Minor League Baseball

Från Wikipedia
Version från den 19 juni 2015 kl. 00.41 av Jensapag (Diskussion | Bidrag) (Uppdaterad)
Minor League Baseball
En match i International League i Rochester 2007.
SportBaseboll
LänderUSA USA
Kanada Kanada
Mexiko Mexiko
Dominikanska republiken Dominikanska republiken
Venezuela Venezuela
ModerorganisationMajor League Baseball (MLB)
Grundad5 september 1901 (122 år sedan)[1]
Första säsongen1902[1]
FörkortningMiLB
Antal klubbar248[2]
WebbplatsMiLB.com

Minor League Baseball (MiLB), tidigare National Association of Professional Baseball Leagues (NAPBL), är en paraplyorganisation för det omfattande system av professionella farmarligor i baseboll som lyder under Major League Baseball (MLB). Nästan alla som någonsin spelat i MLB började sin karriär i Minor League Baseball. Klubbarna i Minor League Baseball finns framförallt i USA, men även i Kanada, Mexiko, Dominikanska republiken och Venezuela. Huvudkontoret ligger i St. Petersburg i Florida i USA.[3]

Historia

Redan i slutet av 1800-talet fanns det basebolligor som i dag betraktas som minor leagues i USA. Ett avtal mellan de högsta ligorna (major leagues) och en minor league slöts redan 1883.[4]

Organisationen som i dag heter Minor League Baseball grundades i Chicago i USA den 5 september 1901 och omfattade under den första säsongen 1902 14 ligor med sammanlagt 96 klubbar. Till 1909 hade detta svällt till 35 ligor med 246 klubbar. 1914–1915 var det många av de bästa spelarna som värvades av klubbar i Federal League, som försökte etablera sig som en ny major league.[1]

Från början var de olika ligorna i Minor League Baseball oberoende från Major League Baseball, och det var först på 1930-talet som de blev farmarligor i en mer modern betydelse. I den stora depressionens USA hade många småklubbar nämligen inte råd att fortsätta utan stöd av en moderklubb, som de fick acceptera att underordnas organisatoriskt.

1932 hade antalet ligor sjunkit till 14 och antalet klubbar till 102, och under andra världskriget 1943 nåddes en bottennivå med bara 66 klubbar som sammanlagt lockade färre än sex miljoner åskådare. Efter kriget ökade intresset igen och 1947 hade antalet ligor växt till 52 och antalet klubbar till 388. 1949 uppnådde Minor League Baseball sin största omfattning: 59 ligor med 448 klubbar. Det sammanlagda åskådarantalet det året var över 39 miljoner, ett rekord som skulle stå sig i 54 år.[1]

TV:ns intåg i USA och utökningen av antalet klubbar i Major League Baseball gjorde dock att åskådarantalet sjönk. 1964 fanns det 20 ligor med 132 klubbar; åskådarantalet var bara 10 miljoner. 1971 fanns det 155 klubbar och 1978 fanns det 158.[1]

På 1980-talet började publiken hitta tillbaka och 1987 sågs matcherna av över 20 miljoner åskådare sammanlagt, den högsta siffran sedan 1953. 1988 fanns det 188 klubbar.[1]

1998 skedde en del stora förändringar. Ligorna på den högsta nivån, AAA (se nedan), minskades från tre till två och man skapade ett nationellt mästerskap för AAA-nivån, "Triple-A World Series", som spelades i Las Vegas under säsongerna 1998–2000. Därefter dröjde det till 2006 innan man återupptog traditionen att mästarna i ligorna på AAA-nivån skulle mötas för att kora en AAA-mästare. Från och med 2006 har det dock skett i en enda avgörande match.[1]

Minor League Baseball spelade sin 100:e säsong 2001 och drog då över 38 miljoner åskådare, den tredje högsta siffran dittills. 2004 slogs publikrekordet från 1949 och antalet åskådare steg ytterligare fem år i rad till rekordnivån drygt 43 miljoner 2008. 2009 fanns det 15 ligor med 176 klubbar som tog inträde.[1]

2015 fanns det 19 ligor med sammanlagt 248 klubbar (se ruta nedan).[2]

Nivåer

Dagens Major League Baseball-klubbar har avtal med sju till tio farmarklubbar på fyra olika nivåer, från AAA ned till Rookie.[5] Avtalen mellan moderklubbarna och farmarklubbarna löper oftast på två eller fyra år. Den längsta obrutna förbindelsen mellan två klubbar var den mellan Baltimore Orioles och Rookie-klubben Bluefield Orioles, som varade i 53 år från och med 1958 till och med 2010.[6]

AAA

AAA-nivån består av tre ligor, International League, Pacific Coast League och Liga Mexicana de Béisbol.[7] Klubbarna i Liga Mexicana de Béisbol är inte knutna till någon viss Major League Baseball-klubb. Klubbarna i International League och Pacific Coast League är oftast placerade i storstäder som saknar en Major League Baseball-klubb, till exempel Buffalo, Indianapolis och Las Vegas.

Spelarna i International League och Pacific Coast League är oftast sådana som är på gränsen till att platsa i moderklubbarna och som man vill ge matchträning för att snabbt kunna kallas upp vid till exempel en skada på en annan spelare. AAA kallas därför ibland för en "parkeringsplats". AAA är också en bra nivå att i början på en säsong placera en lovande ung spelare som man tror ska vara redo för moderklubben senare på säsongen. Major League Baseball-spelare som varit skadade kan också få göra några matcher på AAA-nivån för att komma igång innan de släpps tillbaka in i moderklubben. I september varje år utökas det antal spelare som moderklubben får ha i truppen, och det är oftast från AAA-klubben som de nya spelarna hämtas.

AA

AA-nivån består av tre ligor, Eastern League, Southern League och Texas League.[7] De två sista har, i motsats till MLB och AAA-ligorna, sin säsong uppdelad i två halvor där vinnarna i första halvan är garanterade en slutspelsplats.[8][9]

På AA-nivån spelar många lovande unga spelare. De får här bra träning mot varandra i stället för att spela mot äldre spelare på AAA-nivån. Det händer ibland att spelare kallas upp till moderklubben direkt från AA-nivån utan att ha spelat på AAA-nivån.

A

A-nivån delas i sin tur in i två nivåer som spelar en full säsong (Advanced A och A) och en nivå som bara spelar en kort säsong (Short season A).[7]

De ligor som är Advanced A är Carolina League, Florida State League och California League, medan de som är A är South Atlantic League och Midwest League. De ligor som spelar en kort säsong är New York-Penn League och Northwest League.[7] De senare ligornas säsonger börjar i mitten av juni och slutar i början av september.[10][11]

Spelarna på A-nivån är oftast mindre erfarna eller har något speciellt område som de behöver träna på. Advanced A och A kommer man ofta till som andra eller tredje nivå efter att man börjat, men det händer att spelare som draftats tidigt, särskilt de som har spelat på college, får börja på den nivån. Short season A startar senare på året för att göra det möjligt för spelare från college att vara med i college-slutspelet och för att moderklubbarna ska hinna skriva kontrakt med sina nydraftade spelare. Här finns också en del andraårsspelare som inte var redo att flyttas upp eller som det inte fanns plats för på de högre nivåerna. För många är den här nivån första gången som de använder basebollträ av trä, eftersom aluminiumträn är vanligast på amatörnivån. Det är också för många första gången som de spelar matcher varje dag under en längre tid.[12]

Rookie

Rookie-nivån består av sex ligor, Appalachian League, Pioneer League, Gulf Coast League, Arizona League, Dominican Summer League och Venezuelan Summer League.[7] Alla ligorna spelar en kort säsong.[12]

Spelarna på den här nivån är sådana som kontrakterats direkt efter high school eller unga spelare från till exempel Dominikanska republiken eller Venezuela. Här kan de få ett första prov på hur det är att vara professionell basebollspelare utan att behöva känna någon större press, eftersom matcherna har väldigt få åskådare.[12]

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h] ”General History” (på engelska). Minor League Baseball. http://www.milb.com/milb/history/general_history.jsp. Läst 18 juni 2015. 
  2. ^ [a b] ”Teams by Classification” (på engelska). Minor League Baseball. http://www.milb.com/milb/info/classifications.jsp. Läst 18 juni 2015. 
  3. ^ ”Minor League Baseball Office” (på engelska). Minor League Baseball. http://www.milb.com/milb/info/office.jsp. Läst 18 juni 2015. 
  4. ^ ”The Commissionership: A Historical Perspective” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/history/mlb_history_people.jsp?story=com. Läst 18 juni 2015. 
  5. ^ ”Teams by Affiliation” (på engelska). Minor League Baseball. http://www.milb.com/milb/info/affiliations.jsp. Läst 18 juni 2015. 
  6. ^ Connolly, Dan (28 augusti 2010). ”Orioles out of Bluefield” (på engelska). The Baltimore Sun. http://weblogs.baltimoresun.com/sports/orioles/blog/2010/08/orioles_out_of_bluefield.html. Läst 18 juni 2015. 
  7. ^ [a b c d e] ”Standings” (på engelska). Minor League Baseball. http://origin.milb.com/milb/standings. Läst 18 juni 2015. 
  8. ^ ”Southern League playoff procedures” (på engelska). Southern League. http://www.milb.com/milb/standings/playoff_procedures.jsp?lid=111&sid=l111. Läst 18 juni 2015. 
  9. ^ ”Texas League playoff procedures” (på engelska). Texas League. http://www.milb.com/milb/standings/playoff_procedures.jsp?lid=109&sid=l109. Läst 18 juni 2015. 
  10. ^ ”Schedule” (på engelska). New York-Penn League. http://www.milb.com/schedule/index.jsp?sid=l127. Läst 18 juni 2015. 
  11. ^ ”Schedule” (på engelska). Northwest League. http://www.milb.com/schedule/index.jsp?sid=l126. Läst 18 juni 2015. 
  12. ^ [a b c] Mayo, Jonathan (20 juni 2014). ”Short-season leagues offer first taste of pro ball” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article/mlb/short-season-leagues-offer-prospects-first-taste-of-pro-ball?ymd=20140620&content_id=80647764. Läst 23 juni 2014. 

Externa länkar