Pernis (släkte)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om rovfågelssläktet Pernis. För den holländska orten, se Pernis.
Pernis
Oriental Honey-buzzard (Pernis ptilorhynchus)- Male at Kolkata I IMG 7451.jpg
Tofsbivråk (Pernis ptilorhynchus)
Hane fotograferad i Kolkata.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Hökfåglar
Accipitriformes
Familj Hökartade rovfåglar
Accipitridae
Underfamilj Perninae
Släkte Pernis
Cuvier, 1816
Bivråk (Pernis apivorus)
Bivråk (Pernis apivorus)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Pernis är ett släkte med bivråkar med tre till fyra medelstora bredvingade rovfågelsarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Berg-och-dalbaneflykt är ett typiskt uppvisningsbeteende för släktet Pernis i början av häckningssäsongen.

Släktets arter häckar i tempererat och varmare klimat i gamla världen och är specialiserade på att äta getinglarver vilka de fångar genom att gräva upp gettingbon ur marken. De lever även av reptiler, groddjur, fågelungar och daggmask.[1] De två arterna bivråk och tofsbivråk, som förekommer i tempererat klimat, är flyttfåglar.

De häckar i skogsmark och är mestadels diskreta förutom i början av häckningssäsongen då släktet visar upp sig, bland annat med specifika flyguppvisningar i bågformationer med ryttlande inslag när den når toppen av bågen.[2]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Släktet består av numera vanligtvis fyra arter:[3]

Filippinsk bivråk behandlas ofta som underart till celebensis,[4] som då på svenska kallas bandad bivråk.

Även tofsbivråkens taxonomi är omdiskuterad. Artens utbredningsområde är uppdelad i två separata områden. Dels P. p. orientalis (Taczanowski, 1891) som har en nordlig utbredning i sydöstra Sibirien, norra Tibet, nordöstra Kina, Japan och Korea, dels alla andra underarter som har en sydlig utbredning i Sydostasien. Det har observerats mellanformer av P. p. ptilorhynchus och bivråk i sydöstra sibirien vilket indikerar att de hybridiserar och därmed kan tillhöra samma art. Detta i sin tur skulle kunna indikera att tofsbivråken, så som den beskrivs idag består av två arter.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 90-91. ISBN 91-34-51038-9 
  2. ^ James Ferguson-Lees, David A. Christie, Kim Franklin, Philip Burton, David Mead (2001). Raptors of the World: An Identification Guide to the Birds of Prey of the World. HMCo Field Guides. ISBN 0618127623 
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi :  10.14344/IOC.ML.7.3.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  5. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 90-91. ISBN 91-34-51038-9 
  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Ferguson-Lees, Christie, Franklin, Mead and Burton (2001) Raptors of the World (Helm Identification Guides), ISBN 0713680261
  • Gensbøl, Benny (1989). Collins guide to the Birds of Prey of Britain and Europe North Africa and the Middle East, William Collins Sons and Co Ltd. ISBN 0-00-219176-8