Per Lindeberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Per Sten Karl Otto Nils Lindeberg, född 18 maj 1938 i Stockholm, är en svensk vetenskapsjournalist och författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Vid sidan av studier i sociologi, praktisk filosofi och litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, arbetade Lindeberg under 1960-talet bland annat vid ungdomsvårdsskola och socialvårdsbyrå, var anställd som stipendiatsekreterare vid SIDA och verksam som lärare och arkivutredare.

Lindeberg engagerade sig tidigt i den stadsmiljödebatt som följde på Norrmalmsregleringen under efterkrigsåren. Han genomförde bland annat 1965 en opinionsbildande insats[1] för att förhindra rivningen av Daneliuska huset vid Stureplan, som inköpts av ett byggföretag för lämna plats för huvudkontoret till en storbank.

Under 1970-talet arbetade Lindeberg som frilansjournalist och som författade tre kriminalserier för Radioteatern med radiomannen Åke Blomström som producent.[2]

Ett uppdrag för den statliga miljöutredningen Naturresurs- och Miljökommittén (SOU 1983:56) resulterade i två bakgrundsrapporter. De utvecklades senare till boken Blylarmet,[3] en uppmärksammad journalistisk granskning av en inflammerad vetenskaplig konflikt, där internationella medicinska experter kämpade om tolkningsföreträdet beträffande miljöriskerna för barns hälsa.

Därefter följde några år som pressekreterare vid statliga Byggforskningsrådet.

År 1994 fick Lindeberg journaliststipendium från BRÅ för att genomföra ett pilotprojekt om nyhetsmedias kriminaljournalistik. Projektet koncentrerades till studiet och och en rapport om ett uppmärksammat brott. Syftet var att bedöma hur medier klarat kraven på saklighet och relevans vid publiciteten kring det uppmärksammade styckmordsfallet. Resultatet av projektet blev en bok Döden är en man (1999),[2] där Lindeberg gör en bedömning av själva rättsfallet, snarare än medierapporteringen. Boken och författaren utsattes för negativ kritik från andra författare, som vände sig emot rättsväsendets sätt att hantera fallet. I en bearbetad och uppdaterad version av boken skildrar Lindeberg (2008) efterspelet kring den ursprungliga publiceringen. Han upprättade av samma skäl webbplatsen www.mediemordet.com, där samma rättsfall belyses ur olika synvinklar och av olika debattörer i media. Utöver BRÅ-stipendiet fick Lindeberg under sitt arbete med pilotprojektet informellt stöd av professorn vid Rikspolisstyrelsen Leif G.W. Persson.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Silverfjärilen, kriminalserie för radio i sex delar, (Sveriges Radio 1973)
  • Vedergällningen, kriminalserie för radio i fyra delar (Sveriges Radio 1974, översatt och spelad även i Norsk Rikskringkasting, Finlands Radio, Studio Basel, SüdwestFunk, Radio Bratislava, Radiotelevisione Italiana)
  • Ansiktet i skuggan, kriminalserie för radio i fyra delar (Sveriges Radio 1976, översatt och spelad även i Norsk Rikskringkasting, Finlands Radio, Südwestfunk, Norddeutscher Rundfunk, Westdeutscher Rundfunk, Radiotelevisione Italiana)
  • ”Fyra miljöproblem under debatt – bakgrundsrapport till SOU 1983:56”, redaktör och kommentar, med bidrag av Bengt Hasselrot, My Laurell, Carl Rothlin,.Göran Wallin och Sten-Åke Wängberg
  • ”Bly i bensinen: en genomgång av riskvärderingar i svenska beslutsunderlag, bakgrundsmaterial till SOU 1983:56”, 1980
  • Blylarmet - konflikten mellan näringsliv och miljöopinion i närbild (Prisma, 1983. Utgiven som talbok 2009)
  • ”Forskning kring värmepumpar: teknikutveckling och systemuppbyggnad med Byggforskningsrådets stöd”, Statens råd för byggnadsforskning 1984
  • Döden är en man - historien om obducenten och allmänläkaren, (Fischer & Co, 1999, utgiven som talbok 2006) En granskning av fallet Catrine da Costa, ett uppmärksammat rättsfall i svensk rättshistoria. Belönad med Grävande Journalisters Guldspade, Svenska Deckarakademins pris för bästa faktabok och Guldpennan för framstående bedrift inom det rättsliga området.
  • Döden är en man – styckmordet, myterna, efterspelet,[4] (Fischer & Co, 2008) En bearbetning och uppdatering, som även redovisar händelseförloppet efter publiceringen av den första boken 1999.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

  • Styckmordet, svensk tv-film från 2005, Filmens tillkomst beskrivs i Lindebergs bok från 2008, sid 514-527[5][6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Margareta Sandström. ”I vimlet”. Svenska Dagbladet. 1967-12-24. 
  2. ^ [a b] Helle Kierkegaard (4 februari 1999). ””Jag känner en trygghet i boken””. Journalisten. http://www.journalisten.se/nyheter/jag-kanner-en-trygghet-i-boken. Läst 27 april 2017. 
  3. ^ Blylarmet
  4. ^ Döden är en man – styckmordet, myterna, efterspelet
  5. ^ Lindeberg, Per. Döden är en man - styckmordet, myterna, efterspelet. http://libris.kb.se/bib/19987440. Läst 9 mars 2017 
  6. ^ ”Medierna och rättvisan: Styckmordet”. https://www.youtube.com/watch?v=MmWaDSbiaJ0&t=73s. Läst 9 mars 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]