Visa källa för Mystik

{{religionshänvisning}}
'''Mystik''' ([[senlatin]] ''theologia mystica'', av [[latin]] ''mysticus'' "som hör till mysterierna", även "hemlighetsfull", från [[grekiska]] ''mystikos'', "invigd", "som hör till mysterierna", "hemlighetsfull") betecknar en religiös eller filosofisk åskådning vars anhängare söker nå förening med det översinnliga eller gudomliga eller kännedom om den sanna verkligheten genom att kontemplativt fördjupa sig i den inre erfarenheten. Ordet används även om psykisk inriktning, om själsupplevelse och dylikt varigenom en dylik förening eller kännedom förberedes eller uppnås.<ref>SAOB</ref>

Ordet betecknar också erfarenheter av sådana möten med en yttersta verklighet tolkade som gudomlig eller en personlig, [[andlig]] relation till det absoluta eller [[gud]]omliga. Ofta beskrivs detta som den mystika [[enhetsupplevelse]]n.

En drivkraft bakom mystiken är att sökaren inte anser att den traditionella religionens vägar och breda allmänna förklaringsmodeller räcker till. Man vänder sig från "det yttre" mot [[kontemplation]] som direkt, oförmedlat, omedelbart, anses kunna ge kunskap eller enhetsupplevelse. Mystik är inte detsamma som en fördjupning i ''[[jaget]]''. Man skiljer ibland mellan en extrovert (utåtvänd) mystik – riktad mot den yttre världen och en introvert (inåtvänd) mystik – riktad från den yttre världen.<ref>''Filosofilexikonet'', Forum 1988, s. 379.</ref>  

Mystik anses förekomma i alla världsreligioner, även om relationen till institutionaliserad religion ibland kan vara ansträngd. 
== Etymologi ==
Ordet ''mystik'' kommer ytterst av grekiska ''μυω'' (''muo'') med betydelsen "jag döljer" och dess avledning ''μυστικός'' (''mystikos'') med betydelsen "en invigd". 

Orden ''mystik'' och ''mysterium'' har gemensamma rötter, men används numera vanligen på helt olika sätt. ''Mystik'' betecknar ett personligt, oförmedlat sätt att närma sig det absoluta eller det gudomliga; ''mysterium'' ([[mysterion]]) kännetecknas av att individen invigs i en grupp och därigenom får tillgång till kunskap som förutsätts hållas hemlig för utomstående.

Orden har, utöver sin betydelse i filosofisk och religionsvetenskaplig terminologi, under 1800-talet fått en allmän betydelse av "vad som är hemlighetsfullt och dunkelt".

== Mystiken förenar religionerna ==
Mystiken är i sin kunskapsaspekt nära besläktad med [[metafysik]] och kan i viss mån ses som en subkategori till [[esoterism]]en. Mystiken förekommer inom nästan alla [[Religion|världsreligioner]], och ofta ligger religionernas mystiska tolkningar och klargöranden närmare varandra än vad moderreligionerna gör. Sålunda liknar gudsbegreppen/tolkningarna av Det Absoluta inom [[gnosticism]], kristen mystik, [[sufism]], [[kabbala]], buddhistiska och hinduistiska mysterietraditioner och [[daoism|daoismens]] mystik varandra,<ref>Einhorn (1998, ss</ref> medan de breda moderreligionerna [[kristendom]], [[islam]], [[judendom]], [[buddhism]], och traditionell kinesisk religion inte är lika överens.<ref>Faivre (1992), ss 107 - 110</ref>

En indisk folkvisa beskriver det gudomliga som förenar religionerna på följande sätt:<ref name="Einhorn 1998, s 162">Einhorn (1998), s 162</ref>
{{Citat|
:::::''In i världshavets djupa famn''
:::::''rinner bäckar stora som små'' 
:::::''från många källor berg uppå''
:::::''Många är namnen och orden''
:::::''men människor från hela jorden'' 
:::::''böjer sig i ödmjuk skrud''
:::::''inför världens ende Gud,''
:::::''Dock känd under så många namn'' <ref>Radhakrishnan (1974)</ref>|}}

Den religiösa innerligheten och insikt går just under namnet ''gnosis'', som betyder "insikt", av de kristna gnostikerna. Andra kristna skulle beskriva det som fullständig frälsning. För de muslimska mystikerna (sufismen), och även för bahá'íerna, är målet ett tillstånd av enhet med Gud; för hinduisterna en upplysthet som leder till utplånandet av all negativ [[karma]], befrielse från [[samsara]] (kretsloppet av död och återfödelse) och en kommande enhet med Gud. Det mystika begreppet [[moksha]] inom hinduismen motsvaras av [[nirvana]] inom Buddhismen, där det högsta målet är att bli "upplyst" och därmed ofjättrad när det gäller samsara. Även om det är mera uttalat inom Hinduismen, Buddhismen och Daoismen, så är insikten om att sökaren måste ''ge upp det egna jaget'' central i de flesta religioners mysterietraditioner.

== Unio Mystica ==
[[Fil:Squaring the circle.jpg|300 px|miniatyr|höger]]
Åtskilliga religionsvetare har ägnat mystiken sitt intresse. Den har nämligen huvudsakligen religiösa funktioner, när såväl språket som huvudströmningarna inom religionerna är otillräckliga för att beskriva och förklara erfarenheter och förhållanden. Mystiken tar inte sällan hjälp av paradoxer just för att språket inte räcker till. Gud beskrivs i form av negationer: Gud är inte själ, Gud är inte kropp, Gud är inte rörlighet, Gud är inte stillastående, Gud är inte ändlig, Gud är inte oändlig, osv.<ref>Einhorn (1998), s 58</ref> Mysticismens mål är den direkta, oförmedlade föreningen med det gudomliga (lat. ''unio mystica'', "mystisk förening"). Då denna förening är målet så är utgångspunkten samtidigt att det finns ett avstånd att övervinna mellan det gudomliga och människan så som hon lever här och nu.<ref name="Lübcke 1988, ss 379 - 380">Lübcke (1988), ss 379 - 380</ref>

Mystiken ser ''unio mystica'' som en frigörelse av den gudomliga kärnan i människan. Resultatet är extas eller insiktsfullhet. Som nämnts ovan räcker inte det mänskliga språket till för att beskriva denna insikt eller erfarenheten av Gud eller Det Absoluta, den Yttersta sanningen. 
Den omedelbara eller direkta föreningen nås genom olika medel. I stort sett alla religioner betonar att en inre tystnad och stillhet behövs för att nå fram till de högsta kunskaperna. Detta stillande av sinnet och fördjupande av andligheten kan ske med en rad tekniker, som inom religionerna ofta benämns askes, kontemplation, meditation och bön.

Teknikerna utgår i flertalet religioners mystika traditioner från att människan ska söka efter Gud eller den Yttersta sanningen inom sig själv, i det allra innersta av medvetandet. Detta uttrycks av den persiske poeten och [[Sufism|sufimästaren]] [[Rumi]] (1207 - 1273) på följande sätt: Olikheter mellan 2 olika på kost utrymmen.

En indisk folkvisa beskriver det gudomliga som förenar religionerna på följande sätt:<ref name="Einhorn 1998, s 162"/>
{{Citat| 
:::::''Jag är inte gömd i det höga eller låga''
:::::''Inte heller i jorden, himlen eller på tronen'' 
:::::''Detta är visshet, O älskade:''
:::::''Jag är gömd i hjärtat hos den trogne.''
:::::''Om du söker mig, sök i deras hjärtan.''<ref>Einhorn (1998), s 165</ref>|}}

Mystiken betonar ofta att det inre sökandet måste ske med stor målmedvetenhet, men att sökaren samtidigt måste avstå från förväntningar och förutfattade meningar om det som ska upplevas. Intellektuella ansträngningar ses som hinder på vägen mot insikt.<ref>Einhorn (1998), s 108</ref> Motsättningen mellan mystik och rationell är emellertid inte total. Exempelvis hos [[Platon]] och i [[platonism]]en är det [[diskursiv kunskap|diskursiva tänkandet]] (resonerande tänkandet) tvärtom en förutsättning för att sökaren ska nå det mystiska skådandet, den intuitiva upplevelsen, som omvänt fullbordar och utgör grunden för den diskursiva tanken.<ref name="Lübcke 1988, ss 379 - 380"/>

== Uppgivandet av det egna jaget ==
 
Mystiken betonar religiös innerlighet. Detta ska inte förväxlas med ett fördjupande i jaget. Tvärtom, så länge vi klänger oss fast vid illusionen om jagets stora betydelse och ser allt i relation till vår egen person, är vi även avskilda från de djupaste sanningarna. Detta kan man göra i ''extrovert (utåtvänd) mystik'' genom att man underordnar jaget i samspelet med omvärlden och når enhetsupplevelsen genom en insikt i den yttre världens inre sammanhang. På samma sätt innebär inte introvert (inåtvänd) mystik självupptagenhet utan ett uppgivande av det egna jaget, så att man når upplevelsen genom att man ser bort från den yttre världen.<ref>Staal (1976), ss 22 - 29</ref>

Jesus understryker betydelsen av att leva i nuet med orden: "Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer." Ett sufiskt ordspråk uttalar en liknande tanke: "Ångra inte det förflutna och hys ej oro för framtiden." Även en rad buddhistiska berättelser uttrycker värdet av att leva i nuet, och den judiske filosofen Maimonides (1135–1204) har sagt att människan uppnår ett stadium högre än vanliga profeter "när värt hjärta ständigt är nära Gud, samtidigt som vår kropp är i människors gemenskap".

Inom exempelvis Buddhismen finns tekniker utarbetade för att mödosamt nå insikten om att jaget bara är en tillfällig konstruktion – "jagets illusion". Inom Bahá'í och Islam baseras uppgivandet av det egna jaget fastmer på en kapitulation inför det som är oändligt mycket större än den egna personligheten. [[Bahá'u'lláh]] (1817–1892) skriver i egenskap av Guds språkrör i sin mystiska bok [[Förborgade Ord]]:
En indisk folkvisa beskriver det gudomliga som förenar religionerna på följande sätt:<ref name="Einhorn 1998, s 162"/>
{{Citat|
:::::''O, människoson!''
:::::''Om du älskar Mig, vänd dig bort från dig själv,''
:::::''och om du söker Mitt behag, se ej till ditt eget,''
:::::''på det att du må dö i Mig och Jag för evigt leva i dig.''<ref>Bahá'u'lláh (1991), s 1</ref>|}}
 
Inom Asiens religioner har man utvecklat specifika tekniker för att uppnå sinnestillstånd där jaget och upplevelsen av sig själv som ett subjekt försvagas och kanske upplöses.

[[Zen]]buddhisterna talar till exempel om begreppet ''mushin'' (japanska: ''utan medvetande'') och [[theravada]]buddhisterna använder begreppet ''anatman'' (sanskrit för "icke-jag").

Denna upplevelse av individualitetens upplösning är ofta central för den mystiska erfarenheten.

Mystiken är dock inte förbehållen de religiösa. Religionsfilosofen [[William James]] gjorde under 1800-talet försök med lustgas och andra substanser som kunde inducera en mystisk erfarenhet vilket redovisas i "The Varieties of Religious Experince". Flera mer eller mindre seriösa försök av detta slag gjordes under 1900-talet av bland andra [[Aldous Huxley]] som menade att droger var en möjlighet till mystisk erfarenhet.

== Olika religioners mystika traditioner ==

=== Judendom: kabbala ===
{{Huvudartikel|Kabbala}}

Kabbala är en esoterisk metod, disciplin och skola som har sitt ursprung i judendomen, och som utvecklades speciellt under [[medeltiden]]. Senare kom kabbala att användas på från judendomen fristående sätt av kristendomen, av ockulta samfund, inom New Age, och löpande i synkretistiska anpassningar för att få mystiska förklaringsmodeller från olika religioner att gå ihop. Kabbala utvecklades således ursprungligen inom sfären av judiskt tänkande, och kabbalister använder ofta klassiska judiska källor för att förklara och demonstrera dess esoteriska läror. Dessa läror innehas av anhängare i judendomen att definiera den inre betydelsen av både den [[Hebreiska Bibeln|hebreiska bibeln]] och [[Rabbinsk litteratur|traditionella rabbinska litteraturen]] och deras tidigare i hemlighet överförda dimension, samt för att förklara den djupare betydelsen av [[Judiska högtider|judiska religiösa ceremonier]].

==== Västerländsk kabbala ====

Från [[renässansen]] och framåt kom judiska kabbalatexter in i den icke-judiska kulturen, där de studerades och översattes av kristna [[Hebraist|hebraister]] och [[Hermetisk|hermetiska]] ockultister.<ref>{{bokref|efternamn=Dan, Joseph|titel=Kabbalah: A Very Short Introduction|år=2007|utgivare=Oxford University Press|sid=- kapitlen 5 "Modern Times – I. The Christian Kabbalah" och 9 "Some Aspects of Contemporary Kabbalah"}}</ref> Kabbala utanför judendomen är en uppsättning är flertalet av esoteriska läror som används för att försöka att förklara sambandet mellan en oföränderlig, evig, och mystiska [[Ein Sof]] (oändlighet) – och det dödliga, ändliga och ofullständiga universum (Guds skapelse människan är ju knappast perfekt). Även om det används mycket i vissa sammanhang av organisationer med namn, är kabbala inte ett religiöst samfund i sig. Den bildar bland mycket annat grunden för mystisk religiös tolkning. Kabbala anses även innehålla metoder för att underlätta förståelsen av begrepp och därigenom uppnå andlig insikt.

Genom dessa icke-judiska sammankopplingar med [[magi]], [[alkemi]] och [[spådom]] förvärvade kabbala några populära ockulta inspirationer från en religions [[Kanon (religion)|kanon]], förbjudna inom judendomen, där judiska praktisk kabbala var tillåtna att användas endast av en allt mindre elit. Idag är många publikationer om kabbala utgivna av icke-judiska new age-förlag och något äldre böcker används i västerländska ockulta traditioner. Det finns dock religionsvetenskapliga ansatser att översätta de betydligt äldre judiska kabbalatexterna för en specialintresserad akademisk läsekrets.

== Se även ==
* [[Kristen mystik]]
* [[Healing]]
* [[Kabbala]]
* [[Kontemplation]]
* [[Mantra]]
* [[Meningen med livet]]
* [[Meditation]]
* [[Nyplatonism]]
* [[Ockultism]]
* [[Philosophia perennis]]
* [[Rosencreuzarna]]
* [[Sufism]]
* [[Yoga]]
* [[Lista över religionernas mystiker]]

== Referenser ==
<references/>

== Litteratur ==
* [[Bahaullah|Bahá'u'lláh]] (1858, sv. övers. 1991): ''Förborgade Ord''. Bahá'í-förlaget.
* Eidlitz, W. (1976): ''Guds Lek''. Natur och Kultur.
* [[Stefan Einhorn|Einhorn, S.]] (1998): ''En dold Gud''. Bokförlaget Forum.
* Ewald, S. m. fl. (1996): ''Religionslexikonet''. Bokförlaget Forum.
* Faivre, A. (1992): ''Esoterismen''. Alhambra Förlag.
* Grønbech, V. (1933): ''Mystikere i Europa og Indien''. København. 
* Lübcke, Poul (1988): ''Filosofilexikonet''. Bokförlaget Forum.
* Radhakrshnan (1974): ''The Hindu View of Life''. Unwin Books.
* Staal, F. (1976): ''Människan och mystiken''. Stockholm.

== Vidare läsning == 
*Mattias Dahlén, Antoon Geels med flera (2013), ''Mystik och andlighet. Kritiska perspektiv'', Dialogos. 
*Antoon Geels (2008), ''Medvetandets stilla grund. Mystik och spiritualitet i världens religioner'', Studentlitteratur.
*Evelyn Underhill (1999), ''Mysticism: The Nature and Development of Spiritual Consciousness'',  Oneworld Publ.

{{Islam}}

[[Kategori:Esoterism]]
[[Kategori:Religiösa termer]]
[[Kategori:Termer inom religionsfilosofi]]