Emil i Lönneberga

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Denna artikel sammanfattar alla berättelser om Emil i Lönneberga. För den första boken i serien, se Emil i Lönneberga (bok). För filmen, se Emil i Lönneberga (film). För TV-serien, se Emil i Lönneberga (TV-serie).
Emil Svensson
Emil i Lönneberga-rollfigur
Emil and pig, Astrid Lindgrens Värld 2014.jpg
Emil och griseknoen på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby, 2014.
Skapad avAstrid Lindgren
Första framträdandeEmil i Lönneberga (1963)
Senaste framträdandeEmil och soppskålen (1997)
SkådespelareJan Ohlsson
Anknytning
BostadSverige Katthult, Lönneberga
SkolaFolkskola
Information
KönPojke
HemlandSverige Sverige
NationalitetSvensk
FamiljSvensson (pappa Anton, mamma Alma, lillasyster Ida)

Emil i Lönneberga är en bokserie om Astrid Lindgrens litterära figur Emil Svensson, en 5–7 år gammal pojke berömd för att, trots att han vill så väl, ständigt lyckas hitta på bus ("hyss"), men innerst inne väldigt snäll. Han bor på gården Katthult i Lönneberga socken i Småland tillsammans med sin yngre syster Ida, mamma Alma och pappa Anton, drängen Alfred och pigan Lina. Pappa Anton, som av ilska jagar sin son tills han låst in sig i "snickerboa" varje gång han gjort något "hyss", är inte Emils manlige förebild, utan det är drängen Alfred. Emils mamma, Alma, är den som nedtecknar berättelserna.

Emil var Astrid Lindgrens far Samuel Augusts favoritfigur, och han och Emil var jämnåriga. Astrid Lindgren har beskrivit det på följande sätt: "När Emil sprang omkring på sina barfotaben i Lönneberga, var Samuel August en ungefär likadan liten Smålandspojk i en socken strax intill, fastän han sannolikt inte gjorde fullt så många hyss". En del av det som berättas i böckerna om Emil har Astrid hört Samuel August berätta om.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Emils äventyr utspelas något vagt placerat i Sverige omkring sekelskiftet 1900. Det finns en fattigstuga och prosten håller husförhör, båda fenomen som försvann i början av 1900-talet. Att Alfred "exercerar beväring" på Hultsfreds slätt (användes som övningsplats fram till 1918) verkar placera honom som värnpliktig; ett system som tog vid efter det så kallade indelningsverkets nedläggning år 1901, då varje svensk man skulle få vapenträning tre år i följd, först i 30, därefter 12 dagar, vilket senare ersattes med andra utbildningsformer.

Kometen, som antas slå till under Vimmerby marknad, kan inte vara någon annan än Halleys komet som passerade jorden 1910. Under samma tid sker en stor jordbävning i Amerika, och pigan Lina som inte alls står ut med Emils "hyss" undrar om hon inte skulle föredra att drabbas av den katastrofen framför att behöva ha att göra med Emil. Det bör vara jordbävningen i San Francisco 1906.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Emils familj på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby, 2014.

Emil Svensson, cirka 5–6 år gammal, bor på gården Katthult i Lönneberga socken, tillsammans med mamma Alma, pappa Anton och lillasyster Ida, en dräng som heter Alfred och en piga som heter Lina. Då och då kommer Krösa-Maja, en torparkäring som bor i en stuga i närheten, till Katthult för att hjälpa till, och för att berätta sagor om mylingar, spöken, mördare och andra hemskheter. Emil gör fler hyss än det finns dagar på året, som inte uppskattas av Lönnebergaborna, vilka en dag får för sig att samla in pengar åt Emils mamma för att skicka Emil till Amerika - men mor Alma blir arg och vägrar gå med på det. Mor Alma skriver ned alla Emils hyss i blå skrivböcker, för att Emil skall minnas vilka hyss han gjort som pojke, när han blivit stor och då blir ordförande i Lönneberga kommunalnämnd.

I de tre böckerna om Emil i Lönneberga får man följa flera av hans många hyss:

Emil i Lönneberga

  1. En dag när det serveras köttsoppa till middag, får Emil för sig att köra ned sitt huvud i soppskålen, som fastnar på hans huvud. Hans mamma och pappa tvingas då ta honom till doktorn i Mariannelund.
  2. En junidag när det är kalas i Katthult, hissar Emil upp lilla Ida i flaggstången, för att låta henne få se Mariannelund (men hon ser bara Lönneberga)[1]. Pappa Anton hissar genast ned Ida, och låser sedan in Emil i snickarboden för att där tänka över sitt hyss, där Emil täljer en trägubbe medan han väntar på att bli utsläppt. Denna gång får han dock för sig att rymma genom att lägga en planka mellan snickarbodsfönstret och matbodsfönstret på andra sidan, och har i matboden ett eget kalas med korv, men orkar inte äta upp den sista korven, som ges till fru Petrell som farit till Katthult ända från Vimmerby just för att smaka på mor Almas goda korv.
  3. En julidag skall Alfred fara till Hultsfreds slätt för att exercera beväring. När mamma Alma, pappa Anton och pigan Lina far till Hultsfred för att hälsa på Alfred, får inte Emil och Ida följa med. Emil ger sig dock ändå iväg till Hultsfred på hästen Jullan, för att "leva loppan" på Hultsfreds slätt. (Denna scen förekommer dock ej i filmatiseringen av Emil i Lönneberga)

Nya hyss av Emil i Lönneberga

  1. Senare i juli lyckas Emil under en och samma dag fånga sin far i en råttfälla samt häva både paltsmet och raggmunkssmet över sin far, och täljer då sin hundrade trägubbe, dock utan någon hundrajubileumshumör.
  2. Den sista oktober samma år är det höstmarknad i Vimmerby. Dessutom antas en komet komma och smälla till jordklotet. Emil lyckas skrämma vettet dels ur fru Petrell men dels också ur Vimmerbys borgmästare och sedan ur alla Vimmerbyborna med hjälp av fyrverkier som tros vara kometen - men lyckas också skaffa sig hästen Lukas alldeles gratis.
  3. Inför vintern bestämmer sig Emil, efter att ha fått Krösa-Majas berättelser om vargar och då inte minst varulvar som fanns i Småland förr i tiden, för att - med viss hjälp från Alfred - gräva en varggrop i syfte att försöka fånga en varg.
    Strax före jul slaktas den stora julgrisen. Ett par dagar före jul skickar mor Alma Emil till fattigstugan med en stor korg med julmat och en dosa snus till Alfreds farfar Stolle-Jocke, men det går inte alls som det varit tänkt p.g.a. Kommandoran, det största och starkaste fattighjonet som blivit satt att kommendera över de andra fattighjonen (vilket inte skett om Emil varit ordförande i kommunalnämnden). På annandag jul kommer Stolle-Jocke och Lill-Klossan till Katthult för att berätta att de inte fått någon julmat - och han inte fått sitt snus - för Kommandoran har tagit alltihop, det efter att ha upptäckt på julafton att en korv försvunnit, trots Kommandorans order att ingen fick äta någon julmat före julafton, och sålänge ingen bekände att hen tagit korven så satt Kommandoran inne i sin kammare på vinden och åt och åt all julmat Emils mamma skickat, så att hon kunde spricka, och snusade upp allt snus som Stolle-Jocke skulle ha fått. Emil bestämmer sig då för att lura iväg Kommandoran till Skorphult, där hans mamma och pappa är på julkalas, för att sedan kunna hämta alla de andra fattighjonen som inte fått någon julmat till Katthult på julkalas, som sedermera kallas för Stora tabberaset i Katthult, med den julmat som finns kvar, som dock var till julkalaset imorgon på tredjedag jul när släktingarna i Ingatorp kommer, men Emil tycker att de är "tjocka så det räcker" och att fattighjonen behöver julmaten bäst.
    När Kommandoran återvänt från kalaset i Skorphult och fått reda på att alla hennes hjon gått till Katthult, bestämmer hon sig för att genast hämta hem dem allihop. Väl framme i Katthult kan hon dock inte förmå sig att stiga in utan att först titta in genom ett fönster, för att försäkra sig om att det verkligen är hennes hjon som är därinne på kalas, och eftersom hon behöver en låda eller liknande att stå på för att nå upp till fönstret så går hon bortåt matboden för att leta - och hittar då en korv uppsatt på en pinne, och går fram för att äta upp den, och faller rakt ned i varggropen Emil grävt just där (precis som vargar fångades i Småland förr i tiden).
    Just när Kommandoran blir fångad som en varg, har de andra hjonen just "tagit tabberas på", d.v.s. ätit upp, all julmat, och avslutat kalaset, men är alltför mätta att orka gå hem igen. Emil, Alfred och Ida låter därför dem allihop sätta sig på vedkälken och skjutsar dem tillbaka till fattigstugan, där de märkligt nog hittar dörren öppen och går till sängs - medan Emil, Alfred och Ida återvänder till Katthult med vedkälken på släp, då de plötsligt hör otäcka tjut från Emils varggrop.
    Emil finner Kommandoran i varggropen, och tycker i första taget att det var rätt åt henne att hon fångades där, eftersom hon behövde lära sig veta hut och tänka över hur ond hon varit mot Stolle-Jocke och de andra stackars hjonen. Emil konfronterar Kommandoran för hennes synder, och undrar hur det kunde hända, som Kommandoran påstod, att en korv försvann och vem som kan ha tagit den, och Kommandoran bekänner att hon tog den, men hon glömde bort att det var hon själv som tagit korven, och ber Emil om förlåtelse. Till slut ber Emil Alfred att hjälpa Kommandoran upp, varefter hon bestämmer sig för att fly från Katthult för evigt och aldrig någonsin återvända dit.

Än lever Emil i Lönneberga

  1. En lördag i juni nästa sommar är det auktion i Backhorva, med anledning av att Backhorvaborna ska utvandra till Amerika och därför måste sälja ut alla sina ägodelar. Emils pappa blir i första hand rasande på Emil för hans vanvettsaffärer; Emil har, för pengarna han tjänat som grindpojke, köpt saker som inte alls är "absolut nödvändiga" som en brödspade (trots att de redan har en brödspade hemma i Katthult - som dock senare går sönder), en sammetsask som ska bli en present till Ida (men som Emils pappa tycker är helt värdelös) och sist men inte minst en brandspruta, som dock kommer till användning senare när det blir drängslagsmål på auktionen, och för att få slut på slagsmålet, där alla drängarna ligger på varandra i en hög med Alfred underst, så sprutar Emil vatten på alla drängarna ända tills de släpper taget om varandra. Sedan lyckas Emil tjäna 25 öre genom att sälja sin brandspruta han köpt för 25 öre för 50 öre till bonden från Knashult, som själv ska ha auktion om en vecka och skulle behöva en brandspruta lika mycket som Emil. Emil lyckas senare dessutom rädda Halta Lotta, en bra värphöna bonden från Bastefall som köpt de andra hönsen vill ha ihjäl, och på ett fiffigt sätt få hem den galna kon Rölla som pappa Anton köpt för 80 kronor.
    Nästa dag, när det kommer tyfus till Jönköping, får Emil för sig att låtsas att Ida fått tyfus genom att måla henne blå i ansiktet precis innan det blir kyrkkaffe i Katthult, då prosten som kommer till Katthult får syn på en hög med brev som låg i sammetsasken Emil köpte till Ida, och då noterar att ett brev har ett mycket sällsynt frimärke prosten letat efter i tio år och bjuder Emil 40 kronor för att få köpa frimärket till sin frimärkssamling.
    En sommarnatt får grisesuggan Emils pappa köpte på auktionen oväntat elva smågrisar och hinner bita ihjäl tio av dem, innan den elfte spädgrisen blir räddad av Emil, som haft ont i magen och tvingats gå ut på dass, och då hört en gris skrika för sitt liv inne i svinhuset som ligger alldeles nära dasset (Trisseboda). Ett par dagar senare dör suggan. Emil bestämmer sig för att föda upp den lille "griseknoen" som han vore hans mamma.
  2. En sommardag kommer fru Petrell farande förbi Katthult, där hon ber att få köpa körsbärsvin av mor Alma. Men både Emil och griseknoen råkar äta av körsbären hon bryggt vin på, och blir såpass fulla att de ställer till det så att man knappt kan tala om det. Nästa dag, när de båda blivit återställda, blir de ombedda att komma till Lönneberga godtemplarförening för att avlägga nykterhetslöfte för resten av livet, varefter Emil ser till att hålla hela Katthult nyktert, bl.a. genom att slå sönder alla fru Petrells flaskor med körsbärsvin.
    När sommaren nästan är helt slut så är det dags för Emil att börja skolan, där han utmärker sig både med läshuvud och vissa upptåg - och visar sig vara bäst i klassen!
  3. En söndag i november hålls husförhör i Katthult, där Emils mamma skäms över Lina som får frågor om Adam och Eva och svarar fel ständigt. Efteråt blir det kalas med ostkaka till efterrätt. Efter att ha ätit ostkaka blir Emil ombedd att gå ut för att stänga om hönsen - och passar då på att haspa igen även Trisseboda-dörren, utan tanken att någon är därinne, och råkar då spärra in sin far som är där på dass. Hans far försöker ta sig ut genom gluggen ovanför dörren, men fastnar och får sitta där ända tills Alfred till slut kommer med en såg för att såga loss honom.
  4. Strax före jul blir Alfred sjuk i en dödlig sjukdom, som tros vara blodförgiftning, efter ett missöde när han och Emil täljde räfsepinnar då han täljde sig i tummen. För att rädda Alfred bestämmer sig Emil för att, trots en stor snöstorm, innan någon i Katthult vaknat, ta Alfred på släde till doktorn i Mariannelund, där Emil och hästen Lukas till slut är framme efter en lång kamp i den hårda snön och till slut tack vare en snöplog som hjälper dem. Dagen före julafton får Alfred äntligen återvända hem, fortfarande med bandage över tummen, och Lönnebergaborna som fått höra om Emils bravad börjar genast att jubla och förlåta Emil för alla hans hyss.

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. Astrid Lindgren har skrivit att "Stora tabberaset i Katthult", som var på annandag jul samma år som marknaden i Vimmerby onsdagen den 31 oktober, var måndagen den 26 december, vilket är felaktigt, med hänsyn till att den 26 december under ett sådant kalenderår infaller på en onsdag.
  2. I boken Än lever Emil i Lönneberga, som utspelar sig under året efter "Stora tabberaset i Katthult", har Lindgren skrivit att auktionen i Backhorva var lördagen den 12 juni, att dagen Emil blev full var tisdagen den 10 augusti, att husförhöret var söndagen den 14 november, som tyder på att det är ett normalår som börjar en fredag alternativt ett skottår som börjar en torsdag, vilket även det är felaktigt, eftersom det ej är ett sådant år som följer ett år som avslutas på en måndag.

Musik och sång[redigera | redigera wikitext]

Till filmatiseringarna av böckerna har en rad sånger komponerats som sedan har blivit kända och populära. Ida har en egen sommarvisa, "Idas sommarvisa", som ofta kallas efter titelradens inledning, "Du ska inte tro det blir sommar". Idas sommarvisa sjungs ofta på skolavslutningar i Sverige. Det finns även en populär sång om Emils snickarbod, "Du käre lille snickerbo'" (Snickerbo'a, hopp fallera...). (Se även Georg Riedel). Det är också filmerna som gjort ropet "Eeemiiil, förgrömmade onge!" berömt. Så ropar inte Anton i böckerna utan det tillkom med Allan Edwalls koleriska rolltolkning.

Böcker[redigera | redigera wikitext]

Emil målar sin syster Idas ansikte blått på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. I en av berättelserna om Emil sprider Krösa-Maja rädslan för tyfus, varpå Emil och Ida leker att Ida har blivit smittad.

Böckerna om Emil i Lönneberga är illustrerade av Björn Berg.

Filmer[redigera | redigera wikitext]

De svenska filmerna, med Jan Ohlsson i rollen som Emil, regisserades av Olle Hellbom, efter manus av Astrid Lindgren som är berättaren i de svenska filmerna. Astrid Lindgren medverkar dessutom i filmen "Nya hyss av Emil i Lönneberga" som statist under "Vimmerby marknad" – vilket är den enda gången som det händer i någon filmatisering av Astrid Lindgrens böcker. De tre svenska filmerna klipptes senare om till en TV-serie på 13 avsnitt, som för första gången sändes SVT årsskiftet 1975/1976.

Datorspel[redigera | redigera wikitext]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

  • Järnvägsfordonet Y31 1405 som trafikerar Krösatågen i Småland och Halland, har fått namnet Emil i Lönneberga.
  • Ett avsnitt av radioprogrammet Rally i SR P3 handlade om att Gundeman gjort ett skjutspel baserat på Emil i Lönneberga i syfte att lära barn om den nya IT-teknik, som i slutet av 1990-talet och början av 2000-talets första decennium blev allt mer betydande i vardagen.
  • tyska språket har Emil döpts om till Michel - namnet Emil i barnlitterära sammanhang är där förbehållet huvudpersonen i två av Erich Kästners böcker.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lindgren, Astrid; Berg Björn (1963). Emil i Lönneberga. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 54. Libris 3362994 
  2. ^ Lindgren, Astrid; Berg Björn (2003). Emil i Lönneberga. Astrid Lindgrens samlingsbibliotek (11. [dvs 15.] uppl.). Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 9584335. ISBN 91-29-65790-3 
  3. ^ https://libris.kb.se/bib/jtb58xgfg6swxgl6