Hoppa till innehållet

Masters 1991

Från Wikipedia

Masters 1991 (Benson and Hedges Masters) var en professionell inbjudningsturnering i snooker, som spelades 3 - 10 februari 1991 i Wembley Conference Centre i London, England. Stephen Hendry vann sin tredje raka titel, den förste i historien att vinna Masters tre år i följd, och den andre, efter Cliff Thorburn, att vinna Masters tre gånger totalt.

Finalen mellan Hendry och Mike Hallett har gått till historien på grund av den fantastiska vändning som Hendry stod för. Mike Hallett hade gått fram till en 7-0-ledning i finalen, och var då bara två frames från seger. Tre frame senare var ställningen 8-2, och Hallett behövde bara sänka rosa och svart för vinst av framet och matchen. Han missade dock rosa[1], och Hendry vände och vann alla de sju återstående framen av matchen. Segersiffrorna blev alltså 9-8 till Hendry. Mike Hallett hämtade sig aldrig riktigt efter detta nederlag, och dalade på rankingen från de absoluta toppositionerna.

Skotten Alan McManus gjorde sin debut i Masters detta år, en tävling som han skulle komma att vinna tre år senare.


Resultat[redigera | redigera wikitext]

  Första omgången:
Bäst av 9 frames
Andra omgången:
Bäst av 9 frames
Kvartsfinaler:
Bäst av 9 frames
Semifinaler:
Bäst av 11 frames
Final:
Bäst av 17 frames
                                   
         Skottland Stephen Hendry  5  
         England John Virgo  1  
   Skottland Stephen Hendry  5  
   England Tony Meo  0  
 England Tony Meo  5    England Dean Reynolds  2
 England Gary Wilkinson  3    England Tony Meo  5  
   Skottland Stephen Hendry  6  
   England Jimmy White  1  
         England Jimmy White  5  
         England Martin Clark  1  
   England Jimmy White  5
   England Steve James  4  
         England Steve James  5
         Wales Doug Mountjoy  4  
   Skottland Stephen Hendry  9
   England Mike Hallett  8
 Kanada Alain Robidoux  3    England Mike Hallett  5  
 Skottland Alan McManus  5    Skottland Alan McManus  3  
   England Mike Hallett  5
   England Neal Foulds  1  
         England Steve Davis  4
         England Neal Foulds  5  
   England Mike Hallett  5
   Wales Terry Griffiths  3  
         Wales Terry Griffiths  5  
         Nordirland Dennis Taylor  2  
   Wales Terry Griffiths  5
   England John Parrott  2  
         England Willie Thorne  3
         England John Parrott  5  

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]