Maria Kulle

Från Wikipedia
Maria Kulle
Maria Kulle i Körsbärsträdgården på Helsingborgs stadsteater 2014
FöddHulda Maria Charlotte Kulle
26 april 1960 (64 år)
Konga, Svalövs kommun, Sverige
Utbildad vidTeaterhögskolan i Malmö
Aktiva år1988–
PartnerLars-Erik Berenett
IMDb SFDb

Hulda Maria Charlotte Kulle, född 26 april 1960 i Konga i Skåne,[1] är en svensk skådespelare och godsägare. Hon är dotter till skådespelaren Jarl Kulle och friherrinnan Louise Hermelin.

Biografi

Maria Kulle växte upp på godset Krontorp i halländska Eldsberga. Då hon var åtta år skilde sig föräldrarna och då hon var 19 år avled hennes tre år yngre syster Anna Kulle efter en längre tids sjukdom. Hon studerade vid Teaterhögskolan i Malmö 1985–1988. Efter studierna har hon bland annat varit engagerad vid Malmö stadsteater, Stockholms stadsteater och på privatteatrar och ingår i Helsingborgs stadsteaters fasta ensemble. Under 2012 spelade hon i den framgångsrika uppsättningen av Alan Ayckbourns trilogi TreaterIntiman i Stockholm.

Hon belönades med en Guldbagge i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll för Fyra nyanser av brunt. 2011 tilldelades hon Helsingborgs Dagblads kulturpris.[2]

Sedan moderns död 2010 har hon parallellt med skådespeleriet övertagit driften av uppväxtplatsen Krontorps gård i Eldsberga med jordbruk och hästavel.[3]

Filmografi, i urval

Teater

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1984 Emil i Lönneberga
Astrid Lindgren
Staffan Götestam Göta Lejon[4]
1999 Toine Piaf
Pam Gems
Benny Fredriksson Stockholms stadsteater
2012 Sarah Treater
Alan Ayckbourn
Emma Bucht Intiman
2016 Mormor Ensam och Esmeralda
Martina Montelius
Agneta Ehrensvärd Dramaten
Improvisation på slottet
Andreas T Olsson
Andreas T Olsson Dramaten
2017 Medverkande Prata högre, Karin - En tryckfrihetsrevy
Lotta Olsson och Georg Wadenius
Olle Törnqvist Kulturhuset Stadsteatern

Källor

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Riksarkivet SVAR (2011)
  2. ^ Helsingborgs Dagblad 15 december 2011, om Kulturpris
  3. ^ Svenska Dagbladet Näringsliv
  4. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 52. 18 februari 1984. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1984-02-18/47/52. Läst 17 september 2016. 

Externa länkar