Nollvisionen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För konceptet, se Nollvision.

Nollvisionen är det långsiktiga målet att ingen ska dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor i Sverige.

Som fader till nollvisionen brukar nämnas Claes Tingvall vid svenska Trafikverket. Sveriges riksdag beslutade 1997 att nollvisionen skall gälla för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige. Samtidigt beslutade man som ett annat mål att antalet dödade skulle minska till högst 400 per år fram till år 2000, ett mål som inte uppnåddes eftersom knappt 600 personer omkom i trafikolyckor det året. De senaste åren har runt 300 dött och runt 3000 skadats allvarligt i trafiken. Sedan nollvisionen beslutades 1997, har över 85 000 personer skadats svårt i vägtrafik i Sverige. Från 1935 till 1996, innan nollvisionen, blev minst 300 000 personer dödade eller svårt skadade i vägtrafiken i Sverige.[1][2]

Ansvar[redigera | redigera wikitext]

Transportstyrelsen ansvarar i ett trafikslagsövergripande perspektiv för samordning av det statliga trafiksäkerhetsarbetet, samt har särskilt ansvar för krav på infrastruktur.[3]

Trafikverket ansvarar för byggande och drift av statliga vägar och ska därtill inhämta och sprida kunskap och information om trafiksäkerhet.[4] Exempel på åtgärder som Trafikverket (tidigare: Vägverket) har vidtagit för att minska antalet döda och skadade är att man satt upp mitträcken, ofta i form av vajerräcken (skapat 2+1-vägar, vilka uppvisar anmärkningsvärt hög driftkostnad[5][6]), mellan körbanor för att undvika mötesolyckor, byggt om korsningar till cirkulationsplatser samt monterat upp fartkameror för att sänka medelhastigheten på olycksdrabbade vägsträckor. Alla åtgärder har inte varit populära eftersom många minskat framkomligheten och ökat restider.

Mål för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Målet för 2007 var att inte fler än 270 personer skulle förolyckas i trafiken, men resultatet blev att ca 490 människor omkom. Sedan det konstaterats att målet inte uppfyllts, lyfte Trafikverket fram höga hastigheter som främsta orsak. Data över den svenska vägtrafikens hastigheter år 1997 respektive 2007 har dock inte redovisats.

Antal omkomna i trafiken[redigera | redigera wikitext]

I tabellen nedan redovisas antal omkomna i trafiken per år sedan 1935. Från och med 2010 har Transportstyrelsen beslutat att inte ha med olyckor som visat sig vara avsiktliga i statistiken. [7]

År Antal omkomna Ackumulerat antal omkomna innan 1997 Ackumulerat antal omkomna sedan 1997
1935 312 50517 -
1936 394 50205 -
1937 420 49811 -
1938 530 49391 -
1939 538 48861 -
1940 270 48323 -
1941 276 48053 -
1942 295 47777 -
1943 266 47482 -
1944 252 47216 -
1945 289 46964 -
1946 435 46675 -
1947 500 46240 -
1948 492 45740 -
1949 494 45248 -
1950 595 44754 -
1951 708 44159 -
1952 750 43451 -
1953 921 42701 -
1954 942 41780 -
1955 902 40838 -
1956 889 39936 -
1957 946 39047 -
1958 941 38101 -
1959 1000 37160 -
1960 1036 36160 -
1961 1083 35124 -
1962 1123 34041 -
1963 1217 32918 -
1964 1308 31701 -
1965 1313 30393 -
1966 1313 29080 -
1967 1077 27767 -
1968 1262 26690 -
1969 1275 25428 -
1970 1307 24153 -
1971 1213 22846 -
1972 1194 21633 -
1973 1177 20439 -
1974 1197 19262 -
1975 1172 18065 -
1976 1168 16893 -
1977 1031 15725 -
1978 1034 14694 -
1979 928 13660 -
1980 848 12732 -
1981 784 11884 -
1982 758 11100 -
1983 779 10342 -
1984 801 9563 -
1985 808 8762 -
1986 844 7954 -
1987 787 7110 -
1988 813 6323 -
1989 904 5510 -
1990 772 4606 -
1991 745 3834 -
1992 759 3089 -
1993 632 2330 -
1994 589 1698 -
1995 572 1109 -
1996 537 537 -
1997 541 - 541
1998 531 - 1072
1999 580 - 1652
2000 591 - 2243
2001 583 - 2826
2002 560 - 3386
2003 529 - 3915
2004 480 - 4395
2005 440 - 4835
2006 445 - 5280
2007 471 - 5751
2008 397 - 6148
2009 358 - 6506
2010 266 - 6772
2011 319 - 7091
2012 285 - 7376
2013 260 - 7636
2014 270 - 7906
2015 259 - 8165
2016 270 - 8435
2017 254 - 8689

Alternativ vision[redigera | redigera wikitext]

Det finns kritiker som menar att Nollvisionen är helt orealistisk. Exempel på argumentation är att Nollvisionen innebär att vi skulle acceptera större risker i till exempel vårt eget hem än ute i trafiken. Därmed kommer Nollvisionen alltid att framstå som utopisk. Nollvisionen kan också diskuteras i perspektiv av demokrati respektive samhällseffektivitet. Detta eftersom Nollvisionen kan leda till ineffektiv snedfördelning av resurser från t.ex. suicidprevention och förebyggande av svåra personskador orsakade av felbehandling inom sjukvård, till trafikolycksprevention in i absurdum.

Från University College London har lanserats en alternativ trafiksäkerhetsvision, vilken innebär att dödsrisken per timme i vägtrafiken ska minskas till samma dödsrisk som råder i våra övriga vardagsaktiviteter. För att komma ens halvvägs mot denna mer konservativt utformade vision, måste trafikdöden halveras två gånger om från 2010 års nivå[8].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Historisk statistik för Sverige, Statistiska översiktstabeller t.o.m år 1950, Tab. 63. Vägtrafikolyckor 1935—1950” (PDF). Statistiska centralbyrån. 1960. sid. 90. https://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/Statistiska-oversiktsabeller-utover-i-del-I-och-del-II-publicerade-tom-ar-1950.pdf. Läst 9 augusti 2018. 
  2. ^ ”Vid olyckor polisrapporterade dödade, skadade, bilar i trafik, bensinleveranser, invånare samt dödade per 100 000 bilar resp invånare åren 1950 -” (Microsoft Excel). Transportstyrelsen. https://www.transportstyrelsen.se/globalassets/global/press/statistik/olycksstatistik/p_nationell_befolkning_bilar_bensin_1950-.xlsx. Läst 9 augusti 2018. 
  3. ^ Förordning SFS 2008:1300 med Regeringens instruktion till Transportstyrelsen, 3§
  4. ^ Förordning (2010:185) med instruktion för Trafikverket
  5. ^ Hawzheen Karim: Vägprojektering för minskade drift-och underhållskostnader
  6. ^ ”Uppföljning av mötesfria vägar. Slutrapport; VTI rapport 636”. VTI. 2009. https://www.vti.se/sv/Publikationer/Publikation/uppfoljning-av-motesfria-vagar_670551. Läst 9 augusti 2018. 
  7. ^ ”Olyckor och personer efter svårhetsgrad/skadegrad (årsvis fr.o.m. 1985); Polisrapporterade vägtrafikolyckor efter svårhetsgrad och skadade personer efter skadegrad, officiell statistik 1985-” (Microsoft Excel). Transportstyrelsen. https://www.transportstyrelsen.se/globalassets/global/press/statistik/olycksstatistik/p_nationell_olyckor_personer_1985-.xlsx. Läst 9 augusti 2018. 
  8. ^ Prof Richard Allsop, UCL: Road safety to 2020 and beyond Arkiverad 10 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.

"Teoriboken", Liber 2006 ISBN 91-47-05238-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]