Nationella dräkten

Nationella dräkten i sin hovform. Just detta exempel är i blått siden, och var galavarianten.

Nationella dräkten, 1700-talets slut, Livrustkammaren.

Nationella dräkten även kallad Svenska Nationella Klädedräkten och (första) Svenska dräkten togs fram år 1778 av Sveriges kung Gustav III för att förhindra lyxkonsumtion av i första hand importerade varor. Det förekom ekonomiska bekymmer bland adel och borgerskap, särskilt den senare, som i ökande takt tävlade i ett överdådigt klädmode.

Bakgrund

Som motivering till reformen och till dräktens namn betonade kungen vikten av att svenskarna skulle sluta ta efter dyrköpt utländskt mode. Idén väckte internationellt intresse, och särskilt i Frankrike var meningarna delade. Voltaire hade detta att säga om saken:

”	Nationerna bör vara sig själva. De bör endast ta efter varandra i det som är bra och aldrig i det som är nyckfullt. Er härskare, som ingenting undgår, inser det helt och hållet, och han kommer att ge sitt folk den största av alla ägodelar – seder. Framför till honom min underdåniga hälsning och säg honom, att jag vördar honom som mänsklighetens välgörare och ett föredöme bland konungar. Jag ska dö, och jag tar den känslan med mig i graven som en tröst.	„
– Citerad i brev från Gustaf Philip Creutz till Gustav III 29 mars 1778,

Damdräkten var en tidstypisk rokokokreation till vilken man enligt dåvarande sed skulle bära från höfterna utskjutande paniers under hellång kjol. Eftersom den ansågs sakna en distinkt design i jämförelse med andra vanliga dåtida klänningar blev den inte särskilt populär eller använd, annat än vid hovet i kungens åsyn. Puffärmarna, som blivit randiga, har överlevt i den svenska hovdräkten för kvinnor.

Herrdräkten, som hade särskilda kännetecken som skilde den i utseende från andra kostymer, och ansågs speciellt snygg, användes flitigt både under Gustavs regering och ett årtionde in i nästa under sonen Gustav IV Adolf. Den utvecklades som ett slags folkdräkt för stadsbor i Stockholm även sedan hovet och adeln övergett den.

Vissa färger, såsom svart med röd kant och ljusblå med vit kant, var reserverade för hovet, och det fanns stränga regler mot att använda alltför dyra yttertyger, foder och band. Dräkten återges avbildad i ett flertal samtida oljeporträtt och har kopierats i de större svenska teatrarnas klädeskollektioner.

Det var inte någon populär reform. Kungen utsatte 28 april som den dag då dräkten skulle införas och bäras av hans hov. Den 15 maj arrangerade han också en maskeradbal för borgerskapet på Operan, för att kontrollera att också denna klass följde förordningen. I utlandet blev reformen liknat vid en nationell maskerad, och i den holländska pressen sades att den 28 april skulle hela Sverige bli maskerat. Inom Sverige rådde stort missnöje inom både adeln och borgerskapet, som främst påverkades, då präster och bönder var undantagna. Hela projektet liknandes även där som en maskerad. General C. G. Sinclair anmärkte "den 28 april var redan hela den svenska nationen utklädd till Crispiner och Polichineller. Den senare blev från denna stund genom sin klädedräkt likasom även genom sin organisation och den därignom rådande andan en skamfläck för hela Europa", Hedvig Elisabet Charlotta beskrev ett stort missnöje över att inte få följa det samtida modet, Eva Löwen uppträdde utmanande utan dräkten på en middagbjudning hos Carl Johan Ridderstolpe, allmänt missnöje rådde över den stora kostnaden, och Brita Horn anmärkte: "Men lärer hans ambition vara att få alla sin undersåtar på gillstugan, som säkert händer."

Galleri

• 
  Svenska dräkten herr 1778.
• 
  Herre i galavariant.
• 
  Herre i hovdräkt.
• 
  Två herrar i svenska dräkten.
• 
  Herrdräkt uppsydd 1984 inklusive gustaviansk peruk knuten av människohår.
• 
  Mönsterritning till herrdräkten.
• 
  Damdräkten, kopparstick från 1780.
• 
  Dam i svenska dräkten.
• 
  Ryggvy.
• 
  Dam i galavariant.
• 
  Dam i hovdräkt.
• 
  Dam i hovdräkt.
• 
  Kammarpagelivré, Gustav III:s hov.

Litteratur

• Bergman, Eva (1938). Nationella dräkten: en studie kring Gustaf III:s dräktreform 1778. Nordiska museets handlingar, 0346-8585 ; 8. Stockholm: Nordiska museet. Libris 661670