Muntjaker

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Muntjaker
Muntiacus sp - Hai Hong Karni.jpg
Systematik
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Partåiga hovdjur
Artiodactyla
Familj Hjortdjur
Cervidae
Släkte Muntjaker
Muntiacus
Vetenskapligt namn
§ Muntiacus
Auktor Rafinesque, 1815
Hitta fler artiklar om djur med


Muntjaker[1] (Muntiacus[2]) är ett släkte av däggdjur. Muntiacus ingår i familjen hjortdjur.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 64 till 135 cm, en svanslängd av 6,5 till 24 cm och en vikt mellan 14 och 33 kg. Mankhöjden ligger mellan 40 och 78 cm.[3] Den korta pälsen har allmänt en brun till gulbrun eller gråbrun färg och hos några individer förekommer vita mönster. Horn förekommer bara hos hannar och de byts vanligen varje år. Hornens längd varierar mellan 1,5 cm till 4 cm, hos Muntiacus atherodes, och 12 till 15 cm hos andra arter. Honor har ofta en tofs på huvudet istället för horn. De övre hörntänderna är förstorade och hos hannar är de ofta synliga utanför den stängda munnen.[3]

Muntiacus vuquangensis är allmänt större än de andra arterna. Här kan hannar uppskattningsvis väga upp till 50 kg och hornen når en maximal längd på 28,5 cm.[3]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Arterna förekommer i södra och sydöstra Asien. Utbredningsområdet sträcker sig från Pakistan och södra Kina till Sri Lanka och Bali. Habitatet utgörs främst av skogar men arterna kan anpassa sig till kulturlandskap. I höga bergstrakter saknas de vanligen.[3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna kan vara aktiva på dagen och på natten. De lever vanligen ensamma. Ibland syns par eller mindre grupper med upp till fyra medlemmar som troligen är honor med ungar. Dessa hjortdjur är känt för att de skäller när de upptäcker en fiende. Födan utgörs av gräs, blad från låga grenar och nedfallna frukter.[3]

Honor kan para sig flera gånger per år. Efter dräktigheten som varar ungefär 210 dagar föds vanligen en unge. Honor blir könsmogna vid slutet av första levnadsåret och hannar något senare. Med människans vård lever vissa exemplar 19 år.[3]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Kladogram enligt Catalogue of Life[2]:

 Muntiacus 

Muntiacus atherodes



Muntiacus crinifrons



Muntiacus feae



Muntiacus gongshanensis



Muntiacus muntjak



Muntiacus reevesi




Wilson och Reeder (2005) listar ytterligare fem arter i släktet.[4]

  • M. puhoatensis
  • M. putaoensis
  • M. rooseveltorum
  • M. truongsonensis
  • M. vuquangensis, i äldre avhandlingar utgör den ofta ett eget släkte, Megamuntiacus.[3]

Utöver dessa listar IUCN två arter till.[5]

  • M. montanus
  • M. vaginalis

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Muntjaker, Nationalencyklopedin, läst 15 april 2014.
  2. ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/muntiacus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  3. ^ [a b c d e f g] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Muntjacs & Giant Muntjac” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 1094/98. ISBN 0-8018-5789-9 
  4. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Muntiacus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  5. ^ Muntiacus på IUCN:s rödlista, läst 15 april 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]