Péter Szondi

Från Wikipedia
Péter Szondi
Född27 maj 1929
Budapest, Ungern
Död18 oktober 1971 (42 år)
Berlin, Västtyskland
Bosatt iVästtyskland
NationalitetUngern
ForskningsområdeLitteraturvetenskap, filologi, hermeneutik
InstitutionerFreie Universität Berlin
Alma materZürichs universitet
Paris universitet

Péter Szondi, född 27 maj 1929 i Budapest, död 18 oktober 1971 i Västberlin, var en ungersk-tysk litteraturvetare och filolog.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Familjegraven.

Szondi var son till den ungersk-judiske psykoanalytikern Léopold Szondi (1893-1986). I juli 1944 deporterades familjen av nazisterna till koncentrationslägret Bergen-Belsen, men lyckades i december ta sig till Schweiz per tåg i en räddningsaktion organiserad av Rudolf Kasztner. Från 1945 studerade han germanistik, romanistik och filosofi i Zürich och Paris, och 1956 doktorerade han vid Zürichs universitet på en avhandling om den moderna dramatiken. 1960/61 erhöll han sin habilitation vid Freie Universität Berlin, och från 1965 var han professor i litteraturhistoria och komparativ litteraturforskning vid samma universitet. Han var även verksam som gästprofessor i Princeton och Jerusalem.[1]

Som litteraturvetare kan Szondi placeras i en hermeneutisk tradition efter Friedrich Schleiermacher, men kom samtidigt att utveckla denna genom en förening med kritisk teori, strukturalism och dekonstruktion.[2]

1971 begick han självmord genom dränkning i Halensee i Berlin. Szondi hittade sin sista viloplats på Flunterns kyrkogård i Zürich. Hans far Leopold och hans mor Ilona ”Lili” Livia, född Radványi (1902-1986), samt hans syster Vera (1928-1978), som var läkare, ligger också begravda i graven.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Theorie des modernen Dramas (Frankfurt am Main: Suhrkamp, 1956)
    • Det moderna dramats teori, 1880–1950, övers. Kerstin Derkert (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1972)
  • Versuch über das Tragische (Frankfurt am Main: Insel, 1961)
    • Försök om det tragiska, övers. Jens Ahlberg (Stockholm: Bokförlaget Faethon, 2022)
  • Der andere Pfeil. Zur Entstehungsgeschichte von Hölderlins hymnischem Spätstil (Frankfurt am Main: Insel, 1963)
  • Satz und Gegensatz (Frankfurt am Main: Insel, 1963)
  • Celan-Studien (Frankfurt am Main: Suhrkamp, 1972)
    • Celanstudier, övers. Jens Ahlberg och Lars Bjurman (Stockholm: Bokförlaget Faethon, 2022)
  • Lektüren und Lektionen. Versuche über Literatur, Literaturtheorie und Literatursoziologie (Frankfurt am Main: Suhrkamp, 1973)
  • Über eine "Freie (d. h. freie) Universität". Stellungnahmen eines Philologen (Frankfurt am Main: Suhrkamp, 1973)
  • Studienausgabe der Vorlesungen, 5 bd., red. Jean Bollack och Henriette Beese (Frankfurt am Main: Suhrkamp, 1973–75)
  • Schriften, 2 bd. (Frankfurt am Main: Suhrkamp, 1978)
  • Briefe, red. Christoph König och Thomas Sparr (Frankfurt am Main: Suhrkamp, 1993)
  • Paul Celan / Peter Szondi: Briefwechsel, red. Christoph König (Frankfurt am Main: Suhrkamp, 2005)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Susanne Zepp, red (2015). ”Introduction”. Textual Understanding and Historical Experience. On Peter Szondi. Paderborn: Wilhelm Fink Verlag. sid. 11–16 
  2. ^ Olsson, Anders (1987). Den okända texten. En essä om tolkningsteori från kyrkofäderna till Derrida. Stockholm: Bonniers. sid. 52–53