Noto

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Noto (olika betydelser).
Noto
Kommun
Katedralen i Noto
Katedralen i Noto
Land Italien Italien
Region Sicilien
Provins Syrakusa (SR)
Höjdläge 152 m ö.h.
Koordinater 36°53′N 15°05′Ö / 36.883°N 15.083°Ö / 36.883; 15.083
Yta 550,86 km²
Folkmängd 23 913 (31 december 2015)
 - Benämning på inv. Notinesi eller Netini
Befolkningstäthet 43 invånare/km²
Postnummer 96017
Riktnummer 0931
ISTAT-kod 084001
GeoNames 6540064
Skyddspatron San Corrado Confalonieri
Festdag 19 februari
Notos läge i Italien.
Red pog.svg
Notos läge i Italien.
Webbplats: www.comune.noto.sr.it
S:t Charles Borromeos kyrka.
En balkong på palatset Villadorata.
San Domenicos kyrka.

Noto (sicilianska: Notu; latin: Netum) är en stad och kommun i provinsen SyrakusaSicilien, Italien. Staden ligger 6 kilometer från Siciliens östkust, 32 km sydväst om staden Syrakusa vid foten av Hybleiska bergen. Noto och dess kyrka togs 2002 upp på UNESCOs världsarvslista.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det gamla noto, Noto Antica, ligger 8 km direkt norrut på berget Monte Alveria. En stad med rötter hos sikelerna, känd under antiken som Netum. År 263 f.Kr. tilldelades staden Hieron II av romarna. Legenden säger att Daidalos höll till i staden efter att ha flytt över Joniska havet, likaså Herkules efter sitt sjunde stordåd.

Palazzo Ducezio i Noto.

År 866 erövrades Noto av araber, som kom att upphöja staden till huvudstad i ett av de tre distrikt på Sicilien (Val di Noto). År 1091 var Noto det sista muslimska fästet på Sicilien innan även de kom att erövras av kristna.[2] Senare kom staden att bli en välmående normandisk stad.

Under 1500- och 1600-talen var Noto hem för flera framstående personer, såsom Giovanni Aurispa, juristerna Andrea Barbazio och Antonio Corsetto, liksom arkitekten Matteo Carnelivari och kompositören Mario Capuana. År 1503 gav Ferdinand II Noto titeln civitas ingeniosa ("sinnrik stad"). Staden expanderade under de följande århundradena bortom dess medeltida gränser, med nya byggnader kyrkor och kloster byggdes. Alla dessa kom dock att totalförstöras av den häftiga jordbävningen 1693.

Efter den förödande jordbävningen flyttade man staden till västra sidan av floden Asinaro, där ett nytt Noto växte fram enligt en rutnätsplan av Giovanni Battista Landolina. Den nya staden låg närmre Joniska havet. De anlitade arkitekterna, bland andra Rosario Gagliardi och Francesco Sortino, fick det nya Noto att bli ett mästerverk i siciliansk barockstil, vilket gjort att staden kom att kallas "Stenträdgården" av Cesare Brandi, och idag är listat bland Unescos världsarv. Många av de nyare byggnaderna har använt mjuk tuffsten, som ger staden en honungslik ton i solljuset. Delar av katedralen rasade år 1996, vilket innebar en stor förlust för den typiskt sicilianska barock-arkitekturen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 283 
  1. ^ Late Baroque Towns of the Val di Noto - listad på Unescos webbplats
  2. ^ Jeremy Johns (7 okt 2002). Arabic Administration in Norman Sicily: The Royal Diwan. Cambridge University Press. Sid. 31. ISBN 9781139440196. 

Se även[redigera | redigera wikitext]