Parkering
Parkering definieras av trafikförordningen som att stanna ett fordon av varje annan orsak än att lasta eller lossa gods, att ta upp eller lämna av passagerare, eller för att trafiksituationen kräver det.
Ett sådant stopp räknas som parkering oavsett tidsrymd, även om motorn är på, och även om föraren stannar på förarplatsen.
Många vägar har parkeringsförbud, vilket är mindre strängt än stoppförbud.
Ett markerat vägavsnitt avsett för parkering av ett fordon kallas parkeringsruta. En plats avsedd för parkering av flera fordon, med eller utan parkeringsrutor, kallas parkeringsplats. Ett parkeringshus är ett hus med parkeringsplatser.
Typer
Det finns tre huvudtyper av hur en grupp parkeringsrutor kan vara utplacerade. Dessa typer är:
Fickparkering där bilar parkeras i rutor, eller fritt baserat på tillgänglig yta, placerade efter varandra på rad. Se fickparkering för vidare info om denna typ.
Lodrät parkering där bilar parkeras lodrätt, sida vid sida. Denna typ är mycket vanlig att skapa större strukturer av på parkeringsytor vid exempelvis köpcentrum.
Vinkelparkering där bilar parkeras i vinkel från kantstenen. Se vinkelparkering för vidare info om denna typ.
Se även
- Datumparkering
- Parkeringsnorm
- Parkeringsplats
- Parkeringshus
- Felparkering
- Parkeringsvakt
- Parkeringsskiva
Källor
- 3 kap. 47–57 §§ trafikförordningen (1998:1276)
- ”Stanna och parkera”. Transportstyrelsen. 17 juni 2009. http://www.transportstyrelsen.se/sv/Vag/Trafikregler/Generella-trafikregler/Stanna-och-parkera/. Läst 6 februari 2011.
