Sisel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sisel
Status i världen: Sårbar[1]
Europäischer Ziesel aus Erdloch guckend.jpg
Sisel i bomynningen
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Underordning Ekorrartade gnagare
Sciuromorpha
Familj Ekorrar
Sciuridae
Tribus Marmotini
Släkte Sislar
Spermophilus
Art Sisel
S. citellus
Vetenskapligt namn
§ Spermophilus citellus
Auktor Linné, 1766
Utbredning
Utbredningsområde enligt IUCN
Utbredningsområde enligt IUCN
Ätande sisel
Ätande sisel
Hitta fler artiklar om djur med

Sisel (Spermophilus citellus) är en dagaktiv, underjordiskt levande gnagare som tillhör ekorrfamiljen.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

De flesta arterna i det tidigare släktet Spermophilus har efter DNA-studier konstaterats vara parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur. Detta släkte har därför delats upp i flera släkten. Kvar i Spermophilus finns endast den gamla världens sislar, som, bland andra, denna art.[2][3]


Catalogue of Life listar fyra underarter:[4]

  • Spermophilus citellus citellus (Linnaeus, 1766)
  • Spermophilus citellus gradojevici (Martino, 1929)
  • Spermophilus citellus istricus (Calinescu, 1934)
  • Spermophilus citellus martinoi (Peshchev, 1955)

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Siseln är gulgrå på ovansidan och blekgul på undersidan. Kroppslängden uppgår till 19-22 cm förutom svansen som är 5,5-7,5 cm lång. Vikten är mellan 240-340 g. Öronen är mycket små.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Siseln finns i Östeuropa och Asien till Georgien, Turkiet och Israel.[6] Dess västligaste förekomst var fram till 1950-talet östra Tyskland där arten idag ska återinföras.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Siseln lever underjordiskt i gångsystem, som den gräver i mjuk jord. Den föredrar stäpplandskap, även odlade sådana.[5] Den bildar kolonier. Den sover vintersömn från oktober - november till omkring mars, under vilken kroppstemperaturen kan sjunka så lågt som till 8 °C. Parningstiden infaller kort efter vintersömnens slut, och i april till juni får den 3-11[6] (oftast 5-8) ungar.[5]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Siseln lever av fröer, gärna sädeskorn, samt örter, rötter, frukter och bär. Även animalisk föda, bland annat insekter, kan tas.[6] Maten transporteras i kindpåsar till underjordiska förråd[5].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Spermophilus citellusIUCN:s rödlista, auktor: Coroiu, C., Kryštufek, B., Vohralík, V. & Zagorodnyuk, I. 2008, besökt 17 november 2010.
  2. ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus” (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:10.1644/07-MAMM-A-309.1. http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen%20et%20al%202009.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  3. ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  4. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A. & Didžiulis V., (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/spermophilus+citellus/match/1. Läst 4 mars 2016. 
  5. ^ [a b c d] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 86-88. ISBN 91-46-16576-2 
  6. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1982) [1975]. Däggdjur i färg. Stockholm: Almqvist & Wiksell. sid. 163-164. ISBN 91-20-06724-0 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]