Nagyágit
| Nagyágit | |
 Nagyágit från Nagyág (Săcărâmb), Rumänien (bildbredd: 1,5 mm) | |
| Kategori | Sulfosaltmineral |
|---|---|
| Dana klassificering | 02.11.10.01 |
| Strunz klassificering | 2.HB.20a |
| Kemisk formel | Pb5Au(Te,Sb)4S(5–8) |
| Färg | Svartaktig blygrå, ljusgrå i polerad sektion |
| Förekomstsätt | Tabellformade kristaller (ofta böjda), även massiva granulära, pseudotetragonala |
| Kristallstruktur | Monoklin |
| Tvillingbildning | Korsade tvillinglameller observerade på (001) sektioner |
| Spaltning | Perfekt på {010}, excellent på {101} |
| Brott | Hackigt |
| Hållbarhet | Smidig, något formbar |
| Hårdhet (Mohs) | 1,5 |
| Glans | Metallisk, ljus på färska spaltytor |
| Pleokroism | Svag |
| Transparens | Opak |
| Streckfärg | Svartaktig blygrå |
| Specifik vikt | 7,35 – 7,49 |
| Referenser | [1][2][3] |
Nagyágit eller Bladmalm är ett guldhaltigt sulfosalt Pb5Au(Te,Sb)4S(5–8).[1] Mineralet har betraktats som en förening mellan guldtellurid och blytellurid. Nagyágit kristalliserar rombiskt i bladiga aggregat av svartgrå färg.
Nagyágit har en hårdhet enligt Mohs hårdhetsskala på 1-1,5, och en densitet på 7 350-7 490 kg/m3. Nagyágit är en viktig guldmalm med en halt av 6-13 procent guld.
Förekomst[redigera | redigera wikitext]
Nagyágit förekommer i epitermiska hydrotermiska ådror tillsammans med andra guldtellurider vid Rika (Săcărâmb, Nagy-ág) i Rumänien där den beskrevs första gången 1845,[1][2] samt i Colorado.
Mineraler förknippade med nagyágit är altait, petzit, stutzit, sylvanit, tellurantimon, coloradoit, krennerit, inhemsk arsenik, naturligt guld, proustit, rhodochrosite, arsenopyrit, sfalerit, tetraedrit, kalaverit och tellurobismuth.[3]
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nagyágite, 23 januari 2024..
- Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 661
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Nagyágite, Mindat.org, hämtad 6 augusti 2022}}
- ^ [a b] Barthelmy, David (2014). ”Nagyagite Mineral Data”. Webmineral.com. http://www.webmineral.com/data/Nagyagite.shtml.
- ^ [a b] Anthony, John W.; Bideaux, Richard A.; Bladh, Kenneth W.; Nichols, Monte C. (2005). ”Nagyágite”. Handbook of Mineralogy. Mineral Data Publishing. http://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/nagyagite.pdf.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Nagyágit.
