Maria Tudor (drottning av Frankrike)
- Denna artikel handlar om Maria Tudor, drottning av Frankrike, för Maria Tudor, drottning av England, se Maria I av England.
| Maria Tudor | |
|---|---|
| |
| Företrädare | Anna av Bretagne |
| Efterträdare | Claude av Frankrike |
| Barn | Henry Brandon, 1:e earl av Lincoln Frances Brandon Eleanor Brandon |
| Föräldrar | Henrik VII och Elizabeth av York |
| Född | 18 mars 1496 Richmond Palace |
| Död | 25 juni 1533 (37 år) Westhorpe Hall, Westhorpe, Suffolk |
| Begravd | Bury St Edmunds, Suffolk |
.svg)
| |
Maria Tudor, född 18 mars 1496 på Richmond Palace, död 25 juni 1533 på Westhorpe Hall i Westhorpe i Suffolk, var Henrik VII och Elizabeth av Yorks yngsta överlevande dotter och genom sitt korta äktenskap med Ludvig XII var hon även drottning av Frankrike. I sitt andra äktenskap med Charles Brandon fick hon dottern Frances som blev mor till Jane Grey, som var drottning av England i nio dagar i juli 1553.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]
Maria var Henrik VII av England och Elizabeth av Yorks femte barn och den yngsta av de som överlevde spädbarnsåldern. Som barn stod hon sin bror Henrik VIII nära och han namngav sin dotter efter henne. Även krigsskeppet Mary Rose uppkallades efter henne.
När hon var liten försökte hertigen av Milano arrangera ett äktenskap mellan henne och hans unga son Massimiliano Sforza, för att få hennes fars stöd gentemot Frankrike. Henrik motsatte sig dock detta eftersom han inte var i krig med Frankrike och ville inte bli indragen i de italienska krigen.
Drottning av Frankrike[redigera | redigera wikitext]
Hon var känd som en av de vackraste prinsessorna i Europa.[1] Maria trolovades i december 1507 med Karl av Kastilien, senare tysk-romersk kejsare. Förändringar i de politiska allianserna i Europa ledde dock till att något bröllop mellan dem aldrig ägde rum.[2] Istället förhandlade kardinal Wolsey fram ett fredsfördrag med Frankrike och den 9 oktober 1514 gifte sig den då 18-åriga Maria med den 52-årige kungen Ludvig XII. Anne Boleyn var en av de hovdamer som tog hand om henne i Frankrike. Maria beskrevs av den venetianske ambassadören som "ett paradis—lång, slank, gråögd med en extrem blekhet". Hon bar sitt silkeslena gyllenröda hår utsläppt ända ned till midjan.[3] Trots två tidigare äktenskap hade kungen inte fått några överlevande söner och ville ha en arvinge, men han avled 1 januari 1515, mindre än tre månader efter han gift sig med Maria. De fick inga barn. Efter Ludvigs död försökte den nye kungen Frans I arrangera ett andra äktenskap med den vackra änkan.[4]
Det andra äktenskapet[redigera | redigera wikitext]
Maria hade varit olycklig i äktenskapet med Ludvig, eftersom hon vid denna tid redan var förälskad i Charles Brandon. Henrik kände till systerns känslor[5] men han ville dra fördel av hennes nästa äktenskap. När han sände Brandon för att hämta tillbaka Maria till England i slutet av januari 1515, fick han hertigen att lova att han inte skulle fria till henne.[6] Paret gifte sig dock i hemlighet i Frankrike den 3 mars 1515. Detta var formellt sett förräderi eftersom Brandon gift sig med en kunglig prinsessa utan Henriks godkännande. Kungen blev ursinnig och Privy Council krävde att Brandon skulle fängslas och avrättas. Tack vare Wolseys ingripande och Henriks känslor för både sin syster och Brandon lät han nöja sig med höga böter. .[7] De gifte sig officiellt den 13 maj 1515 på Greenwich Palace.
Även efter sitt andra äktenskap så kallades hon vid hovet "den franska drottningen" och var inte under sin livstid känd som "hertiginnan av Suffolk". Maria tillbringade främst sin tid på Westhorpe Hall i Suffolk.[8] Relationen mellan Henrik VIII och Maria försämrades i slutet av 1520-talet då hon var emot att han skulle annullera sitt äktenskap med Katarina av Aragonien, som Maria känt i många år. Hon avskydde starkt den framtida drottningen, Anne Boleyn[9], som hon tidigare kände, då Anne varit en av Marias hovdamer i Frankrike.[10]
Död[redigera | redigera wikitext]
Maria avled på Westhorpe Hall, Westhorpe, Suffolk den 25 juni 1533, 37 år gammal. Hon begravdes ursprungligen klosterkyrkan i Bury St Edmunds, Suffolk, men flyttades till den närliggande St. Mary's Church när klostret förstördes under klosterupplösningen. Tre månader efter hennes död gifte sig Charles Brandon med deras sons fästmö, som också var deras skyddsling, den då 14-åriga Katherine Willoughby, med vilken han fick två söner.
Barn[redigera | redigera wikitext]
Maria och Charles Brandon fick tre barn tillsammans:
- Henry Brandon, 1:e earl av Lincoln, född 1 mars 1516, död 8 mars 1534
- Frances Brandon, född 16 juli 1517, död 20 november 1559, g.m Henry Grey, hon blev mor till Jane Grey
- Eleanor Brandon född 1519, död 27 september 1547), g.m Henry Clifford, 2:e earl av Cumberland
Anfäder[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är översatt från engelskspråkiga Wikipedia, där anges följande källor:
- Alison Weir, Henry VIII: King and Court, ISBN 0-7126-6451-3
- Antonia Fraser, The Wives of Henry VIII
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Weir, Henry VIII, s. 169. Erasmus ska ha sagt "Naturen har aldrig skapat något vackrare." om henne.
- ^ Weir, Henry VIII, p. 169.
- ^ Hester W. Chapman"The Thistle and The Rose"pgs172-173
- ^ Antonia Fraser, The Wives of Henry VIII, pp. 68-69.
- ^ Weir, Henry VIII, p. 173. Brev från 1515 visar att Maria gick med på att gifta sig med Ludvig, om hon, om hon överlevde honom, sedan skulle få gifta sig med vem hon ville.
- ^ Weir, Henry VIII, s. 178.
- ^ Weir, Henry VIII, s. 178, 184. Bötessumman på £24,000 – som motsvarar £7,200,000 idag – sänktes så småningom av Henrik.
- ^ Weir, Henry VIII, p. 185.
- ^ Weir, Henry VIII, s. 310.
- ^ Weir, Henry VIII, s. 175. Anne och hennes syster Mary Boleyn var hovdamer i det hov som följde med Maria till Frankrike när hon skulle gifta sig.
Succession[redigera | redigera wikitext]
| Företrädare: Anna av Bretagne |
Drottning av Frankrike (ej regent) 1514-1515 |
Efterträdare: Claude av Frankrike |