Nattens vargar (film, 1950)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nattens vargar
(Where the Sidewalk Ends)
Genre Film noir, kriminalfilm
Regissör Otto Preminger
Producent Otto Preminger
Manus Ben Hecht
Synopsis Victor Trivas
Frank P. Rosenberg
Robert E. Kent
Baserad på Night Cry (1948) av
William L. Stuart
Skådespelare Dana Andrews
Gene Tierney
Originalmusik Cyril Mockridge
Fotograf Joseph LaShelle
Klippning Louis Loeffler
Distribution 20th Century Fox
Premiär
Speltid 95 minuter
Land USA
Språk Engelska
IMDb SFDb

Nattens vargar (originaltitel: Where the Sidewalk Ends) är en amerikansk kriminalfilm i film noir-genren från 1950 i regi av Otto Preminger, med Dana Andrews och Gene Tierney i huvudrollerna. Filmens manus är skrivet av Ben Hecht och bygger på romanen Night Cry av William L. Stuart.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Mark Dixon (Dana Andrews) arbetar som kriminalpolis och har fått kritik för sin brutala behandling av brottslingar. Hans far var brottsling, vilket har medfört att han hatar kriminella. När polisen gör en razzia vid en spelhåla tappar Dixon humöret och slår av misstag ihjäl spelaren Ken Paine (Craig Stevens) som var misstänkt för dråp.

Dixon försöker få det att se ut som om gangstern Tommy Scalise (Gary Merrill) ligger bakom, men på grund av Dixons knep blir istället den oskyldige taxichauffören Jiggs Taylor (Tom Tully) huvudmisstänkt. Taylor är far till Morgan Taylor (Gene Tierney), som var gift med Paine och som dessutom Dixon blir förälskad i. Dixon försöker komma på ett sätt att fria Jiggs från misstankarna utan att själv åka fast.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Nattens vargar är den sista i en serie av fyra filmer, samtliga i film noir-genren, som Otto Preminger gjorde för 20th Century Fox under 1940-talet. I filmserien ingick även Laura (1944), Fallen ängel (1945) och Damen bedyrar (1949).

Filmen är inspelad i New York och i Washington HeightsManhattan.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Eddie Muller, Dark City, The Lost World of Film Noir, 1998.
  • Alexander Ballinger, Danny Graydon, The Rough Guide to Film Noir, Penguin Group, New York 2007.
  • Otto Preminger på IMDb

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]