Nils Beyer

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Nils Beyer, född 19 november 1903 i Stockholm, död på samma ort 1 januari 1994, var en svensk journalist, författare av facklitteratur om film, teater och politik samt manusförfattare. Han blev 1970 filosofie hedersdoktor vid Lunds universitet.[1]

Beyer blev filosofie kandidat vid Lunds universitet 1925. Mellan 1924 och 1930 arbetade han för Arbetet, 1930–1958 var han kritiker i Morgon-Tidningen och 1958–1966 på Stockholms-Tidningen. Från 1966 skrev han för Arbetet.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Nils Beyer var son till livförsäkringsinspektören Tage Beyer och Ellen Peterson. Han gifte sig 1930 med Lilly Arrhenius.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Handens och hjärnans arbetare (Tiden, 1934)
  • 700 berättelser söka en filmregissör (Seelig, 1935)
  • Att se film: en studie i filmens dramaturgi (Bonnier, 1940)
  • Teater och film (Bonnier, 1944)
  • Skådespelare (KF, 1945)
  • Han, hon och månen (Eklund, 1949) [pjäs]
  • En bok om film (Radiotjänst, 1949)
  • Kejsarens nya kläder: teaterpjäs i fyra akter för barn (efter H. C. Andersens saga, Geber, 1950)
  • Teaterkvällar 1940-1953 (1953)
  • Bengt Lidforss: en levnadsteckning (Norstedt, 1968)
  • Den unge Hjalmar Branting (Norstedt, 1985)

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

  • Henrik Ibsen: Samhällets stöttepelare (Samfundets støtter) (Radiotjänst, 1955)
  • Henrik Ibsen: John Gabriel Borkman (John Gabriel Borkman) (Radiotjänst, 1956)
  • Jaroslav Hasek: Den tappre soldaten Svejk (otryckt översättning, efter Karl Larsens dramatisering, från danskan av Nils Beyer för Stockholms parkteater 1969)

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ett rekordstort antal nya doktorer promoverade”. Svenska Dagbladet. 31 maj 1970. https://www.svd.se/arkiv/1970-05-31/10. Läst 21 oktober 2018. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]