Muhammadu Buhari

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Muhammadu Buhari
Muhammadu Buhari.jpg
Född17 december 1942[1] (79 år)
Daura[2], Nigeria
MedborgarskapNigeria
Utbildad vidUnited States Army War College
militär utbildning[2]
Defence Services Staff College
Mons Officer Cadet School Arbcom ru editing.svg
SysselsättningMilitär, politiker, lärare[3]
Befattning
Bornos guvernör (1975–1976)
Nigerias president (1983–1985)
Nigerias president (2015–)
Minister of Petroleum Resources (2015–)
Politiskt parti
All Progressives Congress (–)[4]
MakaAisha Buhari
BarnHalima Buhari Sheriff (f. 1990)
Fatima Buhari (f. 1994)
Zahra Buhari (f. 1994)
Utmärkelser
Stora ordensbandet av Liberias pionjärorden (2019)[5]
Nigerias federala republikorden
Webbplatsthisisbuhari.com
Redigera Wikidata

Muhammadu Buhari, född 17 december 1942 i Daura i Katsina, är en nigeriansk officer och politiker samt Nigerias president sedan 2015. Han är även pensionerad generalmajor i den nigerianska armén, och var statschef i Nigeria från 31 december 1983 till 27 augusti 1985 efter att ha tagit makten i en militärkupp. Han förlorade makten 1985 genom en annan kupp.[6]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Buhari är bördig från Daura i den nordliga delstaten Katsina. Etniskt tillhör han folkgruppen fulani och är muslim[7]. Han var oljeminister 1976–1978 och ledde Nigerias statliga oljebolag NNPC 1978–1979. Som generalmajor tog han makten från den demokratiskt valda Shehu Shagari i en kupp på nyårsafton 1983.[8]

Första presidentperioden (1983–1985)[redigera | redigera wikitext]

Buharis eftermäle för presidentperioden 1983–1985 handlar främst om hans arbete mot korruption, "kriget mot bristande disciplin" och brott mot mänskliga rättigheter. Buhari motiverade kuppen mot Shagari med en önskan om att bekämpa korruption, ekonomisk tillbakagång och kaos. Han var allmänt erkänd för att själv inte vara korrupt och för att ha en moderat livsstil.[8]

Som president gick han hårt åt korrupta politiker från den föregående regimen. Han fokuserade på institutionella förändringar och upprensning. Han genomförde stränga ekonomiska reformer och skar ner de offentliga utgifterna med 50 procent, något som ledde till massiva uppsägningar. Inom loppet av ett halvår blev 53 000 offentliganställda uppsagda. Han utvisade också 700 000 illegala invandrare. Han anses vara en ärlig politiker, och insisterade bland annat på att betala utstående lön till offentliganställda som hade gått utan lön i flera månader före Buharis regim.[8]

Buhari var närmast besatt av disciplin, och förde med tvång och förtryck ett "krig" mot bristande disciplin, särskilt i offentlig sektor. Hans regim var ansvarig för omfattande politiskt förtryck och omtalas som en polisstat med tung övervakning. Han fängslade 500 oppositionella, förbjöd både strejker och lockouter och införde omfattande inskränkningar i pressfriheten.[8]

Hans ekonomiska reformer kunde heller inte stoppa den ekonomiska tillbakagången, som var kopplad till prisfall på olja, en överhettad ekonomi och enorma lån. Ekonomiska reformer och förtryck ledde till ett starkt motstånd inom juristföreningen Nigerian Bar Association (NBA) och inom student- och fackrörelserna. Buhari avsattes genom en ny militärkupp 1985, ledd av general Ibrahim Babangida. Han hölls fängslad 1985–1988, men kunde sedan återvända till politiken. Buhari kandiderade sedan för presidentposten i valen 2003, 2007 och 2011 utan att lyckas.[8]

Andra presidentperioden (2015–)[redigera | redigera wikitext]

Tillträdande president Muhammadu Buhari och avgående president Goodluck Jonathan möts då Buhari svärs in som ny president, 29 maj 2015.

I december 2014 framträdde han som presidentkandidat för nybildade partiet All Progressives Congress (APC) inför valet i mars 2015. Han besegrade den sittande presidenten Goodluck Jonathan i valet,[9] och den 29 maj 2015 svors han in som Nigerias president.[10] Det är första gången sedan Nigeria blev självständigt 1960 som oppositionen tar makten över en sittande vald regering på fredlig väg genom demokratiska val.

Han vann på två huvudfrågor: kampen mot korruption och för säkerhet.[8] Buhari har uppgett att han tar ansvar för vad som hände under hans militärstyre, men har tillagt att han inte kan ändra det förflutna. Han beskriver sig själv som "konverterad demokrat",[11] men har likväl försvarat kuppen 1983 som nödvändig.[8] Trots hans odemokratiska historia menar många att just hans bakgrund inom militären har gjort honom bättre lämpad att hantera säkerhetssituationen runt den islamistiska terrorgruppen Boko Haram än både förre presidenten Goodluck Jonathan och hans motkandidat i valet 2019, Atiku Abubakar.[8]

Redan 2015 byttes flera centrala ledare i offentliga institutioner ut i arbetet med att bekämpa korruptionen, och stora omstruktureringar i oljeförvaltningen har inletts. Flera centrala politiker har avslöjats, men det finns också motstånd bland mäktiga aktörer i landet. Oljeprisfallet sedan 2014 har reducerat statsintäkterna dramatiskt och gett Buhari mindre ekonomiskt spelrum. Samtidigt har ekonomiska satsningar, framför allt inom jordbruket, lett till ekonomisk framgång. Buhari-regeringen satsar också på mineraler och industri, bland annat inom textil- och bilproduktion.[8]

Han omvaldes för en andra, och enligt konstitutionen sista, mandatperiod den 23 februari 2019.[8]

Buhari har särskilt stort stöd i norra delen av landet. Många kristna i söder är skeptiska till hans tidigare stöd till sharialagar i norr, men det har blivit mindre tydligt med tiden. I och med en allians med folkgruppen yoruba i sydväst och med sin vicepresident Yemi Osinbajo, som är jurist och pastor, har han fått brett stöd också i det kristet dominerade sydväst. Han har däremot mindre stöd i sydost, och har mötts med ökad oro både i Nigerdeltat, där nya militanta grupper uppstått, och bland Biafra-aktivister.[8]

Personlig hälsa[redigera | redigera wikitext]

Sedan 2016 är Buhari under behandling för en sjukdom som han inte velat specificera närmare. Behandlingen sker delvis i London, vilket väckt viss uppmärksamhet eftersom han uppmuntrat andra politiker i Nigeria att inte söka behandling utomlands.[12] Han har i långa perioder varit sjukskriven; 2017 var han borta i 50 dagar i början av året, och därefter tre månader under sommaren. Under dessa perioder har vicepresident Osinbajo lett Nigeria. Buharis hälsa medför oro för att Nigeria åter ska hamna i en situation som då Umaru Yar'Adua dog 2010, vilket utmanade den regionala maktbalansen i landet.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, id.loc.gov.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] läs online, Encyclopædia Britannica.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.globalsecurity.org.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, BBC.[källa från Wikidata]
  5. ^ Le président Buhari reçoit le prix honorifique au Libéria (på franska), 27 juli 2019, läs online, ”Le président Buhari a reçu vendredi dernier «l’ordre du Chevalier Grand Cordon« du plus vénérable ordre de la chevalerie des pionniers de la République du Libéria », lequel a été décerné à l’occasion du 172e célébration de l’indépendance du Libéria.”.[källa från Wikidata]
  6. ^ ”Nigeria: The Palace Coup of August 27, 1985 part 1”. Urhobo Historical Society. http://www.waado.org/nigerdelta/nigeria_facts/MilitaryRule/Omoigui/PalaceCoup-1985.htm. Läst 6 april 2015. 
  7. ^ ”Muhammadu Buhari”. Encyclopædia Britannica. britannica.com. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/83801/Muhammadu-Buhari. Läst 6 april 2015. 
  8. ^ [a b c d e f g h i j k l] Camilla Houeland. ”Muhammadu Buhari”. Store Norske Leksikon. https://snl.no/Muhammadu_Buhari. Läst 22 september 2021. 
  9. ^ Freeman, Colin (31 mars 2015). ”Muhammadu Buhari claims victory in Nigeria's presidential elections”. The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/africaandindianocean/nigeria/11507102/Muhammadu-Buhari-claims-victory-in-Nigerias-presidential-elections.html. Läst 6 april 2015. 
  10. ^ ”Buhari insvuren i Nigeria”. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/buhari-insvuren-i-nigeria. Läst 3 september 2015. 
  11. ^ Buhari, Muhammadu. ”Prospects for Democratic Consolidation in Africa: Nigeria's Transition”. Chantam House / YouTube. https://www.youtube.com/watch?v=RNiKgdhYcKI&t=22m00s. Läst 6 april 2015. 
  12. ^ Nigeria’s President Draws Criticism for Seeking Medical Care Abroad New York Times 2018

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]