Nils Lundström (keramiker)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Nils Emil Lundström, född 24 januari 1865 i Åbyn, Byske, Västerbottens län, död 19 februari 1960 i Stockholm, var en svensk keramiker, konstnär, designer och mönsterritare.

Han var son till bruksägaren Nils Lundström och Emelie Mathilda von Hedenberg och från 1892 gift med Blenda Helena Carola Boklund (dotter till Johan Christoffer Boklund) samt bror till textilkonstnären Mimmi Lundström-Börjeson. Efter studentexamen i Uppsala 1884 studerade han i Düsseldorf 1885-1889 och vid Konstakademien i Stockholm 1889-1892 samt med självstudier i Berlin 1892-1894. Han anställdes vid Rörstrands porslinsfabrik i Stockholm 1896 som mönsterritare och verksam till 1935. Flera betydande alster bl.a. servismönter och ett stort antal vaser, ofta med ”tavelmotiv”. Han medverkade med keramik vid Rörstrands utställning i Stockholm 1897, i Paris 1900 och vid den Baltiska utställningen i Malmö 1914 han medverkade dessutom i samlingsutställningar i Paris, Liège, New York och Orleans. Arbetade även med starkeldgods på 1910-talet, utställde en större kollektion på NK i Stockholm 1915 samt konstpjäser i tidens stil under 1920- och 1930-talen. Ritade även serviser, bl.a. Rörstrandia 1930 och Ostindia 1933[1]. Som stafflikonstnär utförde han landskap och porträtt i olja eller gouache samt formgivning av möbler. Lundström är representerad vid Nationalmuseum[2] och Hallwylska museet[3]. Signeringar (målade) NL, NEL (ibland i monogram NLE)

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nyström, Brunius, Bengt, Jan (2007). Rörstrand 280 år med fajans, flintgods, porslin & stengods. sid. S.192 
  2. ^ Nationalmuseum
  3. ^ Hallwylska museet