Pärlsisel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pärlsisel
Status i världen: Nära hotad[1]
Spermophilus suslicus-small.JPG
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Underordning Ekorrartade
Sciuromorpha
Familj Sciuridae
Tribus Marmotini
Släkte Spermophilus
Art Pärlsisel
S. suslicus
Vetenskapligt namn
§ Spermophilus suslicus
Auktor Güldenstädt, 1770
Hitta fler artiklar om djur med

Pärlsisel, Spermophilus suslicus, är en dagaktiv, underjordiskt levande gnagare som tillhör ekorrfamiljen.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Pärlsiseln är tämligen mörkt brunaktig på ovansidan som är översållad med runda, blekgula fläckar. Undersidan är blekgul. Kroppslängden uppgår till 18-25 cm förutom svansen som är 3-4 cm lång. Öronen är, liksom hos siseln, mycket små. Till kroppsformen liknar pärlsiseln siseln.[2]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Liksom sin nära släkting siseln lever pärlsiseln underjordiskt i gångsystem, som den gräver i mjuk jord. Dessa kan ofta blir mer omfattande än hos siseln. Den är kolonibildande. På hösten går den i ide och vaknar upp igen omkring april.[3]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Pärlsiseln lever främst av gräs, örter, frön och övriga grödor. Den kan även ta animalisk föda som insekter och små ryggradsdjur.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Pärlsiseln finns i Sydösteuropa som sydöstra Polen, Slovakien. östra Rumänien, delar av Vitryssland, Ukraina, Moldavien samt södra Ryssland till Volgafloden.[1] Som siseln föredrar den stäpplandskap, även odlade sådana.[3]

Hot[redigera | redigera wikitext]

Pärlsiseln hotas framför allt av det moderna jordbruket och den omvandling och uppdelning av dess främsta biotop, steppen, som detta fört med sig. Denna utveckling har pågått åtminstone de senaste 50 åren, även om det verkar som om nedgången har saktat in under det senaste decenniet.[1]

Pärlsiseln är fridlyst i Polen.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Zagorodnyuk, I.; Glowacinski, Z.; Gondek, A. (2008). ”Spermophilus suslicus”. IUCN. http://www.iucnredlist.org/details/20492. Läst 2009-05-12. 
  2. ^ Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 86, 88. ISBN 91-46-16576-2 
  3. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1982) [1975]. Däggdjur i färg. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Sid. 164. ISBN 91-20-06724-0