Obegriplighetsdebatten
Obegriplighetsdebatten var en svensk litterär debatt om begripligheten i modernistisk poesi som ägde rum 1946.
Debatten hade sin upprinnelse i att Bonniers återutgav Erik Lindegrens diktsamling mannen utan väg som tidigare hade refuserats. Den sattes i gång av en understreckare i Svenska Dagbladet där Sten Selander under rubriken Det dunkelt sagda... angrep inte bara mannen utan väg som "obegriplig" utan också den modernistiska lyriken i allmänhet. Selander menade att Lindegren och de andra modernisterna ägnade sig åt en kortsynt och substanslös modernitetsjakt, dömd till eftervärldens glömska. Karl Vennberg gick i svaromål och fick ledande unga författare och kritiker som Lennart Göthberg, Ragnar Thoursie och Sven Alfons på sin sida. Även Erik Lindegren själv gav sig in i debatten med artikeln Tal i egen sak där han med ironiska formuleringar gick till motangrepp mot Selander och försvarade den modernistiska poesin. Vid årsskiftet 1946/47, när debatten tycktes vara avgjord, tog den ny fart när diktsamlingen Camera obscura visade sig vara en drift med fyrtiotalspoesin.
På 1980-talet uppstod en ny obegriplighetsdebatt, då med språket hos unga kvinnliga lyriker som Ann Jäderlund i centrum.[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Lars Bäckström Erik Lindegren, Bonniers 1962
- ^ ”Ann Jäderlund”. Nordic womens literature. Arkiverad från originalet den 10 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140310001321/http://nordicwomensliterature.net/sv/writer/j%C3%A4derlund-ann. Läst 30 maj 2013.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Erik Lindegren Tal i egen sak, tryckt i Kritiskt 40-tal (Bonniers, 1948) och Tangenter (Bonniers, 1974)
- Bengt Landgren Sten Selander: lyrik och litteraturkritik 1916-1957 Gidlund 2009 ISBN 978-91-7844-768-8
- Peter Luthersson Svensk litterär modernism - en stridsstudie Atlantis 2002 ISBN 91-7486-644-3