Rörstrands Porslinsfabrik

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Rörstrands porslinsfabrik)
Hoppa till: navigering, sök
Rörstrands porslinsfabrik vid mitten av 1800-talet. Stambanan är ännu inte byggd, men ångbåtstrafiken har kommit igång. Okänd konstnär.
Stämpel från Rörstrand ur 1897 års katalog. De tre kronorna infördes i stämpeln 1884 och hämtades från Mariebergs porslinsfabriks stämpel.
Rörstrandfabriken 1896

Rörstrands porslinsfabrik var ett av de mest välkända svenska porslinstillverkarna, ursprungligen med tillverkning vid Karlbergssjön i Vasastan i Stockholm.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Porslinstippen år 2008 med Karlbergs slott i bakgrunden.
(Koordinaten anger tippens läge)
Fältspatsgruvan, Kila socken, Västmanland. Leverantör av fältspat till Rörstrand.
"Påfågelvasen" av Anna Boberg, två varianter 1897
Grona Anna 2.jpg

Redan under 1200-talet omnämndes Rörstrand, då Magnus Ladulås donerade egendomen till Klara kloster. År 1527, under Gustav Vasa, drogs området in till kronan. Området kallades “Rörstrand” eftersom Klara sjös stränder var beväxta med vassrör.

Sedan 1600-talet hade ivriga försök att imitera det kinesika porslinet förekommit i Europa. Särskilt sedan Johann Friedrich Böttger 1709 lyckats lösa porslinets gåta försökte de flesta länder och enskilda affärsmän locka till sig personer som troddes besitta kunskaper i porslinstillverkning, både verkligt skickliga keramiker och rena bluffmakare. Johann Wolff hade tidigare varit verksam som målare vid en fajansfabrik i Nürnberg, och 1722 anställts som den förste verkmästaren vid Store Kongensgadefabriken i Köpenhamn 1722. Detta hade skett med löfte om att kunna framställa riktigt porslin. Då han inte kunde hålla vad han lovat där flydde han 1725 till Sverige tillsammans med medarbetaren Andreas Nicolaus Ferdinand där han lyckades intressera ett konsortium av tjugo välbeställda adelsmän och köpmän att finansiera anläggandet av en svensk porslinfabrik vid Rörstrands slott, och 13 juni 1726 bildades Associations-Contrakt emmillan samtelige Intressenterne uti det swenske Porcellains wärket som kommer å Stora Rörstrand efter det delftiska at inrättas.

Arbetare anställdes och i augusti 1727 skedde den första provbränningen under närvaro av Fredrik I. Ganska snart visade det sig att Wolff visserligen var en ganska skicklig porslinsmålare men inte kapabel att leda tillverkningen och redan 1728 avskedades han. I stället anställdes Christoffer Conrad Hunger som arbetat både vid Meissen och Wiener Porzellanmanufaktur men inte heller han visade sig uppfylla vad han lovat och avskedades 1734. I stället blev Andreas Nicolaus Ferdinand som inkommit med Wolff föreståndare för fabriken.

Någon äkta porslin kom inte att tillverkas utan endast fajans, vilket klargjordes i det privilegiebrev som 1729 utfärdades på tjugo år. 1735 lyckades man utverkade privilegier även för porslintillverkning, men någon sådan kom inte igång. 1741 dök Christoffer Conrad Hunger och trodde sig ha hittat lämplig lera för porslinstillverkning i Gränges socken och försökte få tillstånd att grunda en egen porslinfabrik, men fick då avslag då Rörstrand erhållit ensamrätt för sådan tillverkning. Det dröjde till 1800-talet innan fältspatsporslin kom att tillverkas vid Rörstrand. 1741 fick Anders Fahlström som den förste svenskfödde ta över ledningen för fabriken. Han hade startat vid fabriken som målargesäll och lärt upp sig inom verksamheten inom manufakturen. Under Fahlström inleddes en stabil period för Röstrand. De ekonomiska problemen genom import av äkta porslin och utländska fajans trots höga skyddstullar var stora. 1750-1751 hotades bolaget av nedläggning och omorganiserades i ett nytt bolag, Rörstands Porcelaine Werks Bolag. 1753 flyttade bolagsmannen Elias Magnus Ingman (1758 adlad Nordenstolpe) ut till fabriksägorna för att noga övervaka produktionen och gjorde sig efterhand till huvudägare i fabriken.[1]

De äldsta föremålen är vanligen målade i starkeldsfärger, främst koboltblått och mangan, någon gång andra metalloxidfärger som antimongult och koppargrönt. 1758 infördes muffelugnar varvid en betydligt rikare färgskala kunde introduceras.[2]

Grundandet av Mariebergs porslinsfabrik 1758 innebar en period av förlorade marknadsandelar för Rörstand, men ganska snart drabbades Marieberg av ekonomiska svårigheter och 1782 kunde Rörstrand köpa upp Marieberg, där produktionen 1788 lades ned.[3]

På 1770-talet tog man upp en egen produktion av det engelska flintgodset. Det tog dock sin tid innan Rörstrand lyckades utveckla sin teknik i det nya godset. Efter att Marieberg lagts ned 1785 var Rörstrand den enda större svenska porslinsfabriken och den tekniska utvecklingen prioriterades inte.

Först sedan Gustafsberg grundats 1825 tog produktionen av moderna tryckta serviser i flintgods fart. Under 1860-talet var Rörstrands porslinsfabrik en av landets största industrier. Den finska porslinstillverkaren Arabia grundades 1874 som en filial av Rörstrand och övergick i finländsk ägo 1916.[4]

År 1900 fanns där runt 1 100 anställda. Fabrikens produkter hade världsrykte och man deltog med framgång i olika konst- och industriutställningar.

Utbyggnaden av Stockholm gjorde dock att marken behövdes för bostäder. Fabriken stängdes och revs 1926, tillverkningen flyttades först till Göteborg där man köpt upp Göteborgs porslinsfabrik och senare, på 1930-talet, till Lidköping.

Serviser[redigera | redigera wikitext]

Det är först under 1800-talet man kan tala om serviser i egentlig mening. Redan från det första åren gick det att beställa större bordsuppsättningar i samma dekor, men det mesta var beställningsvaror och några namngivna serviser fanns inte.

När de tryckta dekorerna för massproduktion dyker upp - den första egentliga matservisen är 1826-års servis - saknar de allesammans namn. Vid mitten av 1800-talet börjar de i priskuranterna få illustrativa beteckningar som "Turkiskt mönster", men först i slutet av 1800-talet skapas riktiga namn på serviserna. Undantaget är väl Willow, som dock fått sitt namn och ryktbarhet redan i England - Rörstrand tillverkade en variant av dekoren ca 1830-1888.

Lila spetsmönstret var en av 1800-talets absolut populäraste serviser och tillverkas långt in på 1900-talet (ca 1845-1934). Många serviser blev långavariga som Mulberry (1855-1902) och Japan (1866-1925) Vid sekelskiftet skapas en rad serviser som sedan finns kvar i sortimentet närmare 50 år som Bella, Vineta och Tyra samt Svenska slott som producerades över 60 år.

En annan av Rörstrands långkörare var servisen Grön Anna (som i en äldre variant heter Gröna Anna). Fram till 1926 tillverkas den dock av Göteborgs porslinsfabrik. Långköraren framför andra var Lila spetsmönstret som tillverkas från ca 1845 och fram till 1934. Ostindia är exempel på en av fabrikens populära dekorer från senare tid.

I produktion 2012 [5][redigera | redigera wikitext]

  • Carisma
  • Convito
  • Corona
  • Kulinara
  • Kurbits
  • Mademoiselle Oiseau
  • Mon Amie
  • Nobel
  • Ostindia
  • Ostindia Floris (f.o.m. 3 september 2012)
  • Pergola
  • Qvint
  • Sundborn
  • Swedish Grace

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Fabriksområdet sett från Kungsholmen, 1890-tal.

Utvecklingen efter 1960[redigera | redigera wikitext]

Under 1960 till 1990-talen såldes Rörstrand till flera olika ägare, bland annat Uppsala-Ekeby, finska Wärtsilä och Hackman. Hackman ägde även Gustavsbergs porslinsfabrik och 1994 flyttades produktion från Gustavsberg till Lidköping.

Idag (2009) är Rörstrand en del av Iittala som på grund av förluster förlade produktionen till Sri Lanka och Ungern. Den 30 december 2005 stängdes fabriken i Lidköping och därmed slutade en nästan 280-årig svensk industrihistoria. Den tidigare porslinsfabriken är idag fylld med nya verksamheter under rubriken Rörstrand Center .

Några viktiga produkter[redigera | redigera wikitext]

Lista över några formgivare och keramiker vid Rörstrand[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Helena Dahlbäck Lutteman, Svenskt porslin; Fajans porslin och flintgods 1700-1900, Lund 1980. Källa angående historiken är informationstavlan på platsen

  1. ^ Keramik och porslin i Sverige genom 7000 år, red. Bengt Nyström, s. 106-108.
  2. ^ Svenskt porslin - Fajans, porlsin och flintgods 1700-1900, Helena Dahlbäck Lutteman s. 16-19.
  3. ^ Keramik och porslin i Sverige genom 7000 år, red. Bengt Nyström, s. 108.
  4. ^ Arabia i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012)
  5. ^ http://www.rorstrand.se/index.php/produkter/porslinsserier/ Rörstrands hemsida

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Ankarberg, Carl-Henrik; Nyström Bengt (2007). Rörstrand i Stockholm: tegelbruk, fajansmanufaktur och keramisk storindustri 1270-1926. Monografier utgivna av Stockholms stad, 0282-5899 ; 184. Stockholm: Stockholmia. Libris 10468157. ISBN 978-91-7031-184-0 (inb.) 
  • Bæckström, Arvid (1934). Arbets- och disciplinförhållanden vid Rörstrands porslinsfabrik under 1700-talet. [Stockholm: Tekniska museet. Libris 10353271 
  • Bæckström, Arvid (1951). En s. k. Cadogan-kanna från Rörstrands barndom. Göteborg. Libris 10553574 
  • Bæckström, Arvid (1953). Några keramiska meddelanden: ännu en Cadogan-kanna. Göteborg. Libris 10553585 
  • Candr'eus, Cecilia (1998). "...nya material och lätthanterliga produkter...": om AB Gustavsbergs Fabrikers tillverkning av hushållsplaster 1945-1970. Uppsala: Konstvetenskapliga institutionen Uppsala universitet. Libris 10145021 
  • Eriksson, Gunilla (1969). Flintporslin med tryckt dekor. Lund: Kulturen. Libris 10556682 
  • Folcker, Erik G. (1910-1925). De äldsta Rörstrandsfajanserna. Libris 10556740 
  • Herlitz-Gezelius, Ann Marie (1989). Rörstrand. Böcker om konst (Signum), 99-0345976-9. Lund: Signum. Libris 7748022. ISBN 91-85330-91-4 (inb.) 
  • Jarefjäll, Katali; Quirin Bertil (2006). Rörstrand: människor, föremål, fabriken. [Kärna]: Bertil Quirin. Libris 10283218. ISBN 91-972714-2-X (inb.) 
  • Johansson, G. (1944). Rörstrand: från manufaktur till modern storindustri, 1726-1944. Malmö. Libris 9820376 
  • Lagercrantz, Bo (1962). Iris, Vineta och Gröna Anna: Rörstrands-serviser 1860-1960 (3. uppl.). Västerås: ICA. Libris 8873368 
  • Det nya Rörstrand.. [Sverige]. 1951. Libris 11356427 
  • Lagercrantz Bo, red (1990). Rörstrand: dekorer 1850-1990. [Lidköping: Rörstrands museum. Libris 1235293 
  • Nyström, Bengt; Brunius Jan (2007). Rörstrand 280 år: med fajans, flintgods, porslin & stengods. Västerås: Ica. Libris 10140658. ISBN 978-91-534-2785-8 (inb.) 
  • Rörstrand museum (Lidköping); Eklund Petter (2008). Rörstrand museum: vardagsvara och porslinsprimadonnor. Lidköping: Rörstrand museum. Libris 10740953 
  • Vogel-Rödin Gösta, red (1976). Rörstrand 250 år: utställning 17 juni-31 augusti 1976. Skövde: Västergötlands turisttrafikförening. Libris 1320085 
  • Gyllensvärd Bo, Hernmarck Carl, red (1943). Rörstrand under tre århundraden: 1726-1943 : Utställning 3 april-16 maj 1943. Nationalmusei utställningskatalog, 0585-3222 ; 91. Stockholm: Nationalmuseum. Libris 1411525 
  • Rörstrands porslins-fabrik.. Strengnäs tryckt hos Carl Erik Ekmarck.. 1831. Libris 10197300. http://www.stockholmskallan.se/index.php?sokning=2&action=visaPost&countPlace=0&mediaId=9487&start=0&text=true&fritext=r%F6rstrands 
  • Rörstrandsdekorer.. Lidköping: Hackman Rörstrand. 1996. Libris 2233424 
  • Scherman, Susanna, 1964-; Perlmutter Michael (2007). Den svenska kakelugnen: 1700-talets tillverkning från Marieberg och Rörstrand. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 10415873. ISBN 978-91-46-21687-2 (inb.) 
  • Stenberg, Peter; Nyström Bengt (2014). Rörstrands serviser Dekorer och modeller under 280 år. Carlsson bokförlag. Libris 14721524. ISBN 978-91-7331-631-6 (inb.) 
  • Stråle, Gustaf Holdo (1870). Rörstrand och Marieberg: ett bidrag till den svenska keramikens historia uti 18:e årh.. Stockholm: förf. Libris 1585292 
  • Stråle, Gustaf Holdo (1879). Rörstrands historia och tillverkningar 1726-1850.. Rörstrands samling af fajans och porslin ; 1. Stockholm. Libris 1610727 
  • Terriner från förr och nu: Rörstrand Sweden 260 år. 1986. Libris 3264927 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]