Paniers

Drottning Sofia Magdalenas paniers, som användes under hennes kröningsdräkt.

Panier^{[uttal saknas]}, även kallad pocher eller styvkjol, var ett underplagg under 1700-talet med syfte att föra ut kjolvidden ut åt sidorna över höfterna. Till skillnad från 1800-talets krinolin bredde den ut sig endast åt sidorna och var platt på framsidan och baksidan. Paniererna var moderna från cirka 1720 till 1780.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Paniererna utvecklades ur den spanska hovdräkten, där man under 1600-talet hade fortsatt bära vertugall när denna blev omodern i resten av Europa. Omkring år 1720 hade sedan en spansk klänning med krinolin visats i Paris och gjort sådan succé att modet snabbt accepterades i Frankrike och sedan spred sig därifrån till resten av Europa.

Under tiden från cirka 1720 fram till 1770 var paniers en självklar grund i en modern europeisk klänning, och dessa kunde också bli mycket breda. Även männens rockskört påverkades av detta, och stärktes för att stå ut över höften under denna period.

I Sverige nämndes paniern i överflödslagarna; år 1746 utfärdades det en förordning om att "styvkjortlar" inte fick vara "vidare men väl smalare än 4,5 alnar nedtill".^[1]

Efter 1780 användes paniers endast till formell galaklädsel eller hovdräkt, och på 1790-talet försvann de även ur högtidsdräkter.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Drottning Sofia Magdalena i sin kröningsdräkt från 1772 med paniers; utbredda endast åt sidorna, med slät front och baksida.
Kjol till Hedvig Elisabeth Charlottas brudklänning 1774. Livrustkammaren.
Marianne Cochois i paniers.