Jarl Kulle

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jarl Kulle
Jarl Kulle ca 1960.
Jarl Kulle ca 1960.
Född Jarl Lage Kulle
27 februari 1927
Truedstorp utanför Ekeby, Skåne, Sverige
Död 3 oktober 1997 (70 år)
Roslagen, Sverige
Aktiva år 1946–1995
Maka Louise Hermelin
(1960–1968)
Anne Nord
(1976–1997)
Bästa manliga huvudroll
1983 Fanny och Alexander
Bästa manliga huvudroll
1965 Bröllopsbesvär
IMDb SFDb

Jarl Lage Kulle, född 27 februari 1927[1] i Truedstorp utanför Ekeby nära Helsingborg i Skåne, död 3 oktober 1997 på Gregersboda i Roslagen, Uppland, var en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kulle flyttade som ung med familjen till Rebbelberga i nuvarande Ängelholms kommun där han växte upp. Han var gift 1960–1968 med friherrinnan Anna Marie Louise Hermelin (född 1939), med vilken han fick barnen Maria Kulle, skådespelare (född 1960), och Anna Kulle (1963–79). Därefter fick han dottern Mia Kulle Rydsjö (född 1970). Andra gången gifte han sig 1976 med skådespelaren Anne Nord. I detta äktenskap, som varade fram till hans död, fick han två barn: skådespelarna Hanna Kulle (född 1978) och Linda Kulle (född 1983).

Kulle genomgick Dramatens elevskola 1946–1949 och blev därefter engagerad vid Dramaten. Kulle anses som en av de främsta skådespelarna i sin generation. Han var under större delen av sin karriär knuten till Dramaten, där han spelat de flesta av den klassiska dramatikens huvudroller, i exempelvis Eugene O'Neills Lång dags färd mot natt, Strindbergs Gustav III och Shakespeares Kung Lear.

Han tog ett avgörande karriärsteg 1959 när han spelade Higgins i musikalen My Fair LadyOscarsteatern och fick lov att både sjunga, spela och, som han uttryckte det, ”skutta”. Detta ledde till ökad popularitet och en breddad repertoar. Denna gav honom romantiska filmroller (till exempel Änglar, finns dom?) och stora roller i musikaler och komedier på Stockholms privatteatrar. Han samarbetade med Ingmar Bergman både på scenen och på film, bland annat i Sommarnattens leende och i Fanny och Alexander.

Hans något deklamatoriska spelstil gav full utdelning när han 1983 övertog Georg Rydebergs uppgift att läsa NyårsklockanSkansen.

Han avled 1997 och är begravd på Roslags-Kulla kyrkogård söder om Norrtälje.


Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Självbiografi[redigera | redigera wikitext]

  • Kulle, Jarl; Wennerholm Eric (1997). Jag Kulle ([Ny, utök. uppl.] /förord 1997 av Lars Löfgren). Stockholm: Bonnier. Libris 7149923. ISBN 91-0-056733-7 

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Regi och filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1946 Betjänten
Gäst på "Gula Papegojan"
Robinson och Kungen
Friedrich Forster
Rudolf Wendbladh Dramaten
Lejonet Noaks ark
Sten Sternberg
Ulf Palme Dramaten
Abiturient Markurells i Wadköping
Hjalmar Bergman
Rudolf Wendbladh Dramaten
1947 Borgare III Richard III
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
Stunt för Olof Widgren Den dödsdömde
Stig Dagerman
Alf Sjöberg Dramaten
Johansson, poliskonstapel
Kamrern i banken
Emil och detektiverna
Erich Kästner
Sven-Eric Carlson Dramaten
Hector Malone d y Mannen och hans överman
George Bernard Shaw
Göran Gentele Dramaten
Joe Harper Tom Sawyer
Mark Twain
Olle Hilding Dramaten
1948 Härold II
Dirigenten
Pecks äventyr
Kaja Widegren
Arne Ragneborn Dramaten
Kyparen En vildfågel
Jean Anouilh
Rune Carlsten Dramaten
Victor Ungdom i fjällen
Julien Luchaire
Arne Ragneborn Dramaten
1949 Vagnmakaren
Döden
En röst
Lycko-Pers resa
August Strindberg
Göran Gentele Dramaten
Herr Schultze Apollo från Bellac
Jean Giraudoux
Alf Sjöberg Dramaten
En officer Tartuffe
Molière
Alf Sjöberg Dramaten
Joe Låt människan leva
Pär Lagerkvist
Olof Widgren Dramaten
Pablo Gonzales Linje Lusta
Tennessee Williams
Olof Molander Dramaten
Silva, i hertigen av Albas tjänst Egmont
Johann Wolfgang von Goethe
Göran Gentele Dramaten
Funtus i Furusund Sanningens pärla
Zacharias Topelius
Keve Hjelm Dramaten
Åke Lundgren Streber
Stig Dagerman
Göran Gentele Dramaten
1950 Skolläraren Brand
Henrik Ibsen
Alf Sjöberg Dramaten
Lisardo, Don Felix' vän, Marcelas tillbedjare Hus med dubbel ingång
Calderon de la Barca
Göran Gentele Dramaten
Jonglören Tokiga grevinnan
Jean Giraudoux
Olof Molander Dramaten
1951 Kunglig sekter Kolmodin Dags att leva
Nils Kjellström
Mimi Pollak Dramaten
Jan, en fånge som rymt Dunungen
Selma Lagerlöf
Rudolf Wendbladh Dramaten
Humphrey Devize, Nicholas bror Kvinnan bör inte brännas
Christopher Fry
Alf Sjöberg Dramaten
Greve Rudman, Wilhelms tvillingbroder Amorina
Carl Jonas Love Almqvist
Alf Sjöberg Dramaten
William Banbury Fallna änglar
Noel Coward
Mimi Pollak Dramaten
Gustav Eriksson Vasa Mäster Olof
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
Mikael Kalla mig Ismael
Per-Erik Rundquist
Mimi Pollak Dramaten
1952 Sextus Pompejus Antonius och Kleopatra
William Shakespeare
Olof Molander Dramaten
Julien, Alexandras son Colombe
Jean Anouilh
Mimi Pollak Dramaten
Valorin Din nästas huvud
Marcel Aymé
Mimi Pollak Dramaten
1953 Upplysningsmannen Barabbas
Pär Lagerkvist
Olof Molander Dramaten
Romeo Romeo och Julia
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
Nico Schillaci, kallad Liolá Liolà
Luigi Pirandello
Mimi Pollak Dramaten
1954 Mikael Vasiljevitj Platonov, bylärare Stackars Don Juan
Anton Tjechov
Alf Sjöberg Dramaten
Orestes, konungaparets son Orestien
Aischylos
Olof Molander Dramaten
Greve André de Juvigny Förälskad i kärleken
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers
Mimi Pollak Dramaten
Fernando Mariana Pineda
Federico Garcia Lorca
Mimi Pollak Dramaten
Erik Some Nationalmonumentet
Tor Hedberg
Per-Axel Branner Dramaten
1955 Officeren Ett drömspel
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
Lennox Macbeth
William Shakespeare
Bengt Ekerot Dramaten
Armand Duval Kameliadamen
Alexandre Dumas d. y.
Stig Torsslow Dramaten
Jason Flykten till Medea
Bertil Peterson
Mimi Pollak Dramaten
Astrov, Michail Lvovitj Onkel Vanja
Anton Tjechov
Per-Axel Branner Dramaten
1956 Edmund Tyrone, Tyrones yngre son Lång dags färd mot natt
Eugene O'Neill
Bengt Ekerot Dramaten
Valentin, Van Bucks nevö Osvuret är bäst
Alfred de Musset
Olof Molander Dramaten
1957 Rutger von Degerfelt Ett brott
Sigfrid Siwertz
Per-Axel Branner Dramaten
Vännen Leka med elden
August Strindberg
Stig Torsslow Dramaten
1958 Don Juan Don Juan eller Stengästen
Molière
Alf Sjöberg Dramaten
Algernon Moncrieff Mister Ernest
Oscar Wilde
Mimi Pollak Dramaten
Jerry Ryan Två på gungbrädet
William Gibson
Mimi Pollak Dramaten
1959 Henry Higgins My Fair Lady
Frederick Loewe och Alan Jay Lerner
Sven Aage Larsen Oscarsteatern[3]
1961 Fagin Oliver!
Lionel Bart
Sven Aage Larsen Oscarsteatern[4]
1962 Simon, Deborahs son Bygg dig allt högre boningar
Eugene O'Neill
Stig Torsslow Dramaten
1963 Gustav III Gustav III
August Strindberg
Bengt Ekerot Dramaten
Billy Jack Teenagerlove
Ernst Bruun Olsen och Finn Savery
Ernst Bruun Olsen Oscarsteatern[5]
1964 J. Pierrepont Finch Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig
Frank Loesser, Abe Burrows, Jack Weinstock och Willie Gilbert
Folke Abenius Oscarsteatern[6][7]
1966 Gustav III Gustav III
August Strindberg
Gösta Folke Malmö stadsteater
1967 Greve Danilo Glada änkan
Franz Lehár, Victor Léon och Leo Stein
Mimi Pollak Oscarsteatern[8]
1969 Chuck Baxter Ungkarlslyan
Burt Bacharach, Hal David och Neil Simon
Ivo Cramér Oscarsteatern[9]
1970 George
Verner Conklin
Vi är alla lika
Noël Coward
Per-Axel Branner Maximteatern[10]
1971 François Pignon Krångel
Francis Veber
Jarl Kulle Maximteatern
1972 Carl XII
August Strindberg
Gösta Folke Malmö stadsteater
1973 Elyot Chase Jag älskar dig markatta
Noël Coward
Per Gerhard Vasateatern[11]
1974 Greve Danilo Glada änkan
Franz Lehár, Victor Léon och Leo Stein
Isa Quensel Oscarsteatern[12]
1976 George Samma tid nästa år
Bernard Slade
Per Gerhard Vasateatern[13]
Norman Familjens Don Juan
Alan Ayckbourn
Per Gerhard Vasateatern[14]
1977 Norman Familjens Don Juan II - Kärlekssemestern
Alan Ayckbourn
Per Gerhard Vasateatern[15]
Norman Familjens Don Juan III - Förförelsen
Alan Ayckbourn
Per Gerhard Vasateatern[16]
Henry Higgins My Fair Lady
Frederick Loewe och Alan Jay Lerner
Henny Mürer Oscarsteatern[17]
1982 Ambassadören Ambassadören
Sławomir Mrożek
Lars Göran Carlson Dramaten
1984 Lear Kung Lear
William Shakespeare
Ingmar Bergman Dramaten
1986 Miguel Cervantes
Don Quijote
Mannen från La Mancha
Mitch Leigh, Dale Wasserman och Joe Darion
Folke Abenius
Mary Bettini
Oscarsteatern[18]
Markurell Markurells i Wadköping
Hjalmar Bergman
Bernt Callenbo Dramaten
1988 James Tyrone Lång dags färd mot natt
Eugene O'Neill
Ingmar Bergman Dramaten
1990 Vojnitskij, Ivan Petrevitj, Vanja Onkel Vanja
Anton Tjechov
Christian Tomner Dramaten
1991 Tartuffe Tartuffe
Molière
Lars Amble Dramaten
1992 Willy Loman En handelsresandes död
Arthur Miller
Lars Amble Dramaten
1994 Aktör Reskamrater
Flera författare
Agneta Pauli Dramaten
John Gabriel Borkman John Gabriel Borkman
Henrik Ibsen
Terje Mærli Dramaten
1995 Oronte Misantropen
Molière
Ingmar Bergman Dramaten

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1971 Krångel
Francis Veber Maximteatern
1993 Mig känner ingen Dramaten

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Grundfakta". Svensk Filmdatabas. Läst 4 mars 2013.
  2. ^ Ingen morgondag (1957), Elonte.fi (finsk filmdatabas), läst 22 augusti 2010
  3. ^ ”My Fair Lady”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25012&pos=102. Läst 15 juni 2015. 
  4. ^ Folke Hähnel (15 september 1961). ”'Oliver' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-09-15/250/20. Läst 22 augusti 2015. 
  5. ^ Folke Hähnel (22 september 1963). ”Pop-Kulle besegrade publiken: Sofistikerat och fräckt i Lars Forssells tolkning”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-09-22/258/24. Läst 31 augusti 2015. 
  6. ^ ”Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25049&pos=76. Läst 26 juni 2015. 
  7. ^ Barbro Hähnel (25 september 1964). ”Senap istället för sirap på Oscars tuffa musical”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-09-25/261/20. Läst 31 augusti 2015. 
  8. ^ ”Den glada änkan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24820&pos=33. Läst 26 juni 2015. 
  9. ^ Barbro Hähnel (13 september 1969). ”Variationsrik Kulle i 'Ungkarlslyan': Rush, fart och annorlunda musik”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-13/248/12. Läst 22 augusti 2015. 
  10. ^ Bengt Jahnsson (23 oktober 1970). ”Trion på Maxim är skicklig men Coward var bättre förr”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-10-23/288/21. Läst 30 oktober 2016. 
  11. ^ Bengt Jahnsson (22 september 1973). ”Coward på Vasan: Kulle förnyar sig i tunn pjäs”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-22/257/16. Läst 20 augusti 2015. 
  12. ^ ”Den glada änkan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24803&pos=34. Läst 26 juni 2015. 
  13. ^ Bengt Jahnsson (30 januari 1976). ”Sagolikt samspel i reaktionärt trams”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-01-30/28/20. Läst 17 april 2016. 
  14. ^ Leif Zern (26 september 1976). ”'Familjens Don Juan' på Vasan: Konservativ - men förbaskat rolig!”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-09-26/262/14. Läst 23 augusti 2015. 
  15. ^ Leif Zern (16 januari 1977). ”Familjens Don Juan II: Sällan spelas komedi med sådan lust och frihet”. Dagens Nyheter: s. 17. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-01-16/14/17. Läst 23 augusti 2015. 
  16. ^ Leif Zern (2 april 1977). ”'Familjens Don Juan': Roligt för stunden men bara för stunden”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-04-02/90/20. Läst 23 augusti 2015. 
  17. ^ Marcus Boldemann (24 september 1977). ”'My Fair Lady' på Oscars: Ladyn lever än”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-09-24/260/20. Läst 22 augusti 2015. 
  18. ^ Marcus Boldemann (26 januari 1986). ”Kulle som antihjälte i 'Mannen från La Mancha': Glittret på Oscars som bortblåst”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1986-01-26/24/22. Läst 30 augusti 2015. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Ericson Uno, Engström Klas, red (1989-1993). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. Höganäs: Bra böcker. Libris 7665078. ISBN 91-7752-274-5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]