Otto Rank

Från Wikipedia
Otto Rank
Otto Rank 1922
Otto Rank 1922
Otto Rank 1922
Född22 april 1884
Wien, Österrike-Ungern
Död31 oktober 1939 (55 år)
New York, USA
NationalitetÖsterrike
ForskningsområdePsykologi
InstitutionerUniversity of Pennsylvania
Alma materWiens universitet
Influerad avSigmund Freud, Henrik Ibsen, Friedrich Nietzsche, Arthur Schopenhauer
Har influeratJessie Taft, Carl Rogers, Paul Goodman, Rollo May, Ernest Becker, Stanislav Grof, Matthew Fox, Anaïs Nin, Henry Miller, Irvin Yalom

Otto Rank, född 22 april 1884 i Wien, död 31 oktober 1939 i New York, var en österrikisk psykoanalytiker, författare och lärare. Född som Otto Rosenfeld, var han en av Sigmund Freuds närmaste medarbetare, en produktiv författare på psykoanalytiska teman, redaktör för de två viktigaste analytiska tidskrifterna, VD för Freuds förlag och en kreativ teoretiker och terapeut.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

År 1905, vid 21 års ålder, presenterade Otto Rank ett kort manuskript för Freud som imponerade så mycket på denne att han bjöd in honom att bli sekreterare för det framväxande Wiener Psychoanalytische Vereinigung. Han blev därmed den förste avlönade medlemmen i den psykoanalytiska rörelsen, och Freuds "högra hand" i nästan 20 år. Freud ansåg Rank vara mer intimt intellektuell än hans egna söner, och den mest lysande av hans lärjungar i Wien.

Uppmuntrad och stödd av Freud avslutade Rank sina gymnasiestudier och började studera vid universitetet i Wien där han disputerade för en doktorsgrad 1911. Hans avhandling om Lohengrinsagan var den första freudianska doktorsavhandlingen.

År 1924 publicerade Rank boken Das Trauma der Geburt, i vilken han undersökte hur konst, myt, religion, filosofi och terapi bar spår av en separationsångest från "fasen innan utvecklingen av Oidipuskomplexet". Rank utvecklade ur detta teorin om ett så kallat födelsetrauma, vilket innebar att ångest hos neurotiker kan bottna i smärta från födelsen och den senare avvänjningen från modersbröstet. Denna teori fick så småningom en viss betydelse för Arthur Janovs primalterapi. I Otto Ranks eget utövande av psykoterapi blev den känslomässiga relationen "här-och-nu" viktig.

I maj 1926 flyttade Rank till Paris. Här var han terapeut åt författare som Henry Miller och Anaïs Nin. Han föreläste även vid Sorbonne.

Rank hade stor framgång som terapeut och även som författare åren 1926–1939. Han reste ofta mellan Frankrike och Amerika, och föreläste vid universitet som Harvard, Yale, Stanford och University of Pennsylvania. Ämnen för hans föreläsningar var relations-, erfarenhets- och "här-och-nu"-psykoterapi, konst, den kreativa viljan och "neuros som ett misslyckande i kreativitet".

Otto Rank dog i New York 1939 av en njurinfektion, en månad efter Freuds läkarassisterade självmord på judiska Försoningsdagen. "Komisch" ["komiskt"], sade Rank på sin dödsbädd.

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Der Künstler : Ansätze zu einer Sexual-Psychologie (1907)
  • Der Mythos von der Geburt des Helden : Versuch einer psychologischen Mythendeutung (1909)
  • Die Lohengrinsage : Ein Beitrag zu ihrer Motivgestaltung und Deutung (1911)
  • Das Inzest-Motiv in Dichtung und Sage : Grundzüge einer Psychologie des dichterischen Schaffens (1912)
  • Die Bedeutung der Psychoanalyse für die Geisteswissenschaften (med Hanns Sachs; 1913)
  • Don Juan, eine Gestalt (1914)
  • Psychoanalytische Beiträge zur Mythenforschung (1919)
  • Das Trauma der Geburt und seine Bedeutung für die Psychoanalyse (1924): Neuausgabe: Giessen: Psychosozial-Verlag, 2., unveränd. Nachdr. 2007, ISBN 978-3-89806-703-4
  • Der Doppelgänger. Eine psychoanalytische Studie (1925), Neuausgabe: Wien: Turia & Kant, 1993, 2. Auflg. 2001, ISBN 978-3-85132-466-2
  • A Psychology of Difference: The American Lectures, Princeton University Press, 1996, ISBN 0-691-04470-8
  • Kunst und Künstler : Studien zur Genese und Entwicklung des Schaffensdranges, Erstveröff. des dt. Urmanuskript 1932. - Gießen : Psychosozial-Verl., 2000, ISBN 3-89806-023-3
  • Erziehung und Weltanschauung : Eine Kritik d. psychol. Erziehungs-Ideologie, München : Reinhardt, 1933
  • Technik der Psychoanalyse (3 volymer; 1926-31), Neuausgabe: Gießen : Psychosozial-Verl., 2005
  • Entwicklungsziele der Psychoanalyse: zur Wechselbeziehung von Theorie und Praxis (mit Sándor Ferenczi; 1924), nyutgåva: Wien: Turia und Kant, 1995, 2:a upplagan 2009, ISBN 978-3-85132-493-8
  • Der Mythos von der Geburt des Helden : Versuch einer psychologischen Mythendeutung, 2:a upplagan 1922. - Wien : Turia und Kant, 2000, 2:a upplagan 2009, ISBN 978-3-85132-498-3
  • Traum und Dichtung. Traum und Mythus. Zwei unbekannte Texte aus Sigmund Freuds >Traumdeutung<, hg. av Lydia Marinelli. Wien: Turia + Kant 1995. ISBN 978-3-85132-070-1

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]