Mårddjur
Mårddjur | |
| |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Ordning | Rovdjur Carnivora |
Familj | Mårddjur Mustelidae |
Vetenskapligt namn | |
§ Mustelidae | |
Auktor | G. Fischer, 1817 |
Underfamiljer | |
| |
Hitta fler artiklar om djur med |
Mårddjur (Mustelidae) är en familj av jämförelsevis små rovdjur med en ofta lite krökt rygg vilken ger dem en "rullande" gång. Nästan alla mårddjur har en ljusgul fläck i pälsen, den så kallade "mårdfläcken", vilken oftast sitter på magen, och många har stinkkörtlar vid analöppningen.
De har ofta en markerat slank kropp, väl anpassad för att åla sig in i hål och gångar. Där deras huvud kan ta sig in, passerar också hela kroppen. Undantag utgörs av grävlingar, järven och vissa uttrar.
Innehåll
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Jämfört med andra rovdjur är mårddjuren ganska små, men skillnaden mellan den minsta arten och familjens största medlemmar är betydlig. Medan de minsta individerna av arten vessla, som också är de minsta i ordningen rovdjur (Carnivora) överhuvudtaget, bara når en kroppslängd av 114 millimeter och en vikt av 25 gram, blir större exemplar av havsutter, jätteutter och järv en meter långa och 45 kilogram tunga. Hos de flesta arterna finns en utpräglad könsdimorfism, där hanar vanligen är 25 procent tyngre än honor.[1]
Pälsen har oftast en brun eller svart grundfärg. Ofta förekommer ljusare fläckar, strimmor eller andra markeringar på kroppen. Svansen är vanligen lång och extremiteterna är jämförelsevis korta.[2] Fötterna har fem tår med klor som inte kan dras in.[3] Huvudet kännetecknas av små öron.
Tandformeln är I 3/3 C 1/1 P 2-4/2-4 M 1/1-2, alltså 28 till 38 tänder.[1] Skallen består hos de flesta arterna av en långsträckt hjärnskål och ett kort ansiktsskelett.[2]
Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]
Mårddjur finns över nästan hela världen och saknas bara i Antarktis, Australien, Oceanien, på Madagaskar och på vissa avlägsna öar.[2] De förekommer i flera olika habitat men undviker områden som är alltför torra. Flera arter behöver närhet till vatten och lever längs floder, insjöar och havsstränder. Särskild utpräglat är detta drag hos underfamiljen uttrar. Arten havsutter lever i öppet hav i norra Stilla havet.[1]
I Sverige finns åtta arter av mårddjur: grävling, hermelin, iller, järv, mink, skogsmård, utter och vessla.
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
De flesta arter i mårdfamiljen jagar i gryningen eller under natten,[4] men det finns undantag. Som viloplatser används ofta jordtunnlar, som djuren gräver själva eller övertar från andra djur. Flera arter är goda simmare - främst utter och mink.[3]
De flesta mårddjur lever ensamma och har ett avgränsat territorium. Områdets gräns markeras med körtelvätska, urin och avföring. Luktsinnet är mycket väl utvecklat och används för att hitta föda och för kommunikation. Även hörsel och känsel är väl utvecklade sinnen.[3]
Föda[redigera | redigera wikitext]
Mårddjur är huvudsakligen köttätare men i mindre omfattning, beroende på art och årstid, äter de även växtdelar.[1] Utmärkande är att flera arter jagar bytesdjur som är betydligt större än de själva. Vissa arter i släktet Mustela jagar mer än dubbelt så stora hardjur[2] och järven angriper så stora bytesdjur, som unga renar.
Den animaliska födan består beroende på art av olika ryggradsdjur såsom däggdjur, fåglar (och fågelägg), ödlor och fiskar, men även av insekter, kräftor och maskar. Bland växtdelar äter mårddjur oftast frukter, nötter och rötter.
Medlemmar av vissa släkten (Mustela, Gulo) samlar födan i boet.[1]
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Mårddjurens honor är vanligtvis dräktiga mellan 30 och 65 dagar. Hos flera arter vilar ägget en tid, och på så sätt ligger mellan befruktning och förlossning flera månader.[1] Huvudsakligen föder honan bara en gång per år. Nyfödda mårddjur är blinda och hjälplösa och stannar den första tiden i boet. Efter två månader är ungdjuren självständiga. De blir efter 8 till 24 månader könsmogna. Medellivslängden i frihet ligger mellan 5 och 20 år.[1]
Mårddjur och människor[redigera | redigera wikitext]
Mårddjuren äter å ena sidan gnagare som betraktas som skadedjur men å andra sidan förekommer det att de angriper husdjur som höns eller harar. Flera arter hålls eller har hållits för pälsens skull i stora farmer. Den Domesticerade fretten härstammar från någon av illerarterna.
Vid sidan av jakt är habitatförstöring det största hotet för mårddjuren. Till de hotade arterna räknas flodiller (Mustela lutreola) och arten svartfotad iller (Mustela nigripes) som i naturen redan var utrotad. Arten Mustela macrodon är sedan 1800-talet utdöd.
Taxonomi[redigera | redigera wikitext]
Tidigare placerades minken i släktet Mustela, tillsammans med bland andra iller men genetiska studier indikerar så pass stora skillnader att den numera ofta placeras i det egna släktet Neovison tillsammans med en utdöd art.[5]
Traditionellt delas familjen i fem underfamiljer med tillsammans cirka 20 släkten och omkring 50 arter:
- Underfamilj Mustelinae
- Släkte Mustela
- undersläkte Lutreola
- flodiller (Mustela lutreola)
- sibirisk eldmård (Mustela sibirica)
- Mustela strigidorsa
- barfotsvessla (Mustela nudipes)
- Mustela lutreolina
- undersläkte Putorius
- iller (Mustela putorius)
- stäppiller (Mustela eversmannii)
- svartfotad iller (Mustela nigripes)
- undersläkte Mustela
- hermelin (Mustela erminea)
- vessla (Mustela nivalis)
- långsvansad vessla (Mustela frenata)
- bergsvessla (Mustela altaica)
- Mustela kathiah
- undersläkte Grammogale
- undersläkte Lutreola
- Släkte Gulo
- Järv (Gulo gulo)
- Släkte Eira
- Tayra (Eira barbara)
- Släkte Mårdar (Martes)
- Mård eller trädmård (Martes martes)
- Stenmård (Martes foina)
- Sobel (Martes zibellina)
- Fiskmård (Martes pennanti)
- Amerikansk mård (Martes americanus)
- Japansk mård (Martes melampus)
- Gulstrupig mård (Martes flavigula)
- Nilgirimård (Martes gwatkinsi)
- Släkte Vormela
- Tigeriller (Vormela peregusna)
- Släkte Grisoner (Galictis)
- Grison (Galictis vittata)
- Liten grison (Galictis cuja)
- Släkte Lyncodon
- Släkte Ictonyx
- Bandiller (Ictonyx striatus)
- Släkte Poecilictis
- Nordafrikansk bandiller (Poecilictis libyca)
- Släkte Poecilogale
- Afrikansk bandiller (Poecilogale albinucha)
- Släkte Mustela
- Underfamilj Uttrar (Lutrinae)
- Släkte Klolösa uttrar (Aonyx)
- Klolös utter (Aonyx capensis)
- Kongoutter (Aonyx capensis congicus)
- Asiatisk klolös utter (Aonyx cinereus, tidigare Amblonyx cinereus)
- Klolös utter (Aonyx capensis)
- Släkte Enhydra
- Havsutter (Enhydra lutris)
- Släkte Hydrictis
- Släkte Lontra
- Nordamerikansk flodutter (Lontra canadensis)
- Neotropisk flodutter (Lontra longicaudis)
- Marin utter eller krabbutter (Lontra felina)
- Sydlig flodutter (Lontra provocax)
- Släkte Lutra
- Utter (Lutra lutra)
- Lutra nippon
- Lutra sumatrana
- Släkte Lutrogale
- Indisk fiskarutter (Lutrogale perspicillata)
- Släkte Pteronura
- Jätteutter (Pteronura brasiliensis)
- Släkte Klolösa uttrar (Aonyx)
- Underfamilj Grävlingar (Melinae)
- Släkte Meles
- Europeisk grävling (Meles meles)
- Meles leucurus
- Japansk grävling (Meles anakuma)
- Släkte Arctonyx
- Svingrävling (Arctonyx collaris)
- Släkte Solgrävlingar (Melogale)
- Släkte Meles
- Underfamilj Taxidiinae
- Släkte Taxidea
- Nordamerikansk grävling (Taxidea taxus)
- Släkte Taxidea
- Underfamilj Mellivorinae
- Släkte Mellivora
- Honungsgrävling (Mellivora capensis)
- Släkte Mellivora
Nyare taxonomiska avhandlingar skiljer däremot bara mellan två underfamiljer.[6] Mårdhunden, är inte ett mårddjur, trots sitt namn, utan är ett hunddjur.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Bygger på översättning från tyskspråkiga Wikipedias artikel, Marder, läst 9 mars 2007
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g] Mustelidae på Animal Diversity Web (engelska), besökt 21 april 2010.
- ^ [a b c d] Vaughan, Ryan & Czaplewski, red (2011). ”Mustelidae” (på engelska). Mammalogy. Jones & Bartlett Learning. sid. 316. ISBN 978-0-7637-6299-5
- ^ [a b c] Morris & Beer, red (2003). ”The weasel family”. World of animals. "1 - small carnivores". Andromeda Oxford. sid. 32-35
- ^ King, Carolyn (1984). Macdonald, D. (utgivare) The Encyclopedia of Mammals. New York: Facts on File. s. 108–109. ISBN 0-87196-871-1.
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Neovison” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ "Mammal Species of the World, 3 upplaga". besökt 21 april 2010.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Ronald M. Nowak: Walker’s mammals of the world. 6 upplaga. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9.
- John J. Flynn et al: Molecular phylogeny of the Carnivora (Mammalia): Assessing the impact of increased sampling on resolving enigmatic relationships. Systematic Biology 54(2), 2005, 1–21. ISSN 1063-5157, doi:10.1080/10635150590923326
- D. E. Wilson und D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, 2005. ISBN 0-8018-8221-4
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Mårddjur.
|