Paramedicin

Paramedicin (av grekiska para: bredvid) är verksamhet inom sjukvården som arbetar med icke rent medicinska behandlingar, dvs utgör den delen av sjukvården som jobbar med kompletterande behandlingar utöver läkemedel och kirurgi. Som t.ex. vid rehabilitering. Paramedicinsk personal lyder under Hälso- och sjukvårdslagen^[1].

Några exempel på yrkesgrupper inom paramedicin är fysioterapeut/sjukgymnast, dietist, arbetsterapeut, kiropraktor och logoped. Till de metoder som tillämpas kan räknas bl. a. behandling med samtalsterapi, styrketräning, pedagogisk instruktion, akupunktur.

Ej att förväxla med engelskan paramedicine - ambulansvård.

Referenser

Noter

^ ”Patientsäkerhetslagen 4.kap. 1§”. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Patientsakerhetslag-2010659_sfs-2010-659/?bet=2010:659#K4. Läst 1 februari 2016.

Övriga källor

Medicinsk mini-ordbok, Lindskog, 2004^[1]
Västerbottens läns landsting^[2]

^ Lindskog, Bengt I (2004). Medicinsk mini ordbok. ISBN 978-91-7227-440-2. Läst 1 februari 2016
^ ”VLL - Paramedicin”. https://www.vll.se/default.aspx?id=29361&refid=29362. Läst 1 februari 2016.

[1] ”Patientsäkerhetslagen 4.kap. 1§”. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Patientsakerhetslag-2010659_sfs-2010-659/?bet=2010:659#K4. Läst 1 februari 2016.

[2] Lindskog, Bengt I (2004). Medicinsk mini ordbok. ISBN 978-91-7227-440-2. Läst 1 februari 2016

[3] ”VLL - Paramedicin”. https://www.vll.se/default.aspx?id=29361&refid=29362. Läst 1 februari 2016.

[1]

[1]

[2]