Beer, red (2003). ”The weasel family”. World of animals. "1 - small carnivores". Andromeda Oxford. sid. 32-35 
  4. ^ King, Carolyn (1984). Macdonald, D. (utgivare) The Encyclopedia of Mammals. New York: Facts on File. s. 108–109. ISBN 0-87196-871-1.
  5. ^ "Mammal Species of the World, 3 upplaga". besökt 21 april 2010.
  6. ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Neovison” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker’s mammals of the world. 6 upplaga. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9.
  • John J. Flynn et al: Molecular phylogeny of the Carnivora (Mammalia): Assessing the impact of increased sampling on resolving enigmatic relationships. Systematic Biology 54(2), 2005, 1–21. ISSN 1063-5157, doi:10.1080/10635150590923326
  • D. E. Wilson und D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, 2005. ISBN 0-8018-8221-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Katalogdata
 • Dyntaxa: 2002156  • EoL: 7670  • GBIF: 5307  • Inaturalist: 41770  • ITIS: 180545  • NCBI: 9655  • Fossilworks: 41086  • WoRMS: 136974  • MSW: 14001075  • Fauna Europaea: 12636
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Mårddjur&oldid=47646647"