Mistel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Inte att förväxla med mispel.

Mistel
MistletoeInSilverBirch.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Sandelträdsordningen
Santalales
Familj Mistelväxter
Viscaceae
Släkte Mistlar
Viscum
Art Mistel
V. album
Vetenskapligt namn
§ Viscum album
Auktor L.
Hitta fler artiklar om växter med

Mistel är det allmänna begreppet för en halvparasistisk trädlevande blomväxt. Den växer på grenarna hos andra vedartade växter. De förs till tre olika besläktade familjer: Loranthaceae, Misodendraceae och Santalaceae (som inkluderar Viscaceae och Eremolepidaceae). Det är också det svenska namnet på den i Sverige förekommande arten Viscum album Linné. (Santalaceae/Viscaceae), Dess korrekta trivial namn är europeisk mistel. Misteln är en fridlyst växt i Sverige. Man får inte plocka mistel eller skada dess värdträd. I Sverige kan man se mistel b.la i Bergianska trädgården i Stockholm, där den förekommer rikligt.

Europeisk mistel[redigera | redigera wikitext]

Den i Sverige förekommande misteln är Viscum album.

Misteln är mycket välkänd för sina många botaniska egendomligheter. Den sprids genom att fåglar äter bären och sedan lämnar sitt träck med fröna i, på det blivande värdträdets grenar. Misteln förekommer endast som en halvparasitträd, vanligen på grenar och kvistar högt uppe i kronan. Den är i Sverige funnen på 20-talet olika värdträd arter t.ex ek, hagtorn, vildapel, rönn, lönn och alm. Den växer som en tät rundad buske som syns bäst när trädet är avlövat. Misteln har nämligen vintergröna blad, något som uppfattats som magiskt av tidiga kulturer. I Norden är den mycket sällsynt och påträffas i lövskogsrika trakter i södra Skandinavien, till exempel i östligaste Småland, på Mälaröarna, och i sydöstra Norge. Linné anträffar rikligt med mistel på Kinnekulle 1746 men redan på 1800-talet har den dött ut där. Sista misteln försvann från Kållandsö och Läcköslott 1919. Eventuellt kan insamling som julpynt och kallare klimat ha spelat in. Mistel växer oftast på lind i Sverige (78% av över 20.000 undersökta mistlar i Sverige). I mellersta Europa är den vanligare och har iakttagits på nära nog vilket slags träd som helst, även barrträd. Att misteln är en snyltväxt framgår av att dess rot genomborrar trädets bark, med en syra etsande sugpropp, ett s.k haustorium. Detta tar flera år, då trädet medvetet kämpar emot, och skyndsamt förtjockar sin bark för att hindra parasiten. Om mistel grodden tar sig igenom barken, (sker bara i ca 5% av fallen) så tränger sig rötterna mellan barken och veden. Där sänks de likt änterhakar in i vedmassan. Växten har dock så mycket klorofyll att dess egen fotosyntes räcker för dess energibehov. Den räknas därför till halvparasiterna. Misteln tar bara vatten och salter av sitt värdträd. Den gynnas av ljus. Mistelns stamm yta är tydligt grön och saknar korklager. Stammen behåller nämligen den tunna överhud som beklädde den under den första sommaren, i åratal. Mistelns utseende är vidare ganska säreget genom de upprepat parvisa, Y-formigt ställda grenarna, som utgår under varje blomställning och bär endast 2 motsatta blad per gren. Man kan då lätt åldersbestämma en mistel genom att räkna förgreningarna och sedan addera 5år för gronings processen. Här i ligger också det orimliga i att göra "en pil av mistel"! Något som förekommer i den Nordiska gudasagan, i myten om dråpet på Asa guden Balder. Sagan har här velat pröva lyssnarens skarpsinne!

Misteln är tvåbyggare, det vill säga hanblommor och honblommor finns hos olika individer. Blommorna är små och ofullständiga. Ståndarna utgöras av en mängd pollensäckar på insidan av hanblommans 4 kalkblad. Honblomman har utom de 4 hyllebladen en liten uppstående kant, som motsvarar foderblad, och 1 pistill, vars fruktämne inte är tydligt utbildat, för det ensamma fröämnet ligger inbäddat i blomaxelns spets,. Dessa små blommor sitter oftast 3 och 3 i små knippen. De har ockragul färg som i synnerhet hos hanblommorna är ganska livlig, och äpplelik doft. Eftersom växten blommar tidigt på våren, då dess värdträd ännu står bladlöst, är denna enkla blomma tillräcklig för att locka insekter som småbin, humlor och flugor.

Frukten är ett klotrunt, vitt eller grönvitt, transparent bär med ett enda, tillplattat frö och mycket klibbigt kött, rikt på viscin, ett klibbigt slem som fäster fröet säkert vid trädets bark, då en fågel äter bäret och avstryker fröet på grenen. Detta slem har historiskt använts till fågellim, och det har därför sagts, att fåglarna i detta fall plantera sitt eget fördärv. Viscinet är också vattenabsorberande och skyddar fröet mot uttorkning. Mistelns frö innehåller ofta mer än en grodd. Det går inte att plantera mistelfrön i jord!

Misteln anses vara mycket giftig[1] men giftets verkan är osäker.

Misteln i kulturen[redigera | redigera wikitext]

Mistel är Västmanlands landskapsblomma. I den nordiska mytologin berättas hur Balder blev dödad av en pil gjord av en mistel. Till julfirandet hör även den urgamla seden, att två personer som står under en mistel, skall kyssa varandra. Detta är ett eko av tidigare fruktbarhetsriter, sedan upptogs igen i England på 1800-talet, då Charles Dickens nämner denna tradition, i en av sin romaner. Misteln har även spelat en viktig roll inom medicinen där man hävdat att den har förmågan att skydda mot vissa slags sjukdomar och plågor samt verkar blodtryckssänkande. De keltiska druiderna använde mistel mot bland annat epilepsi. Misteln betraktades som helig av de gamla kelterna, och deras druid-präster skördade den efter en invecklad ritual .[2] Heligast var mistel som växte på ek. Den fick endast skördas av en druid-präst utrustad med en skära av guld. Skörden fick dessutom endast ske i fullmånens sken. Då skulle en medföljande jungfru breda ut ett vitt lakan på marken, då misteln inte fick tappa sin "magiska kraft". Mistelns klibbiga fruktkött är inte helt olikt mänsklig sädesvätska, vilket naturligtvis satt folksinnet i rörelse i alla tider. Ett barn som avlats under ett mistelträd under fullmåne, ansågs bli ovanligt klokt och få synska förmågor som vuxen. Det är dessutom tillsammans med Järneken vårt enda året runt gröna bladväxt. Något som alltid tolkats som att dessa växter ägde särskild magisk livskraft. Vi finner ju än idag Järnek och Mistel avbildade på våra julkort, en önskan om livets återkomst och god skörd och livskraftiga husdjursbestånd. Även om vi moderna människor inte alltid ser sambandet i vår tid och bara uppfattar det som "julpynt"!

I ett flertal studier över mistelextrakt har ämnet lektin visat sig ha hämmande verkan på cancercellers tillväxt. Dess effekt mot cancern är dock mycket begränsad, men däremot tycks den lindra de biverkningar som uppstår av de skolmedicinska cellgifterna, och kan därmed ha en palliativ funktion vid cancerbehandling. [3]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Flygrönn

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. Sid. 33, 91. ISBN 91-20-04445-3 
  2. ^ Alternativmedicin
  3. ^ Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]