Ottoline Morrell

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ottoline Morrell
Ottolinemorrell.JPG
Lady Ottoline Morrell, 1902. Porträttfoto av Henry Walter Barnett
Född16 juni 1873[1][2][3]
Royal Tunbridge WellsStorbritannien
Död21 april 1938[1][2][3] (64 år)
London
BegravdSt. Winifred's Churchyard[4]
MedborgarskapStorbritannien
Utbildad vidSomerville College Arbcom ru editing.svg
SysselsättningMålare, aristokrat, författare
Make/makaPhilip Morrell
(g. 1902–)[5]
BarnJulian Vinogradoff (f. 1906)[6]
FöräldrarArthur Cavendish-Bentinck
Augusta Browne[6]
Redigera Wikidata

Lady Ottoline Violet Anne Morrell, född 16 juni 1873 i Royal Tunbridge Wells, död 21 april 1938 i London, var en brittisk aristokrat och mecenat. Hennes stöd och nätverk var viktiga för intellektuella och konstnärer under tidigt 1900-tal, bland andra i kretsen kring Bloomsburygruppen, till exempel Virginia Woolf, Duncan Grant och Clive Bell.

Andra kända medlemmar av hennes bekantskapskrets var Siegfried Sassoon, T. S. Eliot, W. B. Yeats, Mark Gertler och Vaslav Nijinsky.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lady Ottoline Morrell var dotter till generallöjtnant Arthur Cavendish-Bentinck och friherrinnan Augusta Browne. Hon titulerades Lady efter hennes halvbroder Henrys arv av Hertigdömet Portland 1879[7]. 1889 påbörjade hon studier i politisk ekonomi och romersk historia vid Somerville College i Oxford.[8]

Efter en kort kärleksaffär med den svenska läkaren och författaren Axel Munthe gifte sig Ottoline med den liberale parlamentsledamoten Philip Morrell med vilken hon hade två egna barn, utöver dennes utomäktenskapliga. Paret levde i ett öppet förhållande, och Ottoline Morrell hade flera utomäktenskapliga förhållanden med personer av båda könen, bland andra filosofen Bertrand Russel[9], konstnärer Dora Carrington och konstkritikern Roger Fry.[10]

Mot slutet av sitt 1930-talet plågades Morrell av sjukdom och flertalet experimentella medicinska behandlingar tog, trots förmodat motsatt effekt, hennes liv.[11]

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Ottoline Morrell stod som förlaga för ett antal hel- och halvfiktiva romankaraktärer. Enligt konstvetaren och journalisten Ingela Lind är en möjlig sådan Lady Chatterley i D. H. Lawrences eponyma roman.[12] Mer säkert är att hon stått modell för Lady Hermione Roddice i Lawrences Kvinnor som älska (1920), Lady Caroline Bury i Graham Greenes Ett slagfält (1979) och Mrs. Bidlake i Aldous Huxleys Kromgult (1921).[13]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, data.bnf.fr : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens, (Källa från Wikidata)
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Lady-Ottoline-Violet-Anne-Morrelltopic/Britannica-Online, omnämnd som: Lady Ottoline Morrell, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  3. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w68631kj, omnämnd som: Lady Ottoline Morrell, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  4. ^ Find A Grave, Find A Grave-ID: 24842624, läs online, (Källa från Wikidata)
  5. ^ The Peerage person-ID: p1822.htm#i18214, läst: 7 augusti 2020, (Källa från Wikidata)
  6. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, (Källa från Wikidata)
  7. ^ Burke's Peerage” (på engelska). Wikipedia. 2020-01-11. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Burke%27s_Peerage&oldid=935274237. Läst 4 februari 2020. 
  8. ^ ”Ottoline Morrell”. Spartacus Educational. https://spartacus-educational.com/Jmorrell.htm. Läst 4 februari 2020. 
  9. ^ ”Russell: the Journal of Bertrand Russell Studies”. mulpress.mcmaster.ca. https://mulpress.mcmaster.ca/russelljournal?article=1353&context=russelljournal&sei-redir=1?article=1353&context=russelljournal&sei-redir=1. Läst 4 februari 2020. 
  10. ^ Lind, Ingela (2018). Ta sig frihet : Bloomsbury, Indien och konsten att leva. ISBN 978-91-0-017524-5. http://libris.kb.se/bib/21792809. Läst 4 februari 2020 
  11. ^ Lind, Ingela (2018). Ta sig frihet : Bloomsbury, Indien och konsten att leva. ISBN 978-91-0-017524-5. http://libris.kb.se/bib/21792809. Läst 4 februari 2020 
  12. ^ Lind, Ingela (2018). Ta sig frihet : Bloomsbury, Indien och konsten att leva. ISBN 978-91-0-017524-5. http://libris.kb.se/bib/21792809. Läst 4 februari 2020 
  13. ^ Kennedy, Maev (10 oktober 2006). ”The real Lady Chatterley: society hostess loved and parodied by Bloomsbury group” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/uk/2006/oct/10/books.booksnews. Läst 4 februari 2020. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]