Tetraedrit

Från Wikipedia
Tetraedrit
Mörkgrå tetraedrit samt små guldgula pyriter
KategoriMineral, sulfosalter
Strunz klassificering2.GB.05
Kemisk formelCu6[Cu4(Fe,Zn)2]Sb4S13[1]
FärgMetalliskt grå, brun eller nästan svart, körsbärsröd genomlysningsfärg i mycket tunn flisa
KristallstrukturKubiska
TvillingbildningEfter {111}
SpaltningIngen
BrottHalvmussligt
HållbarhetNågot spröd
Hårdhet (Mohs)3–4½
Glansmetallisk
RefraktionOpak
Ljusbrytningn>2,72 i Li-ljus
StreckfärgSvart till brun
Densitet4,97 uppmätt (4,99 beräknad)[2]
Referenser[3][4]

Tetraedrit eller tetrahedrit har även gått under namnet antimonfalerts. Mineralet är ett kopparhaltigt sulfosalt med antimon.[4].

Historia och etymologi[redigera | redigera wikitext]

Mineralet fick sitt namn år 1845 genom Wilhelm von Haidinger eftersom det vanligtvis förekommer som tetraeder-formade kristaller. Tetrahedrit omdefinierades år 2019 av IMA/CNMNC (International Mineralogical Association/Commission on New Minerals, Nomenclature and Classification). Då fastställdes tre ändled:[5]

tetrahedrit-Zn Cu6[Cu4Zn2]Sb4S13
tetrahedrit-Fe Cu6[Cu4Fe2]Sb4S13
tetrahedrit-Hg Cu6[Cu4Hg2]Sb4S13

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Utöver tetraederformade kristaller förekomer tetrahedrit även som korniga massor. Mineralet är vanlig i olika sorters hydrotermala miljöer.[3] Man kan hitta tetrahedrit i Cornwall i England.[3] I Sverige förekommer tetrahedrit bland annat i Gärdsjögruvan i Dalsland.[6]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [1]Formel enligt mindat.org
  2. ^ Handbook of mineralogy[2]
  3. ^ [a b c] Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 110,(7). ISBN 91-0-010458-2  Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
  4. ^ [a b] http://www.ne.se/tetraedrit - från Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 12dec 2013
  5. ^ [3] Arkiverad 6 maj 2022 hämtat från the Wayback Machine. IMAs minerallista 2021
  6. ^ L-H Hedin, M Jansson 2007, Mineral i Sverige, sid 60

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]