Pärlskvätta
| Pärlskvätta Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Flugsnappare Muscicapidae |
| Släkte | Heteroxenicus |
| Art | Pärlskvätta H. stellatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Heteroxenicus stellatus | |
| Auktor | Gould, 1868 |
| Synonymer | |
| |
Pärlskvätta[2] (Heteroxenicus stellatus) är en bergslevande asiatisk tätting som numera placeras i familjen flugsnappare.[3]
Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]
Pärlskvättan är en liten (12–13 cm) och mörk fågel med långa ben och smal stjärt. Den är kastanjebrun ovan och marmorerat skiffergrå undersida med små stjärnliknande fläckar på buk och flanker. Ungfågeln är streckat rödbrun på ovansidan och bröstet. Sången är en serie mycket ljusa och genomträngande som ökar i både tempo och volym.[4][5]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Pärlskvättan delas in i två underarter med följande utbredning:[6]
- Heteroxenicus stellatus stellatus – förekommer i Himalaya (Nepal till Bhutan, sydöstra Tibet, sydvästra Kina och nordöstra Myanmar)
- Heteroxenicus stellatus fuscus – förekommer i bergsområden i norra Vietnam (nordvästra Tonkin)
Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]
Tidigare placerades arten i släktet Brachypteryx. Genetiska studier visar dock att den utgör en egen utvecklingslinje.[7][8]
Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]
Pärlskvättan ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, rödstjärtar och buskskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[9][10]
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Pärlskvättan häckar i mycket höglänt miljö, i Himalaya över 3300 meters höjd i blockrika marker över trädgränsen, ofta långt från växtlighet. Vintertid ses den på lägre nivåer i raviner i rhododendron- och barrskogar, bambu och städsegrön skog nära vattendrag på mellan 1800 och 2450 meters höjd. Den håller mest till på marken på jakt efter insekter och frön. Fågeln rapporteras häcka mellan maj och juli, i övrigt är dess häckningsbiologi okänd.[5][4]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs dock som fåtalig och lokalt förekommande, i Kina sällsynt.[11]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Birdlife International 2016 Heteroxenicus stellatus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
- ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 februari 2023.
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
- ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:391, ISBN 978-1-84330-746-4
- ^ [a b] Collar, N. (2018). Gould's Shortwing (Heteroxenicus stellatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58386 29 november 2018).
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
- ^ Price, T.D., D.M. Hooper, C.D. Buchanan, U.S. Johansson, D.T. Tietze, P. Alström, U. Olsson, M. Ghosh-Harihar, F. Ishtiaq, S.K. Gupta, J. Martens, B. Harr, P. Singh, and D. Mohan (2014), Niche filling slows the diversification of Himalayan songbirds, Nature 509, 222-225.
- ^ Robin, V.V., C.K. Vishnudas, P. Gupta, F.E. Rheindt, D.M. Hooper, U. Ramakrishnan, and S. Reddy (2017), Two new genera of songbirds represent endemic radiations from the Shola Sky Islands of the Western Ghats, India, BMC Evol. Biol. 17:31.
- ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
- ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.
- ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Heteroxenicus stellatus.
Wikimedia Commons har media som rör pärlskvätta.- Läten på xeno-canto.org
|