Per B. Sundberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Per B. Sundberg
Född 2 april 1964 (53 år)
Huddinge församling, Stockholms län
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag Keramik- och glaskonstnär
Partner Cecilia Elde (sambo)

Per Bertil Sundberg, vanligen Per B. Sundberg, född den 2 april 1964 i Huddinge församling i Stockholms län[1], är en svensk keramik- och glaskonstnär.

Sundberg var fram till 2005 verksam vid Orrefors och sedan som professor på Konstfack (till 2011) och fristående konstnär. Han utbildade sig vid Capellagården och Konstfackskolan. Eftersom Sundberg även behärskar hantverket som glasblåsare har han en unik position bland Sveriges glaskonstnärer. 2004 uppmärksammades han med en separatutställning på Röhsska museet i Göteborg, kallad "Greatest Hits 1983-2004". 2005 mottog han det första Formstipendiet från Bildkonstnärsfonden. Sommaren 2011 ställs hans keramik ut på en separatutställning på Gustavsbergs Konsthall i Stockholm. I november 2014 fick Sundberg Sveriges Bildkonstnärsfonds Stora Stipendium[2]. Han är sambo med konstnären Cecilia Elde, dotter till konstnären Bengt Elde.

Konstnärskap[redigera | redigera wikitext]

En utgångspunkt i de många av Sundbergs konstverk är naturen. Djur och växter är närvarande i ofta oväntade sammanställningar; ibland humoristiskt framställda, ibland mer eftertänksamt. I glaskonsten använder Sundberg ofta inlagda bilder i form av dekaler, använda vid den gamla porslinsfabriken i Gustavsberg med egenskaper att tåla höga temperaturer. De inlagda bilderna kontrasterar ofta med varandra, vilket skapar spänning i verket. Också i sin keramiska konst använder Sundberg dekaler, liksom keramikfiguriner från loppmarknader. Här uppstår oväntade möten mellan skulpterad natur och kombinationer av figuriner. I en del arbeten, både i glas och keramik, diskuterar Sundberg funktionsbegreppet. Är en särskild funktion kopplad till en viss form? – är en av de frågor han undersöker. Gemensamt för Sundbergs konstnärskap är det skulpturala uttrycket.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Per B. Sundberg växte upp i Huddinge, där han tidigt visade intresse för kreativt skapande, bland annat i textil. Sundberg sökte och kom in på keramiklinjen på Capellagården i Vickleby på Öland 1983-85. Under åren 1985-1992 studerade han glas och keramik vid Konstfackskolan i Stockholm, med avbrott 1988 för studier vid Pilchuck Glass School i Seattle, USA.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Per B. Sundberg har efter avslutade studier etablerat sig som glas- och keramikkonstnär. Han skapar till största delen unika konstobjekt eller offentliga utsmyckningar, sedan 2005 på heltid i den egna ateljén i Gustavsberg. Efter utbildningen vid Konstfackskolan etablerade några studiekamrater en glasverksamhet på Fjäderholmarna, vid inloppet till Stockholm. Där blåste Sundberg glas, bland annat tillsammans med Gunilla Kihlgren och Mårten Medbo. Åren 1994-2005 var Per B. Sundberg anställd vid Orrefors glasbruk. Hans glaskonst uppmärksammades även internationellt, där inköp bland annat gjordes av Victoria & Albert Museum i London.
Under tiden vid Orrefors tog Sundberg fram nya glastekniker. Fabula-tekniken baseras på Orrefors klassiska graalglasteknik. På ett cylinderformat glasämne klistras värmetåliga dekaler. Glasämnet värms, klar glasmassa fångas upp på ämnet och blåses ut till önskad grundform. Med metallverktyg formas sedan föremålet. Motiven utgörs av flora och fauna, samt kända personer. Litograal-tekniken är en liknande teknik där dekalerna är utbytta mot svartvita förlagor från serietidningar, ofta av sexuell natur. Ibland gör Sundberg glasytan ogenomskinlig och slipar upp fönster in till motivet.
I samband med ägarbyte i glaskoncernen Orrefors Kosta Boda år 2005 lämnade Sundberg Orrefors och anställdes som professor vid institutionen för Design, Konsthantverk och Konst vid Konstfack, populärt kallat keramik- eller glasfacket.
Parallellt med arbetet vid Konstfack har Sundberg arbetat i den egna ateljén i Gustavsbergs porslinsfabriks gamla lokaler. När verksamheten upphörde vid fabriken flyttade ett antal fristående konstnärer in i lokalerna, däribland Sundberg. Viktigt i Sundbergs konstnärliga process är att använda material som andra har lämnat: leror, glasyrer, dekaler och figuriner. Dessa utgör sedan paletten i hans skapande.
Sundberg söker hela tiden nya uttryck och testar materialens gränser. I ateljén har han utvecklat nya keramiska material, bland annat med leror och glasyrer från den gamla fabriken. Sundberg sätter samman figuriner, funna på loppmarknader, med egentillverkade fundament. Ett flertal bränningar med olika glasyrer följer. Glasyrerna blir på så vis en del av det skulpturala uttrycket. Skulpturerna kan även ha en funktion, till exempel som lampa, radio, ljusstake eller liknande. Sundbergs objekt har ofta en baksida – en sida där figurinerna inte agerar.

Utställningar i urval[redigera | redigera wikitext]

  • 1988 Galleri De 20, Växjö
  • 1991 Galleri Doktor Glas, Stockholm
  • 1996 Orrefors Museum
  • 1997 Olle Olsson-huset, Hagalund, Solna
  • 1997 Form Design Center, Malmö
  • 1998”STARS” Galleri Inger Molin, Stockholm
  • 2000 Galleri Kamras, Borgholm
  • 2000 Stockholm New, New York
  • 2003 Galleri Orrefors Kosta Boda, Stockholm
  • 2004 “Beauty and the Beast”, Craft Council, London
  • 2004 VIDA konsthall, Öland
  • 2004 Glasdialogen, Smålands museum - Sveriges Glasmuseum, Växjö
  • 2004 ”Greatest Hits 1983-2004”, Röhsska museet, Göteborg
  • 2005 ”Konceptdesign”, Nationalmuseum, Stockholm
  • 2006-2011 Voices, Svenska Institutet vandringsutställning, Tyskland, Frankrike, Belgien och USA
  • 2009 Hands on, Dunkers kulturhus, Helsingborg
  • 2009 Sakernas tillstånd, Kulturhuset, Stockholm
  • 2011 Per B. Sundberg, Gustavsbergs konsthall, Gustavsberg
  • 2012 Per B. Sundberg, Bomuldsfabriken kunsthall, Arendal, Norge
  • 2012 La galerie NeC nilsson et chiglien, Paris, Frankrike

Offentliga verk[redigera | redigera wikitext]

  • 2003 Neonljuskronor, Familjebostäder, Hammarby Sjöstad, Stockholm
  • 2005 Altartavla och ljuskronor, Ljusets kyrka, Hallunda, Stockholm
  • 2006 ”Något som inte blev men någon flyttade in”, BUP Södersjukhuset, Stockholm. Samarbete med konstnären Cecilia Elde (f. 1964)
  • 2006 Utförande av nytt riksvapen för Sveriges riksdag, Plenisalen, Stockholm. Samarbete med Ingegerd Råman (f. 1943).
  • 2006 Ljusinstallation Akershus universitetssykehus, Lilleström, Norge.
  • 2009 ”Måleri och keramisk skulptur i kommunikation”, Tussmötegården, Stureby, Stockholm. Samarbete med konstnären Cecilia Elde
  • 2010 ”Kristallträd”, Elinebo, Helsingborg

Representerad bland annat vid: Nationalmuseum[3], Röhsska museet[4], Magasin 3, Smålands museum, Musée des Art Décoratifs de Montréal, Canada, Museo Nacional de Arte Decorativo, Buenos Aires, Argentina, Kunstindustrimuseet i Köpenhamn, Danmark

Källor och litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Britton, Claes (2002). Pelle is different. Stockholm new (Stockholm). 2002 (12), s. 66-68
  • Danius, Sara (2006). Voices: contemporary ceramic art from Sweden = Röster : samtida svensk keramisk konst : Frida Fjellman, Renata Francescon, Eva Hild, Pontus Lindvall, Mårten Medbo, Annasofia Mååg, Gustaf Nordenskiöld, Kjell Rylander, Per B Sundberg, Kennet Williamsson. Stockholm: Carlsson
  • Helgeson, Susanne (2003). Tunggung : Glass that rocks. Form (Stockholm). 2003 (99:6), s. 32-41
  • Littman, Brett (2000). Swedish peep show. Glass: The Urban Art Glass Quarterly (New York, N.Y.). 2000 (80), s. 44-51
  • Madestrand, Bo (2004). Rebell på Orrefors. Dagens Nyheter (Stockholm). 2004-09-24
  • Nanfeldt, Mikael (2004). Per B. Sundberg greatest hits 1983-2004: en utställning i samarbete med Orrefors. Göteborg: Röhsska konstslöjdmuseet
  • Orrefors (2000). Orrefors Stockholm New York: [Per B. Sundberg, Ingegerd Råman] : [utställning Altman Building, New York 9-12 May 2000] . Stockholm:
  • Peres, Maria (2011). Per B. Sundberg. Gustavsberg: Gustavsbergs konsthall
  • Weibull, Nina (1996). Glaset dansar: Glass dancing. Form (Stockholm). 1996 (92:6), s. 26-33

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  2. ^ ”Bildkonstnärsfondens Stora Stipendium 2014”. http://www.konstnarsnamnden.se/default.aspx?id=17364. Läst 3 januari 2015. 
  3. ^ Nationalmuseum
  4. ^ Röhsska museet

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]