Sofia Magdalena av Danmark i paniers som var moderna tiden 1720-80; utbredda endast åt sidorna, med slät front och baksida.
Kjol till Hedvig Elisabeth Charlottas brudklänning 1774. Livrustkammaren.
Panier[uttal saknas], även kallad pocher eller styvkjol, var ett underplagg under 1700-talet med syfte att föra ut kjolvidden ut åt sidorna över höfterna. Till skillnad från 1800-talets krinolin bredde den ut sig endast åt sidorna och var platt på framsidan och baksidan. Paniererna var moderna från cirka 1720 till 1780.
Paniererna utvecklades ur den spanska hovdräkten, där man under 1600-talet hade burit en krinolin trots att det inte förekom i resten av Europa; omkring år 1720 hade sedan en spansk klänning med krinolin visats i Paris och gjort sådan succé att modet snabbt accepterades i Frankrike och sedan spred sig därifrån till resten av Europa. Under tiden fram till 1770 var paniers en självklar grund i en modern europeisk klänning och dessa kunde också bli mycket breda. Även männens rockskört påverkades av detta och stärktes för att stå ut över höften under denna period. Efter 1780 användes paniers endast till formell galaklädsel eller hovdräkt, och på 1790-talet försvann de även ur högtidsdräkter.
I Sverige nämndes paniern i överflödslagarna; år 1746 utfärdades det en förordning om att "styvkjortlar" inte fick vara "vidare men väl smalare än 4,5 alnar nedtill".[1]
Wikimedia Commons har media som rör Paniers.
Wikimedia Commons har media som rör 
