Nina Persson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här artikeln handlar om sångerskan. För längdhopparen, se Nina Persson (friidrottare). För medeldistanslöparen, se Nina Persson (medeldistanslöpare).
Nina Persson
Nina Persson Aug 14, 2014.jpg
Nina Persson på Stockholms Kulturfestival 2013.
FödelsenamnNina Elisabet Persson
Födelsedatum6 september 1974 (44 år)
Örebro, Sverige
BakgrundSverige Småland, Sverige
GenrerRock, pop
RollSångare, musiker, låtskrivare
År som aktiv1992
SkivbolagUniversal
Relaterade artisterThe Cardigans, A Camp, Medborgarbandet
Nina Persson under en spelning med A CampStockholm Pride-festivalen, juli 2009.
Nina Persson på Stockholm Pride 2009.

Nina Elisabet Persson, född 6 september 1974 i Örebro,[1] och uppvuxen i Bankeryd utanför Jönköping, är en svensk sångerska, musiker, låtskrivare och skådespelare, främst känd som medlem i rockgruppen The Cardigans.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Utöver The Cardigans ingår Persson i gruppen A Camp. A Camp startade som ett soloprojekt men består nu utöver Persson även av Nathan Larson och Niclas Frisk. 2001 släppte gruppen albumet A Camp. Nina Persson medverkar som gästsångerska på Manic Street Preachers album Send Away the Tigers (2007), på låten "Your Love Alone Is Not Enough",[2] samt på Jill Johnsons coveralbum Music Row samma år på låten "Why'd You Come in Here Looking Like That".[3]

Persson hade också en av huvudrollerna i filmen Om Gud vill från 2006, regisserad av Amir Chamdin, som även hade den andra huvudrollen i filmen.[4] Chamdin har regisserat många av The Cardigans videor, och är också vän med Persson. Hon medverkar även i dokumentärfilmen Jag är min egen Dolly Parton.[5]

Den 29 januari 2014 gav Nina Persson ut sitt första soloalbum i eget namn, Animal Heart.[6] Från albumet gick låten "Animal Heart" in på Svensktoppen 26 januari[7] och "Dreaming of Houses" in på samma topplista 23 mars.[8]

Hon är gift med musikern Nathan Larson sedan 2001 och tillsammans har de en son. Paret har länge varit bosatt såväl i Malmö som New York.[9] Efter att ha genomgått en sjukdomsprocess i livmoderhalscancer och sedan 2012 fått barn flyttade paret sin fasta hemort från New York till Malmö.[10][11]

2015 gav hon ut barnskivan What If..., som belönades med en Grammis för "Årets barnskiva" 2016.[12]

I New York var hon även medlem i The Citizens' Band, med aktivt medborgarengagemang och delaktighet i den demokratiska valkampanjen inför amerikanska presidentvalet 2008. Hon var bland annat aktiv som volontär i valkampanjen för Barak Obama och var med sin man även aktiv i proteströrelsen Occupy Wall Street.[13][14] Efter återflytten till Sverige startade hon tillsammans med Gudrun Hauksdottir 2016 det liknande projektet Medborgarbandet i Malmö; ett samhällstillvänt projekt för att engagera inte minst unga väljare att delta i den demokratiska processen för vidare samhällsutveckling.[15] Den 9 mars 2018 hade Medborgarbandet, med ett stort antal musiker, sångare och nycirkusartister från Sverige och utlandet, premiär på kabaréföreställningen Vinnaren tar alltMalmö stadsteaters scen Hipp med fortsättning på Göteborgs stadsteater senare samma vår.[16] Projektet dokumenteras i filmen Medborgarlandet för Sveriges Television.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Album
Singlar
  • 1996Desafinado (utgiven i Japan)
  • 2000Theme From Randall & Hopkirk (Deceased) (med David Arnold)
  • 2013Animal Heart
  • 2014Dreaming of Houses
Övrigt
  • 2006Om Gud Vill / God Willing [Original Soundtrack] (Nathan Larson / Nina Persson)[17]

Se även diskografi för The Cardigans och A Camp.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)
  2. ^ ”Manic Street Preachers – Send Away The Tigers” (på engelaka). Discogs. http://www.discogs.com/Manic-Street-Preachers-Send-Away-The-Tigers/release/979401. Läst 22 januari 2016. 
  3. ^ ”Jill Johnson – Music Row” (på engelaka). Discogs. http://www.discogs.com/Jill-Johnson-Music-Row/release/2811519. Läst 22 januari 2016. 
  4. ^ ”Cardigans-Nina blir filmstjärna”. Expressen. 5 augusti 2005. http://www.expressen.se/noje/musik/cardigans-nina-blir-filmstjarna/. Läst 22 januari 2016. 
  5. ^ ””Jag är min egen Dolly Parton””. Dagens Nyheter. 11 mars 2011. http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/jag-ar-min-egen-dolly-parton/. Läst 22 januari 2016. 
  6. ^ ”Nina Persson Animal Heart”. kritiker.se. http://kritiker.se/skivor/nina-persson/animal-heart/. Läst 22 januari 2016. 
  7. ^ ”Svensktoppen Söndag 26 januari 2014”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/topplista.aspx?programid=2023&date=2014-01-26. Läst 22 januari 2016. 
  8. ^ ”Svensktoppen Söndag 23 mars 2014”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/topplista.aspx?programid=2023&date=2014-03-23. Läst 22 januari 2016. 
  9. ^ ”Nina Persson nybliven mamma”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/familj/nina-persson-nybliven-mamma/. Läst 25 september 2012. 
  10. ^ Hänt 2 mars 2016, "Nina Persson är tillbaka i Malmö: Skönt att bo i Sverige"
  11. ^ Tidningen Vi januari 2014, "Nina höjer rösten"
  12. ^ Grammis, "Grammisnominerade 2016"
  13. ^ Sydsvenskan 17 januari 2014, "Personliga Persson"
  14. ^ Aftonbladet 5 februari 2008, "Nina Persson sjöng för Obama"
  15. ^ Medborgarbandet
  16. ^ Medborgarbandet, "Vinnaren tar allt"
  17. ^ ”Nathan Larson & Nina Persson – God Willing” (på engelska). Discogs. http://www.discogs.com/Nathan-Larson-Nina-Persson-God-Willing/release/1837781. Läst 22 januari 2016. 
  18. ^ ”Sveriges Radio P4 Jönköping”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2267&artikel=4391720. Läst 15 juni 2011. 
  19. ^ ”ELLE-galan: Alla vinnare genom åren”. Elle. http://www.elle.se/elle-galan-alla-vinnare-genom-aren/. Läst 22 januari 2016. 
  20. ^ [a b c d] ”Grammisvinnare 1969-2014” (pdf). Ifpi. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924033221/http://www.ifpi.se/wp-content/uploads/Vinnare-1969-2014.pdf. Läst 23 januari 2016. 
  21. ^ SKAP 12 juni 2012, "Nina Persson får SKAP:s pris till Kai Gullmars minne"
  22. ^ ”Skåne Music Award till Nina Persson”. Sveriges Radio. 26 juni 2015. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=6199683. Läst 22 januari 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]