Nollvisionen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För konceptet, se Nollvision.

Nollvisionen betecknar målet att få ner antalet döda och svårt skadade i trafikolyckor i Sverige till noll.

Som fader till nollvisionen brukar nämnas Claes Tingvall vid svenska Trafikverket. Sveriges riksdag beslutade 1997 att nollvisionen skall gälla för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige. Samtidigt beslutade man som ett annat mål att antalet dödade skulle minska till högst 400 per år fram till år 2000, ett mål som inte uppnåddes eftersom knappt 600 personer omkom i trafikolyckor det året. De senaste åren har runt 300 dött och runt 3000 skadats allvarligt i trafiken. Sedan Nollvisionen beslutades 1997, har över 85000 personer skadats svårt i vägtrafik i Sverige.

Alternativ vision[redigera | redigera wikitext]

Det finns förespråkare som menar att Nollvisionen är helt orealistisk. Exempel på argumentation är att Nollvisionen innebär att vi skulle acceptera större risker i till exempel vårt eget hem än ute i trafiken. Därmed kommer Nollvisionen alltid att framstå som utopisk. Nollvisionen kan också diskuteras i perspektiv av demokrati respektive samhällseffektivitet. Detta eftersom Nollvisionen kan leda till ineffektiv snedfördelning av resurser från t ex suicidprevention och förebyggande av svåra personskador orsakade av felbehandling inom sjukvård, till trafikolycksprevention in i absurdum.

Från University College London har lanserats en alternativ trafiksäkerhetsvision, vilken innebär att dödsrisken per timme i vägtrafiken ska minskas till samma dödsrisk som råder i våra övriga vardagsaktiviteter. För att komma ens halvvägs mot denna mer konservativt utformade vision, måste trafikdöden halveras två gånger om från 2010 års nivå[1].

Ansvar[redigera | redigera wikitext]

Transportstyrelsen ansvarar i ett trafikslagsövergripande perspektiv för samordning av det statliga trafiksäkerhetsarbetet, samt har särskilt ansvar för krav på infrastruktur.[2]

Trafikverket ansvarar för byggande och drift av statliga vägar och ska därtill inhämta och sprida kunskap och information om trafiksäkerhet.[3] Exempel på åtgärder som Trafikverket (tidigare: Vägverket) har vidtagit för att minska antalet döda och skadade är att man satt upp mitträcken, ofta i form av vajerräcken (skapat 2+1-vägar, vilka uppvisar anmärkningsvärt hög driftkostnad[4][5]), mellan körbanor för att undvika mötesolyckor, byggt om korsningar till cirkulationsplatser samt monterat upp fartkameror för att sänka medelhastigheten på olycksdrabbade vägsträckor. Alla åtgärder har inte varit populära eftersom många minskat framkomligheten och ökat restider.

Mål för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Målet för 2007 var att inte fler än 270 personer skulle förolyckas i trafiken, men resultatet blev att ca 490 människor omkom. Sedan det konstaterats att målet inte uppfyllts, lyfte Trafikverket fram höga hastigheter som främsta orsak. Data över den svenska vägtrafikens hastigheter år 1997 respektive 2007 har dock inte redovisats.

Antal omkommna i trafiken[redigera | redigera wikitext]

I tabellen nedan redovisas antal omkommna i trafiken per år sedan 1997. Från och med 2010 har Transportstyrelsen beslutat att inte ha med olyckor som visat sig vara avsiktliga i statistiken. [6]

År Antal omkommna Ackumulerat antal omkomna sedan Nollvisionen beslutades 1997
1997 541 541
1998 531 1072
1999 580 1652
2000 591 2243
2001 583 2826
2002 560 3386
2003 529 3905
2004 480 4385
2005 440 4825
2006 445 5270
2007 471 5741
2008 397 6138
2009 358 6496
2010 266 6762
2011 319 7081
2012 286 7367
2013 260 7627

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Prof Richard Allsop, UCL: Road safety to 2020 and beyond
  2. ^ Förordning SFS 2008:1300 med Regeringens instruktion till Transportstyrelsen, 3§
  3. ^ Förordning (2010:185) med instruktion för Trafikverket
  4. ^ Hawzheen Karim: Vägprojektering för minskade drift-och underhållskostnader
  5. ^ Uppföljning av mötesfria vägar - Slutrapport, VTI R636-2009
  6. ^ Transportstyrelsens statistik över dödade och svårt skadade i trafiken

"Teoriboken", Liber 2006 ISBN 91-47-05238-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]