Ordinarius

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ordinarius, svensk flertalsform ordinarier, var historiska kyrkomän anställda av och lojala Gustav Vasa i samband med reformationen i Sverige, som innehade överlappande mandat gentemot de styrande biskoparna i stiften.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Efter reformationen sökte Gustav Vasa bryta biskoparnas makt och sönderstycka deras stift.

Därför anställdes inom Uppsala stift två nya ordinarier, den ena i Stockholm för denna stad, och den andre i Gävle för Norrland. Inom det forna Linköpings stift förekom inte mindre än tre ordinarier: en i Linköping för Östergötland, en i Kalmar för östra Småland och Öland samt en i Jönköping för norra Småland.

Från Strängnäs stift avsöndrades Närke med en ordinarius i Örebro, och från Västerås stift Dalarna med en ordinarius i Stora Tuna socken. Alla stiften var således delade utom Skara stift och det förut till omfånget tämligen ringa Växjö stift, som däremot år 1555 utökades med Sunnerbo, Östbo och Västbo härader.

Se även[redigera | redigera wikitext]